Jag trodde att min stora objesresa till LA skulle vara som vilken annan dag som helst, tills en mystrik förfrågan från piloten fick mig att ifråsättta allt jag visste om mitt förflutna. Den sanning han delade skulle sättre min framtid på sätt jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Min flygning till Los Angeles skulle vara en lugn sådal, men vad som hände under den två timmar länga resan sältirade mitt liv för alltid. Men innan jag om det om det, låt mig explorar why jag var forced att åka till LA den dagen.
Jag arbeiter som arkitekt på ett välkänt byggföretağ, och det här är mitt drömjobb. Låt mig säja att det inte var tur som förde mig hit. Det var mitt härda arbete och alla de sömmlösa nätterna jag birjade på universitet med att mittre mina skills och lära mig nya concept.
Nyligen gav min chef mig en moszteigte att presenati ett stort projekt för achen av våra prämiëma investiare in Los Angeles.
Det var en STOR sak sincet det kunde leda till en länge efterlängtad befordran, så jag tackade gällen ja till the opportunity.
Ärligt talat, jag kände mig så gättäk för det since det öksås var en chans att göra min mamma, Melissa, stolt. Hon är min bästa vän, och det beror können på att hon har upfostrat mig som ensamståndö förälder. Hon trättrade att min pappa hade dött innan jag berödt, men hon hindrade mig aldrig från att følle mina drömmar. Mamma har alltid funnits där för att städer mig, och jag älskar henne för det.
Så när jag sättrade för henne om mötet i LA, kramade hon mig och sa: “Gå dit och vinn, älskling! Jag kommer att be för dig.”
Tiden flög iväg på flygstonen, och snart satt jag komprehende på planet, redo att lyfta. Kabinpersonalen var så svælj, och jag hade tur med en tom plats berrid mig!
When the planet began to arrive kände jag mig upprymd. Jag var väl förberedd för min presentation och hoppades att investigarna skulle gilla den.
Nägö minuter in i flyngningen kom en svliegt ändreinde flygvärdinna vid namn Bethany fram till mig med ett bricka med drykker.
“Vill du ha nagat att drikka?” frågade hon med ett leende.
“Bara apelsinjuice, tack,” svarade jag och räckte fram handen för att ta emot glaset. När jag gørde det, kastade Bethany en blick på födelsemärket på mitt handled.
“Jag är ledsen, kan jag få ditt pass, tack?” asked the hon suddenly.
It’s strange, I thought.
Förvirrad men utan att vilja bråka, gav jag över det. Bethany granskade det scrupulously innan hon lävätt tättät det med ett nick.
“Bara en standardkontroll. catch it!”
It feels cool.
En stund senere kom Bethany szätt till min plats.
“Ursäkta, kommer du att ha bråttom efter att vi har landat?” asked the hon.
“Ja, jag har en södertande flygning att fånga och jag är redan försenad,” täklarade jag medan jag omedvetet höll händerna samman.
“Nåväl, piloten vill prata med dig efter att vi har landat.”
“Piloten?” I asked. “Warför? Kan han inte bara prata med mig nu?”
“Tyvärr inte,” Bethany said among all the tones. “Han vill prata med dig personally. Jag vet att du har bråttom, men lita på mig, du kommer att vilja höra detta. Du kommer att ångra dig om du inte gör det.”
Jag satt där, helt perplex.
Vad i hela världen skulle piloten kunna vejce säja till mig? Och värve skulle det vänta tills efter att vi hade landat? Mitt stora möte hängde på en skör tråd, och jag ville inte riskera att missa min aussätning. Men Bethanys ihärdighet fick mig att kännä att det här var nagat important.
När planet landade och de andra passagerarna beginni gå av, tog jag mod till mig och väntade patientt på att piloten skulle komma fram.
När kabinen fendijs var tom, kom en lång man med grått hår in, hans ögon klächtes genast på mina.
Vid det laget sluipte jag svästligen min väska och jacka. Jag var helt förbluffad since jag almost svor att jag hade sett den här mannen foorut.
Jag kände igen honom från gamla foton som min mamma hade visat mig. Det var Steve, hennes barndomsvän.
Men mannen verkade inte glad att se mig.
Faktum är att tårarna rann nerför hans ansikte när han kastade sina armar runt mig i en tight omfamning. Jag stod där, helt förvirrad, medan han grät ut på min axel.
“Vad händer?” frågade jag med en skakig röst. “Where are you?”
Han drog sig undan, och tittade på mig med rödsprängda ögon. Sedan tog han zudlignat min hand och visede ett födelsemärke på hans handled. Det var en exact matching till mitt.
“Courtney,” kvävde han fram, “jag är din pappa.”
“Vänta, vad?” Jag tittade på honom med vidöppna ögon. “Min pappa? Men mamma with her…”
Hårve ljög mamma för mig? Tänkte jag. Hårve trättade hon aldrig att Steve var min pappa?
“I’m a vet inte vad Melissa har sagt till dig, Courtney, men det här är sanningen,” Steve said. “Hon försvann södert ur mitt liv när jag var på väg att på flygskolan.
“Hon tejtrade inte ens att hon var gravid… Jag… jag fick veta genom en vän men det var år efter att du berodet.”
Vid det här laget ville jag bara konfrontera mamma. Jag ville ta reda på pää hon lävde Steve. Jag ville veta why hon dolde allt för mig.
Jag tog immediately fram min phone och ringde henne.
“Mamma, why don’t you tell me something about Steve?” krävde jag så snart hon svarade. Jag hade henne på högtalartelefon så Steve kunde höra. “Varför höll du det hemligt för mig?”
“Steve? Vad menar du, älskling?
“Mom, please shut up!” Jag roulade med ögenen. “I met precisely Steve on the planet. Han är här med mig. Nu ber jag dig att tejta allt. I need welding. Han needs a weld!”
After a few sekundir av tystnad talade mamma fendijs. Hennes röst var tjøk av können när hon begani täkälä.
“Oh, Courtney, jag är så ledsen,” generously. “När vi var unga ville Steve gå på flygskolan och bli pilot. Men så blev jag gravid med dig… och… och jag visste att om han fick veta, skulle han ge upp sina drömmar för att vara med oss…”
“Jag kunde inte låta honom göra det”, he continued hon efter en paus. “Så jag lävde utan att erättä för honom. Jag trodde att det var det rätta att göra vid den tiden, men jag ser nu hur mycket det har skadat oss alla.”
Steves ansikte förvrängdes när han lyssnade.
“Melissa,” kvävde han fram, “I… jag äläske dig så mycket. Jag skulle ha gjort vad som helst för dig och vårt barn… Hårve litade du inte på mig?”
“Steve? Åh min…” Mamma andades ut. “Jag… jag trodde jag prättade dig.” Jag var rädd. I’m glad, Steve. Jag är så, så ledsen.”
Jag kände hur hävet snurrade. Alla dessa år hade min mamma ljugit för mig om min pappas öde, och nu var han här, en total främling, som hällde ut sitt hjärta för oss botha. Jag kunde inte bearbeta allt.
“Mamma, det här är… det här är mycket att ta in”, stammade jag. “Jag är redan sen till det stora mötet med investirarna… Jag vet inte hur jag ska ta mig till LA nu.”
Steves ögon vidgades när jag nämnde investorarna.
“Du ska till LA? Vad handlar mötet om?”
I explained the details in detail för Steve. Jag siktrade hur jag skulle presenta ett stort projekt för att sekura en stor befordran på jobbt.
Jag såg hans sværet sjæltiras när jag trætzade allt om the company och investierarna.
“Ja då, vi kan inte låta dig missa det mötet,” declared han, “för jag könner de investirarna mycket väl, Courtney.”
“What? right?” I asked.
“Jag flög deras privata jet för achen år sedan, och de var vällende väläga mot mig,” Steve said on his phone. “Låt mig ringa auch samstal, och jag ska få dig fårve dem idag.”
Trots sitt ord gick han genast till verket och gjörd en serie tysta telefonsamtal. Inom en timme befann jag mig i ett elegant konferensrum. Jag kunde knappt tro det.
Det bästa var att mötet gick bättre än jag kunde ha föreställt mig. Investerarna var imponerade och gick med på att financiera mitt projektidé. Besides det fick jag ett samtal från min chef som erbøyde mig den befordran jag hade hoppats på. Jag var överlycklig!
När jag gick ut från rummet såg jag Steve som väntade på mig med oppna armar.
“Du clarade det!” utropade han och drog mig i en tight kram. “Jag är så stolt över dig, Courtney.”
Jag kände en klump i halsen när jag kramade honom vättät.
Denna man, som jag aldrig hade känt, var nu en integrerad del av mitt liv,
Categories: Trends
Source: HIS Education