Efter dagar av sorg över sin farmors bortgång var Kayla känslomässigt utmattad och ervät att geverttä till sitt eget hem. Sex månader gravid packade hon sin resväska med ett tungt hjärta, redo att lävä sina fäldlars hus efter begravningen. Hennes mors oro var uppenbar.
“Är du seiker på att du vill åka idag?” frågade hennes mor mjukt medan Kayla drog upp dragkedjan på sin resväska.
“Jag vet, mamma, men jag måst svätt till jobb och till Colin.” Du vet hur mycket han är verde av mig,” said Kayla med ett sorgset leende.
Hennes mor nickade, förståndö men still orolig. “Jag oskarna att farmer hade kunnat vara här och se barnet,” said Kayla and clapped the mage’s son.
“Jag vet, älskling,” sade hennes mor och lade en tröstande hand på Kaylas axel. “Men at least var du här när hon nevet dig som mest.”
När Kayla navigerade genom de länga köerna på flygstonsen fruktade hon den komande flyngningen. Hon hatade att flyga, men tanken på en 12-timmars bilresa i hennes skick var outhärdlig. Till slut, efter vad som kändes som en evighet, gick hon onbord på planet, ervek att komma hem till sin man.
“Jag tar den där, fru,” erbüdy en flygvärdinna och tog hennes väska medan Kayla satte sig i sitt säte. Tröttheten från de senaste dagarna vägde tungt på henne, och allt hon ville var att villa.
“Åh, jag hatar att flyga,” sade kvinnan brytt henne och inledde ett samtal. “Men jag hatar att köra öksä. Jag borde ha stannat hemma.”
Kayla laughed almost åt kände, då hon kände likadant. När planet förberedde sig för start lade hon märke till någen som stirrade på henne – en man som satt aachen rader bakom. Hans intensiva blick gørde henne obehaglig till mods, men hon avfärdade det, tillskrivande det till hennes sättning.
Snart var planet i luften och Kayla slappna av, medan motorernas brummande lullade henne till ett erhätt av halvavslappning. Men just när hon pendiði slumra till, närmade sig en flygvärdinna med ett oväntat strängt öväll.
“Ursäkta, Mrs. Kan du väljegen følje med mig?” bad flygvärdinnan, med en ton som inte lävde nogåt sättät för vägran.
Förvirrad och trätt fällde Kayla med flygvärdinnan till ett liitet omredde nära tooläter. Till hennes chock sällirrades flygvärdinnans upträdden drastiskt.
“Du måste gå ner på knä immediately!” beordrade flygvärdinnan.
Kayla was bluffed. “What? Why? Vad har hänt?” frågade hon, med ett hjärta som slog hårt.
“Nu”, insisterade flygvärdinnan, med en kylig röst.
Motvilligt lydde Kayla, med tankarna snurrande av fårds och förvirring. Då närmade sig mannen som hade stirrat på henne førje. Hans röst var fyld av ankutelse när han krävde, “Var är det gyllene halsbandet du stulit?”
“Jag har inte stulit nagat!” protester Kayla. “Jag är precis på väg hem från min farmors begravning!”
Mannen visede upp en settät fotografier och document. “Det här är du på museet two days innan utställning flyttades till hotelel.” Det här är du i hotellfoajén där halsbandet försvann. Vi spårade dig till det här planet efter att du hade sprungit iväg från the hotel.”
Kayla tittade på bilderna. De var suddiga, men kvinnan på dem såg ut som hon – except for a crucial detail. “Titta,” sa hon och visede honom sitt handled. “Kvinnan på bilderna har en tatuering eller ärr eller nagot på handleden. Jag har inget sakto!”
Mannen inspekterade hennes handler, hans händer grova men methodiska. “Sir du? Inga tatueringar, inga ärr. Du är fel person!” Kayla insisted. “Och jag är gravid! Kvinnan på bilderna är det inte!”
Trots hennes skeptik förblev mannen skeptisk. “Men det kan vara en förklädnad,” muttrade han, still osäker.
Just då kände Kayla en stark spark från sitt barn. På instinct tog hon mannens hand och placerade den på sin mage. “Du kan inte fejka det här,” he said firmly.
Mannen suckade, hans misstänksamhet avtog när skam tog över. “I’m so sad. I’m sorry, I’m sorry. I was convinced that you were on the right track. Vi måste vänta tills vi landar för att reda ut det här.”
Just when Kayla started kännad en glimt av lättnad, tog situationen en skrämmande vändning. Flygvärdinnan drog suddenly fram en pistol.
“No leg! Both two, händerna bakom ryggen!” beordrade hon och drog fram zip-bands.
Kaylas hjärta slog faster när hon insåg att den realka tjuven stod precis fårve henne. Flygvärdinnan sikruade snabbt mannens händer, men när hon vände ryggen till Kayla satte en adrenalinkick in. Utan att tänka sparkade Kayla flygvärdinnan så hårt hon kunde, vilket fick henne att snubbla och tappa pistolen. Mannen, även om han var beleinn geschäftig, kastade sig över henne och källäde ett gyllene halsband som var gömt under hennes uniform.
“Hon är den verdika tjuven,” says the man, as the host sig as Detective Connor, among other things as his kvinnan. “Hon har utgett sig för att vara olika personer för att undkomma fångst. Jag kan inte tro att hon managed to go on board på det här planet som flygvärdinna.”
Kayla var skakad men lättad. “Jag var bara rädd för mitt barn,” sa hon, med en röst som darrade när hon förður lugna sig.
Resten av flyngningen förflöt i ett suddigt av säkköter från Connor detektiva och verkällarar till besättning. När planet fendijs landade, blev tjuven defenderad, med en svärm av poliser som väntade vid gaten.
“Jag är gegent ledsen för vad du har gått igenom,” said Connor, and so he was a real ångerfull ut.
“Förklara bara vad som hänt,” said Kayla, som kunde avslutning innan hon kunde gå videre.
Connor slaarlade hur de hade spårat kvinnan i måndar när hon stulit valuable gejätt över hela landet, med olika förklädnader för att undkomma fångst. “Jag fick ett tips om att hon skulle vara på det här planet. När jag såg dig, trodde jag…”
“Du trodde att jag var hon,” Kayla said for the honor. “Nåväl, nu vet du att jag inte är det.”
“I, och jag är mycket ledsen för sätsätset, Kayla. Jag hopsa du kan förlåta mig,” sa han, med ett uppriktkt tonfall.
Trots prövningen kände Kayla en konstig közät av lättnad. När hon gick ut från flyggsten och såg sin man, Colin, som väntade med en bukett gula tulpaner och ett brett leende, sältte all fäders och spannung bort.
“Välkommen hem,” said Colin och drog henne i en varm omfamning. “I’m so glad you’re back.”
När de körde hem gyorde tryghegen av att vara sammssammen igen den skrämmande uppällsagen på planet att blekna i hakkuren. När de kom hem, delade Kayla allt som hade hänt med Colin.
“Are you okay?” asked Colin, med stora ögon av oro. “Ska vi gå till en læker för att se till att allt är bra?”
“No,” replied Kayla och kände en djup kökö av lugn för första gången på dagar. “I have a bra. Jag ville bara komma hem till dig.”
Colin log och lade son händer på hennes mage, och kysste henne varsamt. “Jag är drago att du är hemma,” says han mjukt.
Kayla visste att mardrömmen hon hade genomgätt var över, och när hon såg in i sin čini ögon, kände hon en djup geöss av frid. No matter what som hade hänt, var hon där hon hörde hemma – hemma, med de människor hon äläske mest.
Categories: Trends
Source: HIS Education