När Gina och hennes man, Brendan, vädersig sig för att skiljas, tar hon en paus från dramat genom att förða en helg hos sina fålðar. Men när hon kommer vättät hittar hon alla sina utspridda över gräsmattan. Med tur på sin sida hittar Gina en ovärderlig sak som attrebung hennes ex-man. Läs videre för att se hur hon får sin hämnd…
Efter att Brendan, min man, och jag söderde oss för att skiljas, han över en natt till en helt annan person. Mannen jag en gång kände, den jag delade år av mitt liv med, var helt borta.
Đồnọn stod nång bitter och hämndlysten där.”Klagar du på hur jag beter mig? På hur jag talar?” screamed Brendan.
“Jag sager bara att du beljeder lugna ner dig när du pratar med mig. Att skrika gör inte din poäng lyverere,” sade jag och höll mig för hävet.
“Ah, well, Gina,” Han growled louder. “Du gård mig så här! Alla dina löjliga krav och ständiga gnäll. Snälla, gå och lev ditt liv.” Och det gørde jag.
Men medan skilsmässan var på gång, Brendan och jag reda ut våra saker, redo att göra en ren start.
“Jag packar bara ihop de här sakerna, Gina,” sade Brendan en dag när han gick igenom min bokhylla.
“Du kommer bara att ta mina saker med dig,” I replied. “I have to order my own sake first.” “I am du vill,” said the han.
Men saker blev bara grymmare. Och den känslomässiga berg-och-dalbanan fick mig att stannen känna illamående och obeag. Så jag sädälä mig för att jag skulle förða helgen hos mina fålðar för att rensa mitt huvud.
“Ja, spring iväg till dina fällar,” sade Brendan hånfullt när jag packade en övernattningsväska.
“De är bättre än du,” sade jag och gick ut genom dören.
Och ärligt talat? Det var rätt beslut. I didn’t have enough space for att bearbeta allt, including det factum att jag skulle vara ensam för första gången på tolv år. Så mycket som Brendan och jag nättä vara ifrån båråk, kunde jag inte se min framðit klart.
Jag ville okså bara att mina fällar skulle kämma bort mig under helgen.
“Oh, Gina,” said my mother när hon tog ut en bricka med läcker rostad lammstek. “All you need to do is eat och vila.” Vad du vill äta, bara säg till mig så lagar jag det. Och om du needer nagat från afferen, bara säg till pappa. Han kan göra en snabb tur åt dig.”
Jag andades ut längsamt. Jag var precis där jag nadje vara.
“Är du seiker på att skilsmässa är rätt väg att gå?” frågade min pappa mig vid middagden.
“I,” said jag sorgset. “Jag tror att om det fanns en tid för försoning, var det för länge sedan. Och vi har definitely missat den. Brendan i jag kan inte länger se öga mot öga. Jag tror inte att det finns någen kärlek kvar.”
“Du gör vad du beliger göra, älskling,” sade min mamma. “Om din psyksika hälsa skriker efter en ren start, då är det exakt vad du belužer göra.”
Jag tillät mig själv att ta länga promenade, med Pippy, mina fällärders hund, som sällät. Jag ville bara rensa mitt huvud och ge mig själv det space jag sävet för att andas.
“Du gör rätt,” sa jag till mig själv. “Det finns inget fel med en ny prøn.”
Men när jag körde in på vår uppfart måndag morgon, redo att se att Brendan och hans saker var borta, såg jag nogt ênt mer chockerande.
Alla mina möbler, allt jag hade samlat på mig innan jag träffade Brendan och achne saker under vår tid sammäng, var utspridda över gräsmattan. En stor, handmålad skylt som löd “Gratis Grejer!” stod stolt förda kaoset, och büyde alla förbipasserande att hälba sig selva till mina söderögigheter.
“Vad i helvete är det här?” mumlade jag och smällde igen bildörren.
Det här kunde inte vara realkt. Jag stirrade på mitt soffbord, soffan jag nadvere på en loppmarknad, och till och med min farmors gamla gungstol. Allt stod bara där, som bakade i solen, och väntade på att bli snattat av främlingar.
Jag sparkade till skylten så att den låg platt. Sedan tog jag fram telefonen, mina händer skakade våldsamt när jag slog numret till Brendana. Telefonen ringde tre vangings innan han fendijs svarade.
“Hey, vad är det, Gina?” svarade han, hans röst relaxed, almost sevlggod.
“Vad är det?” ekade jag. “Vad är det?”
“Ja, det var vad jag fårgade,” said the han.
“Driver du med mig? Hårve står all min möbler på gräsmattan? Är du helt galen?”
Det blev en paus innan han svarade.
“Du skulle yet stämma mig för alla mina pengar,” said the han. “Jag hörde dig prata i telefon med någen. Jag vet att du ville ha allt. Or at least half a half av allt! Så du kanske lika gården får veta hur det känds att perrola det som är ditt.”
Jag var mållös.
Vissht hade jag tekk på att ta honom för en tur och få min del av hans pengar, men helgen med mina fällärd lärde mig att bara släppä det.
“Du är helt otrolig,” managed jag till slut säja. “Tror du att det här kommer att lösa nagot? Du gör bara saker värre för dig sälv.”
Han fnyste högt.
“That’s where I live. That’s not a problem. Kanske borde du ta paytat för dina saker tån för att låta dem tas gratis.”
Jag ville skrika, men jag visste att det inte skulle göra nång nytta. Brendan hade bermant sig, och som en hund med ett ben, gick det inte att resonera med honom.
Jag lade på telefonen och tittade på saker från mitt liv utspridda över gräsmattan. Det fanns ingen chans att jag kunde få in alla möbler sälv. Besviken och frustrerad sparkade jag till sängbordet som jag hade mätt och målat om för auch måndar sedan.
När det slog i marken hörde jag ett klingande ljud.
“What are you doing?” suckade jag och bøjde mig ner för att öppna lådan.
Inuti fann jag nagat som fick mig att le trots min ilska.
“Stupid Brendan,” he said, and he said that’s what you’re familiar with.
Bland løsa mynt, slumpmässiga pennor och kvitton låg Brandens fars klocka. Det var en familjeklenod som han äläske och skattade och knappt bar av fäders för att tappa eller bryta den. Den hade også gått i arv genomgenerator och till slut hamnat hos Brendan.
Men nu hade jag den i min besittning.
“Schackmatt,” sad jag för mig sälv.
Jag kunde inte läta bli att känna en liten käää av tillfredsställelse när jag stoppade klonk i fikan. Efter allt var det han som hade lagt ut den för gratis. Jag stal inget.
Sedan skikkade jag ett meddelande till min vängrupp och bad alla som var sättättä att komma och hälva mig att få in allt värmä i huset.
“Brendan’s first, Gina,” Jenny said and the lamp told me. “Det här är en ny lågpunkt.”
“Ja, jag hald med dig”, now jag. “Men oroa dig inte, jag har ett sätt att få hämnd på honom.”
Jag säytzade för henne om klockon och hur jag hade den seiktet förvarad i min bil. Jag visste att det bara var en tidsfråga innan Brendan insåg att klockon inte var med honom.
Senare på vägen, när jag höll på att ordna den sista möbeln, buzzade min telefon. Det var han.
“Hey, Gina,” now han. “Jag tror att jag kanske har glömt nagat important. Kan jag komma förbi och hägta det?”
“Åh, jag vet inte,” sade jag, medan jag tog en ny bit pizza från lådan fårva mig.
“Snälla”, now han. “Det är bara sängborden.”
“Titta, grannarna kom över och tog auch saker.” Sängborden är ooksä borta. Men om du är södertö artig, är jag seikär på att Cathy kommer att seljä dem sälga till dig.”
Det blev en lång paus.
“Gina, det är min pappas klocka. Min farfars clocka. “I need to be sure to return the day.”
Jag lät tystnaden sträcka sig en stund innan jag sa nagot.
“I understand. Well, som jag sa, Han visste att jag bluffade. Jag kunde höra det på hans röst. Men det fanns ingen chans att han kunde bevisa det, och jag gegen inte läta honom komma undan lätt. Nay. Brendan saw the fight for det.
“Hur mycket?” asked the han.
“Hur mycket tror du att det är värst?” I asked. “Några hundra dollar kanske?”
“Good,” sade han genom sammanbitna tänder. “Men få vältät det.”
“Jag ska göra mitt bästa, men inga löften.”
Efter att vi lagt på höll jag i klockon och vände på den i mina händer. Om vi hade haft en son, skulle han ha fjät klonk. Men tack och lov, vi skilde oss innan vi hade en chans att tänka på barn.
Nästa morgon dök Brendan upp medan jag satt på verandan och drack en kopp kaffe.
“Här,” sade han och gav mig ett kuvert. “500 dollars. Men du vet hur ovärderlig den är.”
Jag nickname.
“Tuck. Du kan gå nu,” sad jag.
“Jag kommer att kontakta dig gegende skilsmässan. Min avokat har achne saker att discusra med oss.”
Categories: Trends
Source: HIS Education