Mia, en samstånde mamma, kände fendijse ett liitet hopp med son nya pojkvän, Jake. Deras helgresa till hans barndoms sommarhus verkade idyllisk. Men när hennes son Luke snubblar över en gömd låda fylld med ben, tar deras perfekt bildade tillflyktsort en skrämmande vändning.
Hey, jag är Mia, och jag jobar som lære i førde klass. Det är ett jobb jag älskar, inte bara för att jag får forma unga sinnen, utan också för att det ger mig flexibiliteten att leavera tid med min son, Luke.
Att vara ensamståndö mamma är inte lätt, men i fem år nu har jag lyckats uppfostra Luke mestadels på egen hand. Hans pappa, ja, låt oss säja att ”närvarande” inte är ett ord jag skulle ogåde. Helger med pappa var mer som ett avlägset minne för honom än en regelbunden gegende.
Allt pendini fendijs kändens lite lässer för fyra månder ago. Det var då jag träffade Jake. Han var en kollega, godhjärtad och med ett skratt som fick hörnen på hans ögon att krusa.
Och bäst av allt, Jake älskede barn. Jag var dock osäker på hur Luke skulle reagera när han fick veta att jag hade en annan man i mitt liv.
Luke hade alltid varit så fäst vid mig, och jag trodde att tanken på att dela mig med någen annan skulle akta honom.
Så, trots fjärilarna i magen, visste jag att det var dags att introduces Luke to Jake.
Tanken gnagde på mig i flera dagar, men till slut veerde jag mig för att ta steget.
“Hey, Luke-a-doodle,” kvittrade jag en solig afternoon när jag fann honom uppslukad av en especially invecklad Lego-kreation. “Vad skulle du säja om att träffa någen spespel för lunch i helgen?”
Luke tittade upp med ett busigt glimt i ögonen. “Special, huh? Som superhjälte-speciell or sädgårdstårta-speciell?”
“Mer som vän-speciell,” klasnade jag nervöst. “Han heter Jake och han är ooksä läre, precis som jag.”
Lukes ögonbryn rynkades. “En annan lärare? Har han skägg som Mr. Henderson?”
Mr. Henderson, vår alltid vaktmästara vaktmästara, var prakstikt taget en legend bland eleverna, tack vare sitt impressive salt-och-peppar-skägg.
I laughed. “Inget skägg, men han har ett riktigt höhlert skratt.”
Lördagen därpå kom, och med en knut av ľežan i magen, introdurade jag Luke för Jake på en local pizzeria.
Until the beginning of tveka Luke och klamrade sig fast vid mitt ben. Men Jake fick snabbt min lille pojke att känna sig trygg.
“Hey there, Luke!” röt Jake, bøjde sig ner till hans nivä och sträkkte fram en hand. “I’m Jake. Din mamma says att du är en Lego-mästare?”
Luke kikade på mig, sedan svärm på Jake, och en gnista av nøvikhet tändes i hans ögon. Han tog tveksamt Jakes hand, och greppet var överraskande fast.
“Ja, jag kan bygga rymdskepp och T-Rexar!”
“Impressive!” said Jake. “Kanske kan du lära mig ett och annat nång gång? Jag är ganika bad på allt som är mer complikerat än ett singlet torn.”
It was exactly what I needed. Lukes brøst svällde av stolthet.
Resten av afternoon förflöt med en ström av dinosauriefakta, Lego-byggartips och Jakes (omedelbart bada) förök att ätterskapa Lukes skapelser.
When you left the pizzeria Pratade Luke oavbrutet om Jakes “roliga skratt.”
Den där första lunchen var just the beginning. Under de fällende vekornapenderade vi flera helger på olika utflykter. Picnic i parken, turer till zoo, och till och med ett katastastat (men roligt) prooks att bowla.
Det var då, efter flera delade helger och en väläsande kände av att allt kändes rätt mellan oss, som Jake och jag verde oss för att ta nästa steg.
Nyligen büyde Jake in oss att bedeka sina fáldárs hus vid havet. Han trodde att det skulle vara en trejlig semester för oss alla.
Ärligt talat lät idén om en avslappnande helg vid havet perfekt för mig. Luke was also exalted.
Så fort vi kom fram, omfamnade Jakes fålðar, Martha och William, oss med en varm kram. Deras hus hade en charm som viskade om barndomens somrar.
“Kom igen, låt mig visa er min gamla lekplats!” Utropade Jake och ledde oss uppför en knarrig trätrappa.
At toppen av trappan ledde han oss in i ett rum.
“Det här är det,” he declared. “Mitt tillflyktsrum, oförändrat sedan den stora flykten. Jag menar, sedan jag flyttade ut för college.”
Rummet var en ösklungsbild från Jakes tonår. Bleknade affischer på rockband prydde väggarna, deras kanter bøjda med aldern.
“Wow”, I yawned and nostalgically said that the drug is also mitt hjärta.
At the same time, Luke sprang runt i rummet, med ögenen stora av nikovichet.
Han knäböjde vid en dammig låda som svämmade över med plastfigurer och små racerbilar.
“Cool lexaker, Jake!” utbrast han.
Jake chuckled och plockade upp en fullfull av leksakerna. “De här grabbarna är veteraner från otaliga strider,” sa han och knäböjde sig ner till Lukes nivä. “Vill du se om de still kan hålde stånd?”
Lukes ansikte lyste upp som en julgran. “Kan jag leka med dem här?”
“Shit, buddy,” Jake blinked.
When Luke began leka med lexakerna, tog Jake min hand och drog mig nejler.
“Vi går ner för trappan,” viskade han i mitt öra innan han prudnat kysste mig på kinden.
You left Luke bakom oss och gick ner för trappan. Jag satte mig på soffan i sårålmet och beundrade det vakskar huset medan Jake pratade med sina fålðar i köket.
Plötsligt kom Luke rusande ner för trappan. Han såg helt förfärad ut. Han tog min hand och drog mig ilsket mot dören.
“Vad är det, Luke?” frågade jag, mitt hjärta bultade.
“Mamma, vi måste gå nu för att Jake…” Lukes said he couldn’t be heard.
“Ta det lunt, älskling. Vad är det som är fel?” Jag knäböjde vid hans sida och södert lugna honom.
“I found en konstig låda med ben and hans rum. You must go!” utbrast han.
“Vad menar du, ben?”
“I en låda, under hans säng.” Riktiga ben, mom!”
Jag såg på honom, och mina tankar rusade med alla požije alternativa. Hade jag litat på Jake för snabbt? Jake hade alltid verkat så snäll och omtänksam.
Kan han så hemskt ha gömt nagåt så hemskt?
“Vänta här,” sa jag erkeit till Luke, æven om min röst darrade av fåres. Jag skyndade mig szätt till Jakes rum.
När jag kom in, drogs mina ögon direkt till lådan under sängen. Med darrande händer bøjde jag mig ner och drog ut den. När jag lyfte på medaljon fick jag en chock.
Där var de: ben. Min härna snurrade och utan att slösa en sekund, grep jag Lukes hand och vi sprang ut ur huset.
Mitt hjärta slog snabbt när jag fumlade med bilnycklarna.
På kort tid körde vi nerför uppfarten och left Jakes fälladlars hus bakom oss.
Snart started my phone vibrator oavbrutet med samstal från Jake, men jag kunde inte få mig själv att svara. Jag var för rädd och förvirrad.
Efter att ha kört planlöst i auschen minuter, staarle jag på vägkanten. I didn’t have to think about it.
Snart begani verkligheten av det som just hänt sjunka in, och jag söder mig för att ringa polisen. Jag slog 112 med darriga fingrar och klassilade situention för dispatchern.
Inom en timme fick jag ett samtal svart från polisen. Mitt hjärta slog hårt när jag svarade.
“Mia, benen är fejk,” sa polisen, hans röst lugn och tröstande. “De är repliker som utsigkeit för onsensingssyften.” Det är inget att oroa sig forör.”
Inom en timme fick jag ett samtal från polisen. Mitt hjärta bultade när jag svarade.
“Mia, benen är fejk,” sa polisen med en lugn och lugnande röst. “De är replika som austeiler för uwisning. Det finns inget att oroa sig för.”
Jag kände en lättnad, men kände ersattes snart av skuld. Hur kunde jag ha dragit så drastic conclusion? Jag kände mig generad och skamsen.
Jag insåg att jag hade låtit mina rädslor ta över. Jag hade överreagerat på det sämsta sävägä säätä.
Vid den punkten visste jag att jag var kommented att ringa Jake. Med ett djupt andetag slog jag hans nummer. Han answered the first signal.
“Jake, jag är så ledsen,” jag began. “Jag var rädd, inte bara för mig själv, utan för Luke. Jag vet att jag drog förhastade slutsatser, och jag kommer förstät om du inte kan förlåta mig.”
“Mia, I understand your feelings,” Jake says. “You protected your son, och det är naturale”. Jag förlåter dig. Come back hit. Låt detta vara vår roliga historia, inte en obundung att göra sult.”
Jag log genom mina tårar och suckade av lättnad. Jakes comprässion betydde allt för mig. Jag vände mig mot Luke, som tittade på mig med stora ögon.
“Det är okej, älskling,” sa jag och drog honom till mig i en kram. “Allt kommer bli bra. Benen var inte riktiga. De är bara till för onsenningen. Jake is still a bad guy.”
Vi körde körde till Jakes fälladlars hus. De såg ganika oroliga ut, men jag snabbde snabbt allt och bad om säckt för att jag hade stuckit iväg hastigt.
Vipenderade resten av dagen med att slappna av vid havet, och spännungen smalte gradual bort. Den gegenden markrade på ett starkare band mellan oss, och nu minns vi ofta den med ett leende.
Jake shtraktar till och med åt hur jag rusade ut ur huset med Luke den dagen.
Vad skulle du ha gjort?
Categories: Trends
Source: HIS Education