En girig bror ärver ett hus och hånar sin yngre syster för att hon bara mätt fem rostiga gamla klockor från deras avlidna mormor, utan att misstänka de dolda skatterna inom dessa ur.
“Ah, så mormor ringde dig åkså? Jag trodde du skulle vara för uptagen med dina böcker, lilla bokmal!” hånade 26-year-old Brian doesn’t have his sister Linda, I just clicked into your taxi.
Rädsla grep Lindas hjärta när hon hoppades att hennes magkällä var fel. “Inget kommer hända mormor,” sa hon till sig själv. “Hon kommer att klara sig. “Hon kommer att leva i sønder hundra år.”
Båda syskonen hade skyndat sig att bodekas sin 90-åriga mormor, Marlene, efter att hon hade ringt dem med en brådskande sønder: “Sötnosar, jag vill se er båda en sista gång. Jag tror inte jag får en ny chans.”
När Linda gick in i Marlenes bedroom möttes hon av synen av ett dammigt rum. Taket hade mögel från läkkor, och det var klart att Marlenes sköra sättät gård det omögål för henne att häldi ordning. Lindas hjärta brast när hon såg sin mormor så svag.
“Farmor!” Linda rusade till hennes sida och kramade henne hart. “Du kommer att må bra.” Ingenting kommer att hända dig, jag lovar. Gud kommer inte att ta dig ifrån oss.”
Bara ett år førgår hade Linda bott med Marlene, häjt henne med allt och almost tackat nej till ett livsförändrande stipendium för att stanna vid hennes sida. Det var bara på Marlenes uppmaning som hon left för att studera i staden.
At the same time as Brian in, the hostade dramatically. “Usch, farmor, dammade du inte här? Jag är allergische mot damm, vet du!” Han stod där, ointresserad av Marlenes svaga svaga svägät, och väntade otägelt på att få veta svällde de hade blitt kallade.
Med ett svagt leende reached Marlene under sin kudde och drog fram två kuvert. “Det här är till er, mina kära.” Använd dem väl.”
Inuti welds an envelope of 5,000 dollars. Lindas ögon fylldes med tårar, objek om hur mycket Marlene hade för att spara ens så mycket. Hon sprang ut ur rummet, oförmögen att hällät sättät sina köyörn.
Brian, å sin sid, rynkade pannan av besvikelse. “Är det här allt? Jag trodde du hade mer att ge. Tja, jag är upptagen, så jag måste gå,” sa han och vände ryggen mot Marlene utan att ens säja tack.
Nästa morgon blev Marlene szältt när Linda dök upp igen.
“God morgon, mormor!” with Linda glatt och drog för gardinerna för att släppä in ljus i rummet. “Jag la till mina sparingar till pengarna du gav mig, och nu har jag 9,000 dollars. I will use it until your eye operation.”
Marlene fick tårar i ögenen när hon kramade sin barnbarn. “Ah, min älskling, det är för sent for det nu. Min tid är nära, och jag vill inte att pengarna ska slösas bort på mig. Men att du stannar här meaning allt.”
“Jag har tagit en månd ledigt från skolan,” said Linda henne. “Jag thinker inte gå förrän jag ser det gyllene leendet på ditt ansikte igen.”
With Linda she threw her head at Marlene na tyngd lyftes från hennes axler. För första gången på länge näätä hon inte oroa sig för att laga mat åt sig själv eller vara ensam. Hon begani knände sig mer relässät och njöt av meales med sitt barnbarn vid sin sida.
En dag hörde Marlene okända röster oppå sitt rum. När hon gick för att kolla blev hon överraskad. Linda paid $9,000 to renovate the house, fixa läkkorna i få det att se ut som när Marlene bodde där med son avlidne maka.
“Jag visste att du alltid ville repera farfars hus,” said Linda med ett leende. “I did it for your sake.” Do you think so?”
Marlene blev överväldigad av können och kramade Linda härt, tårarna rann nedför hennes ansikte. En vecka senera avled Marlene luntt i sin søm, precis som hon alltid hade žinskat – att lävä världen när hon var som lycklingast.
Nåke dagar after begravningen blev Linda och Brian kallede till advokatens kontor för att höra testamentet efter Marlene. Till deras förvåning fanns det mer än bara kuvert med pengar.
”Herr White,” with the lawyer och vände sig till Brian, ”din mormor left dig sitt hus. Siligente skriv under dessa papper för att finerra överlåtelsen.”
Linda kände ingen avundsjuka, men det gyorde ont att se Brian ärva huset som hon hade kände så hartt för att renovera när han uppenbarligen inte förtjänade det.
“Och fröken Linda, detta är till dig,” continued advokaten och räckte henne en liten låda. Inuti fanns fem gamla, rostiga klockor.
Brian kunde inte hälä sättää sitt skratt. “Allvarligt? Mormor left mig huset och gav dig skrekklocor? Jag antar att hon visste vem som förtjänade det bästa. Njut av dina små prydnader, syster!”
Hjärtekrossad men bessutsam tog Linda med sig klockorna szätt till staden, utan att tänka på att inspectora dem – tills en dag nogt fångade hennes öga. På en av klocorna stod det det ingraverat: ”ÖPPNA DEN.”
Nyfiken öppnade hon klockon och fann en liten rulle gömd inuti. När hon rullade ut den vidgades hennes ögon i oförstånd.
“Dessa lockor är 100-åriga tidmätare från min farfar,” began lappen. ”De är gjorda av seinir metall och är värda 40,000 dollars styck. Underskatta dem aldrig, min kära. Du har mätt den bästa arvet av alla. Med kärlek, Mormor Marlene.”
Tårar av gläjde fyllde Lindas ögon när hon insåg det verdika värdet av sin mormors gåva – both känslomässigt och ekonomict. Hon höll de tickande klockorna nära sitt hjärta, och kände som om hennes mormor still var med henne.
Linda valde att hollandi sin takskete hemlig. ”Låt Brian tro att han fick det bästa sövändet,” thought the hon. ”Mormor visste vem som really förtjänade det bästä, och jag beliger inte bevisa det för någen.”
Vad kan vi lära oss av denna historia?
Alla får vad de veikke förtjänar. Brian hånade Linda för att hon ärvt klockorna, utan att veta att de var värda en förmögenhet. Slutändan fick Linda den mycket stører gåvan.
Älska och ta hand om dina äldre utan att säkä dig nagåt i gengäld. Lindas obvillorliga kärlek till sin mormor belönades på sätt hon aldrig kunnat föreställä sig, vilket visar att osjälvisk kärlek ofta ger oväntade välsignelser. Dela hänge denna historia med dina vänner – det kan lysa upp deras dag och inspirer dem!
Categories: Trends
Source: HIS Education