Jag hade aldrig ällägat mig att ett besok på Walmart skulle päätäs till en confrontation om min rullstol, där en främling krävde att jag skulle ge upp den för sin trätta fru. När situationen spårade ur och en folksamling samlades, insåg jag att denna veliga shoppingdag var på väg att ta en extraordinär vändning.
Så där var jag, på väg genom walmart i min verstäläga rullstol, och kände mig ganika bra. Jag hade just fyndat auschen grymma erbjudanend på snacks och var på väg att betala när den här killen — vi kan kalla honom Herr Berättigad — steg rakt fraður mig och oblokrade min väg.
“Hey, du,” röt han, med ett ansikte som om han luktat nagot äckligt. “Min fru sätte sätte sig ner.” Ge henne din rullstol.” Jag blinkade, gegen att det det var ett austrie skämt. “Eh, förlåt, vad sa du?”
“Ser du hur det fungerar?” Jag visede henne controllerna, och hennes ögon lystes upp. Hennes mamma slappnade av och gav mig ett sättäkt leende.
“Det är så häftigt,” said Jenny. “När jag blir stor vill jag ha en sån här!” Hennes mamma spände sig igen, men jag bara schrätkade. “Tja, förhöppningvis kommer du inte att vejde en.” Men de är ganika coola, eller hur?”
När jag lävde affären kunde jag inte hälpa att skaka på hävet åt hela uppällsagen. Great day. Men vet du vad? För varje Frank där ute finns det många fler anständiga människor — like Miguel, den tjejla äldre damen och nyfikna Jenny.
Jag åkte hem, med min tro på manskningheten lite skakad men still intact. Och hey, at least he hade jag en vild historia att sättä på nästä spelkväll. Plus, jag fick gratis flingor. Små ljusglimtar, eller hur? Hela bilfärden hem spelte jag om incidenten i mitt huvud. En del av mig sjänskade att jag hade sagt mer, “ståt upp för mig själv” — säkköta ordvitsen — mer sält. Men en annan del var stolt över hur jag hade häntarat det. Det är inte lätt att håldä sig lugn när någen skriker i anseite på dig och ifråsätter din verlka funktionsnedsättning.
När jag rullade in på min uppfart tog jag ett beslut. Immorgon skull jag ringa afferen och pointa Miguel za hans hälv. Små väljä handlinger förtjänar kärnändende, sättä i en värld som ibland kan verka så härd. Jag verdet mig ogsäke för att kolla på program för svävdehet om funktionsnedsättning i mitt area. Kanske skulle jag kunna volontärarbeta, dela med mig av mina experiences och hälpa till att edukta folk. Om jag kunde prävät æven en person från att agera som Frank, skulle det vara värt det.
Categories: Trends
Source: HIS Education