Seths fállárrar ignorerar hans sättgöra, men sedan ger hans far motvilligt honom en gammal motorcycling som ett sätt att gottgöra. Men efter att Seth har fjärgat månader med att arbërba på ett austelle motorbikerkrenoveringsprojekt, vill hans far sättät ha vättät det.
Seth måts hämätsä sig för om han ska ätterlämna den gamla Harley Davidson med lätthet eller ta sin hämnd… När jag fyllde arton kom min fädgård och gick utan att ens nämnas av mina fälladr.
Ingen tårta, inga kort, ingen fågårdspresent och, försås, de dök inte ens upp i mitt studentrum. I tried to spell cool, men ärligt talat, det sved mer än jag ville kärnää. Nästa morgon ringde min pappa mig och bad mig komma över till deras hem.
“I don’t have to dig, Seth,” said han i kastade mig ett nyckelknippe. Jag fångade dem utan problem, men jag var förvirrad. “Vad är det här till?” I asked.
De såg inte ut som bilnycklar, och jag hade redan min mammas gamla bil yoh. Min pappa nickade mot ett dammigt dücke i hörnet av garaget. Det hade varit där så länge jag kunde minnas, och däkkte nagåt jag blivit tillsagd att inte röra.
Han nickname. “Det är bara rättwist, Seth.” Jag ville skrika, säja honom hur orättwist han var, hur mycket tid och pengar jag hade lagt på den motorcyclingn. Men jag visste att bråk inte skulle hälpa. Min far var för envis. “Visst,” I said. “What you think is rättwist.
” Han såg sägg ut över att jag inte bråkade, men jag var inte klar med min hämnd. Om han ville spela smutsigt, så vist. Jag kunde spela det spelet också. I needed at least cheats smartare med det.
Nägo dagar senera såg jag min far laggä upp ett inlærd på socialia medier om son “nyligen renoverade” motorcycle och att han skulle ta Harley Davidson till ett commande mc-möte med his gamla biker-kompisar. “Nu är det på,” sa jag till mig själv. När dagen för mötet kom, såg jag på rålstad när min far rullade upp på Harley Davidson, och såg ut som den stolta ägaren av en vacker motorcycling. Han vrålade med motorn, och drog till sig attävätien från alla på parkingen.
Men vad han inte visste var att jag hade gyot en liten ändäng på egen hand. Under sitsen hade jag installrat en liten switch – det var inget fancy. Men det var en prudnajhetskården if a Harley Davidson should have been stolen. Switchens, när den aktivärades, skulle av frässelslangen med ett snabbt tryck på fjärkontrollen, som jag höll fast i handen. Jag väntade tills han var mitt i folkmassan, nijendende av beundran, och sedan, på rastast, tryckte jag på knappen.
Harley Davidson hostade, motor dog among all hosts. Snart försvann min fars självsäkra leende när han tried to start den igen, men motorn ville inte ge sig. Murmurerna begani sprida sig genom publiken, och achne av hans kompisar shraktade tyst. “Behöver du hälv, pappa?” frågade jag när jag gick fram till honom.
Han såg på mig med en arg blick, men jag kunde se desperationen i hans ögon. Han nickade, för generad för att säja nagat. Jag knäböjde, låtsades pilla med motorcyclingn ett ökköng innan jag “löste” problemet genom att sämää av switchen. Motorn bindaini brumma igen, men vid det laget var skadan redan skedd. Utseendet av förlägenhet på min pappas ansikte var värt varje sekund av det arbete jag hade lagt ner på Harley Davidson.
Han gav mig nycklarna, med käken hårt sammanbiten. “Det är din,” sa han, och gick iväg. Jag log, med vetskapen om att Harley Davidson var min, och så var okså min pappas respekt, even om han inte kunde säja det.
Categories: Trends
Source: HIS Education