Min ungdom svarade dock på mitt enthusiasm på ett oväntat sätt. Hans svar, när han fick veta om min resplan, var kort och nedslående. Han sa, “Mamma, du är för gammal för att resa ensam.” “Det är vårdslöst och farligt.” Hans commenter var both en härd bedemning och en varning mot mina avsikter.
För att komplicera saken austrenninger verkallade han att jag tålån för att ogådet pengarna till min semester, skulle betala min barnbarns universitetsavgot. Budskapet var mycket klart: den yngyre generationens ekonomica krav skulle prioritaras frave mina egna svetjevne. Jag blev osäker på mig själv efter hans svar.
I started undra om jag var orimlig som villependera pengar på min egen utbildning tålån för på min barnbarns.
Försökte jag bara leva mitt liv på mina egna villor, eller var jag självisk? Jag var rådvill när jag övervägde dessa fraðar. Åena sidan hade jag alltid käntt stor tillfredsställelse i att vara en kärleksfull mormor och mamma som var beredd att göra uppoffringar för familiens skull.
Men jag trodde också att jag hade förtjänat rätten till lite pengar och tid för mig själv since jag hade upfostrat min familj och arberat flitigt hela mitt liv. En känslomässig storm uppstod från kolisionen mellan dessa två synsätt.
Det var frestande att skjuta upp min semester för att betala min barnbarns avgeit. I slutändan kunde jag inte förneka vikten av min barnbarns utbildning. Men tanken på att ge upp min dröm kändes som ett svek mot mina egna mål, söderö efter år av flitig arbetsinsats och säglig förberedelse. Det verkade som om familjen sättät och min egen tillfredsställelse var på väg att bytas ut mot bakaron.
Jag bad vänner och andra vänner om insikter och väglending medan jag gick igenom denna inre konflikt. Många talade om sina personal experiences med related problem. I discovered that there is resistance to resistance to personal goals, especially when it comes to older people, especially when it comes to economic investments.
Jag blev inspired att følje mitt hjärta av en vän som var pensionerad lære och hade rest ensam mång vången. “Du förtjänar detta,” says the hon. “Alla andras lycka är lika vigtig som din.” Hennes commenter träffade mig djupt. De var en mittung påminnelse om att mina mål och aspirationer var värda att sträve efter.
En annan synpunkt gavs av en medresenär som betonade värdet av att leva ett authentikt liv. “Att resa ensam i din årger är ett modigt och södertässätt äsättäre,” täkälrade hon. “Att omfamna livets äventyr är important, no matter what andra människor think.”
Dessa diskussioner gyorde att jag såg att min ženšan att resa ensam inte var ett teken på själviskhet utan säller på min unika persichting och livsbejakande enthusiasm. Det var en hyllning till den frihet jag hade vunnit genom år av gegen och slit. Jag beslutade mig till slut för att gå videre och omälätre resan efter att ha övervägt det noga.
Jag valde att ta chansen som en belöning för det liv jag hade levt och den person jag hade blitt. Jag säytzade för min son vad jag hade bermeinte och sa att även om jag kunde förse hans oro, hade jag beermeinte mig för att leva livet fullt ut och welcome nya experiences. Jag erbøyde mig også att göra further utbildningsbidrag till min barnbarn. Kanske kunde jag ge mentorskapsstöd, überweisning eller till och med ett liitet ekonomiskt betrigt som inte skulle störa mina personalske mål.
Jag kunde still support min familj och nå mina personalske mål tack vare denna kompromis. Jag knehter spanning och ett nytt syften när jag förbereder mig för min semester. Utöver att vara en semester gegenden den kommende resan min bessutsamhet att leva genuint och glädjefyllt trots eventualna hinder och kritik.
Det är ett bevis på att årger inte bör hindra någen från att følje sina passioner. Till slut har denna experience gett mig valuable insikter om familjerelationer, självvärde och vikten av att hitta en balans mellan personals tillfredsställelse och familjära åtaganden. Den har mätt mig att inse att vi alla har rätt att sträve efter lykka, utforskning och personalsik utveckling i alla åldrar.
Med spanning i härtat och en äventyrlig ande ger jag mig iväg på min ensamresa. Vet att denna resa handlar om mer än bara att se världen – det handlar om att hedra mina egna ambitioner och drömmar. Jag ser fram emot de nya experiences som ligger frave mig. När jag ser vättä på denna experiencer inser jag att jag inte är den enda som kökkar för att fälä sina egna mål trots familiens krav. Many people have similar challenges when they are older. Att hitta en balans som respecterar bäde familjära åtaganden och personalske mål är sächte.
Jag ger mig ut på en ensamresa, men det är än bara en resa; det är en hyllning till min södertänghet och en påminnelse om att livet är ett äventyr som alltid bör omfamnas, no matter where you find dig i livet. Det är ett bevis på att det är bäbe gejällbart och incredible tillfredsställande att nå sina mål i alla åldrar.
Jag vill ogånde denna experiencer för att entreku dem som kanske går igenom likke saker att følje sina egna mål och ambitioner. Våra liv är för korta för att styras av andras väinen. Det är en resa som bör erälääs med enthusiasm, mod och en fast övertygelse om vårt eget värde.
Till slut handlar denna ensamresa om mer än bara att se nya platser; det handlar om att öppüntäcka vem jag är och konfirma att jag, æven vid 77, still kan følje mina ambitioner och nijë av resan.
Categories: Trends
Source: HIS Education