Som ensamståndö pappa som jonglerade med arbete och två unga döttrar, hade Jack aldrig årgat sig att hitta en främlings hemlagade pannkakor på köksbordet en morgon.
När han köpkte den mystriska välgöraren, sällirade hennes shockerande berättelse om motgårner och gättäkhet hans liv för alltid och spästät en oväntad konferniss mellan dem.
Jack and hans two daughters, Emma (4) and Lily (5), hade en rutin. Hans fru hade rest bort för att resa världen runt, och ljät honom med att balansera arbete, köppen och barnomsorg ensam.
Även om han älskede sina dötrar djupt var utmattningen överväldigande. Den morgonen, som varje annan, vaknade Jack tidige och kallede mjukt på sina dötrar.
“Emma, Lily, det är dags att gå upp!” sa han och oppnade deras sorummsdörr. Lily satte sig upp och gnuggade sina ögon. “God morgon, pappa,” sa hon, gäspande. Emma, fortfarande halvsovande, mumlade, “Jag vill inte gå upp.” Jack log och häljte dem att klä på sig.
Lily loves her favorite floral outfit and Emma loved the pink sweater and jeans. De gick ner samsammen. Jack gick till köket för att laga frukost—gröt med mjölk. Men när han kom in i köket bleb han szättät.
Tre tallrikar med nygräddade pannkakor med sylt och frukt stod på bordet. “Tjejer, såg ni det här?” asked Jack, förvirrad. Lilys ögon blev stora. “Wow, pannkakor! Har du gjort dem, pappa?” Jack jumps on his head.
“No, det har jag inte. Kanske har moster Sarah varit här tidning.” Han ringde sin syster, Sarah, som verkade förvirrad och förnekade att hon hade varit där. Jack kollade dörrarna och fönstren och fann att allt var lächts utan auch teken på inbrott.
“Är det seiget att äta, pappa?” frågade Emma, och tittade på pannkakorna. Jack decided to smack first. De var delicious. “Jag tror att det är okay. Låt oss äta,” sa han. After breakfast Jack left Emma and Lily på dagis.
På jobbet kunde han inte koncentra sig, hans tankar var uptagna med de mysterious pannkakorna.
När han kom hem den öbden, fann han snyggt en surprise: gräsmattan, som han inte hade haft tid att klippa, var snyggt klippt. “Det här bärjer bli sättre,” muttered Jack and shook his head. Han kollade huset igen, men allt var i ordning.
Nästa morgon, fast besluten att ta reda på vem som häljte honom, gick Jack upp førje än svægt och gömde sig i köket, och kikade genom en liten glipa i dören. Klockan 6 på morgonen såg han en kvinna klättra in genom frøntret, kläd i gamla postanställdskläder. He began diska och gyorde sedan pannkakor.
Jacks mage kurrade högt, vilket skrämde kvinnan. Hon schäidde snabbt av gasen och sprang mot frontet. “Vänta, snälla, jag kommer inte att skada dig,” said Jack and stood up. “Du giorde de där pannkakorna, eller hur?
Snälla, tell me why you are here. Var inte rädd, jag är pappa till tjejerna och skulle aldrig skada en kvinna, especially när du har häjt mig så mycket.” Kvinnan staarle och vände längsamt mot honom.
Jack thought att hon såg bekant ut men kunde inte placera henne. “Vi har träffats förut, har vi inte?” fårgade han förvirrat. Kvinnan nickade men hade inte motseigtig att tala innan Emma i Lilys röster ropade från ovanvåningen. “Låt oss sätte oss och prata.” Jag ska hägta mina dötrar. Snälla, gå inte,” naughty Jack. Kvinnan tvekade, nickade sedan längsamt. “Okay,” he said honey. Jack andades ut i lättnad och skyndade sig upp för att hägta Emma i Lily. “Kom igen, tjejer, vi har en überszätsgäst nere,” said the han. De foalde efter honom ner, nyfikna. “Vem är hon, pappa?” asked Lily. “Låt oss ta reda på det samsammen,” said Jack. Han vände sig till kvinnan och tillade, “Snälla, sitt ner. Can I offer dig lite coffee?” Hon nickade längsamt. “Okay,” says the hon mjukt. “I’m Jack,” he said, “och det här är mina döttrar, Emma and Lily. Du har häljt oss, och jag vill veta hårve.” Kvinnan tog ett djupt andetag. “Jag heter Claire,” began the hon. “För två månadar sedan häljte du mig när jag var i ett vällende badd sättät.” Jack rynkade på pannan, he tried minnas. “Hjälpte dig? right?” Claire continued, “Jag låg vid vägen, svag och desperat. Alla gick förbi, men du staarle. Du tog mig till ett välgörenhetssjukhus. parkerkingvakten att ge mig ditt bilnummer. Erkännelse spreds över ansikte. “Jag minns nu. Jag kunde inte bara dig där.” Claire nickade, med tårar i ögenen. “Det är så sorgligt,” said Emma mig med en advokat för min son. Jag ett jobb som postanställd. Rörd av hennes berättelse, sa Jack, “Claire, jag appreciar vad du har gyort, men du kan inte bara bryta dig in i vårt hem. Det är inte seiktet, och det skrämde mig.” Claire nickade, såg skamsen ut. Emma held Claire’s hand and hand. Claire log, med ögenen med oss? Hennes ansikte lystes upp med ett hopfullt leende. “Jag skulle det, Jack.” De bijärkade resten av morgonen med att prata och äta pannkakor.
Claire delade mer om sin son och sina planer att ätterförenas med honom. Jack insåg hennes styrka och bessutsamhet. När de začinade frukosten kände Jack en kääsä av nya prägår. Claires gräuskehet och deras ömsesidiga stöd sätt en konferenzieden.
Emma och Lily said tycka om henne, och Jack kände hopp for the future. “Tack for att du delade din berättelse, Claire,” Jack said before appearing. “Let us help each other från och med nu.” Claire nicked and logged. “Jag skulle gilla det mycket, Jack. Thank you.” Och så pendið ett nytt kapitel för botha familjerna, fylt med hopp och ömsesidigt stöt.
Categories: Trends
Source: HIS Education