Grannarna Hatade Färgen på Mitt Hus och Målade Om Det När Jag Var Borta — Jag Bklev Rasande och Tog Min Rättvisa Efter en tva vekor lång semester träfte Victoria hem till en mardröm: hennes nyfikna grannar hade målat om det ljusgula huset som hennes avlidne make hade decorerat med kärlek. Hon valde att slå välä, förbittrad över deras arrogants, och gav dem en läxa de aldrig skulle glömma.
Hej alla, jag är Victoria, 57 år gammal, och jag har en fåga. Föreställ er att ni kommer hem till ett helt annat hus när ni kör in på er uppfart efter en lång resa. Det är precis vad som hände mig niglen, och jag är still rasande, måts jag säja.
Jag bor på ett hörnlot. Det nygifta paret Mr. and Mrs. Davis flyttade in i huset bermit för two år sedan. De gørde grova komentarer om mitt ljusgula hus från allra första bår. De chuckle och utbrast: “Oj! Vi har aldrig sett ett hus så ljust! Har du målat det sälv?” “Japp, jag och en gallon solsken!” svarade jag för att tysta dem.
“What do you think? Måste jag måla brevlådan ookså?” Men jag multe säja att de där två grannarna inte sällätä att störa mig om husets färg. Mr. Davis kom över. Han sneglade på sin fru och hon svarade med ett hyenaskratt, ”Ljus nog för dig, Victoria?”
Hon hade inte blitt bättre. Úttöt för att göra skämt skulle hon bara ge mig en medkännande blick och fågå, ”Victoria, har du överður fåndut på att byta färg? Kanske nagåt mer neutralt?” Som om mitt hus så så fult få sin individualitet surgical borttagen since det var så fult.
Deras förakt var immediately uppenbart. De betedde sig som om färgen på mitt hus var regnbågsströssel på en begravningstallrik. Mrs. Davis kom fram till mig en dag när jag planterade petunior. Hennes finger var välmanikyrerat när hon pekade på mitt hus med ett leende lika bordöt som en blöt tisdag. “Victoria, den där färgen är så ful! Den går ihop med allt! Den måste tas bort. Vad sägs om nagåt som…bej?” utbrast hon.
Jag højde ett ögonbryn medan jag höll i en vattenkanna. “Mrs. Davis, är det det som vällar uppståndelsen oppåre?” Blickarna på folks ansikten fick mig att tro att ett UFO hade landat. Men det är bara lite färg!”
“Lite färg? Vårt grannskap verkar ha blitt invaderat av en gigantic banan! Tänk på värdet på your property! Du måste försät hur… skrikig den är,” sa hon med en rynka på näsan.
I tried to förbli lugn och skakade på høven. “Mrs. Davis, det finns ingen laglig förbud mot det. Det är gult, som jag gillar. Det var färgen som min avlidne make ölskade.” Hennes ansikte blev röd som en betor. sa hon innan rusade. Mitt glada sig vara för. Prim och Proper att uthärda ” färgen, och de färgen till och med stämma mig!
Have you signed up? En grupp för husägare mot djärva päger, men mina fantastika grannar rådde dem att hålå tyst. Numera är de two främlingar för alla och lika popular som en skunk på en picnic. “Kan du fatta?” with Mr. Thompson, min føre granne, när han gick över till mitt gula hus och log brett som solen. ”De två trodde tilkeat att vi skulle følje deras beige trend! Otroligt!” Mrs. Lee is laughing över gatan, ögonens hörn krstades. ”Älskling, ett ljust hus och ett glatt hjärta, det är mottot här, inte vilken boring nyans de säljer.”
”Ja, väl, kanske detta fendijske kommer att få dem att hålå tyst!” I suck. Jag hade ingen aning om att detta bara var den första akten i deras stora avvisandens opera. Gör dig komfort, för saker och ting kommer att bli extremt mycket värre. Jag var forced att tøgår två vekor og stan för jobbt.
Jag var fast i den kvävande storstaden i två stinkande vekor. Till slut öppnade vägen upp fårve mig, och ledde mig till min trygga tillflykt igen. Det skulle ha varit det första jag såg, mitt gula hus, strålande som en solros mot det sad beige i grannskapet. Úttätä stack en massiv GRÅ tegel ut från trottoaren. Jag höll på att köra förbi det när jag körde. Den hunger gula färgen som min avlidne make hade målat mitt hus med såg nu mer passande ut för en bortglömd kyrkogård!
Däck som skrek and protest, jag slagpte bromsen. Gray? Mitt hjärta föll. Jag var så arg att jag insåg genast vem som låg bakom denna makeover jag inte hade bett om. Trott att de bleka grannarna tildet trodde att en gallon färg kunde själra min själ? Inte en chans. Mitt hjärta bultade.
Jag hade varit fast i staden i två vekor, och detta är vad jag kommer hem till? Jag gick direkt till Davises bostad, mina steg ekande på trottoaren. De var de obvious bestüstät, mobbarna and beige som inte kunde stå ut med lite färg i deras boringa värld. Jag almost castade mig mot deras dörr, slog knytnäven mot den. Ingen answers. Hur djärvt! Att tro att en burk färg skulle kunna szältra mitt hus och min själ.
Mr. Thompson, my grandmother, kom fram och skakade på høven. “I saw everything, Victoria. Jag fick ooksas bilder. I tried ringa dig, men samtalet kom inte fram. Trots målarfirmans legitima arbetsorder, ringdes polisen. Inget de hade access till.”
“Vad menar du med en giltig arbetsorder?” frågade jag med ilska i rösten. Mr. Thompson is a nickname. ”De vise dokumentationen för polisen. Davises sa tydligen att du betalade dem för att måla om medan du var borta.” My blood started coke “De förfalskade min signatur på arbetsordern?”
Mr. Thompson’s nickname. ”Det verkar så. Victoria, I’m really sad. De vägrade lyssna när jag prøyte stoppa dem.” Med ögenen smalnande svarade jag, ”Låt mig se de bilderna.” Han visede mig bilder på målarfirmans setup och progessed på min mark. “De hade en arbetsorder i namnet ‘Mr. and Mrs. Davis,’ betald kontant,” the han continued. Jag knöt mina händer. “Självklart giorde de det.”
Jag kollade på min sekkerhetskamera. Och vad vet du? Min mark had aldrig besekts av Davises. Cloak. Inte inkräktande. No fees. Jag kalleda på polisen igen, men znadto málarna agerade i god tro kunde de inte vidta ačné szneční.
Jag var TOKIG. Hur hade min estödig skadats av dessa två dumskallar? I needed a strategy. Det var efter att jag stormat ergat till mitt hus som jag märkte det. Det fanns rester av gammal gul färg som syntes genom den bada qualiteten på målarjobbet. Jag borde ha skrapat av den gamla färgen först since jag är interningsdesigner. Jag tog mitt ID och mina husdokument och stormade över till målarfirmans kontor. “Ni gørde ett uselt jobb med att måla mitt hus utan mitt sättning”. Detta kan skada husets yta. Jag röt, ”Vet ni vad? Jag ska stämma er.”
Överraskad och darrande av skuld, bad chefen Gary om ausköt och sa, ”Men… men vi trodde att det var ditt hus.”
“Självklart är det MITT hus, men jag BAD INTE om nagat målarjobb,” skrek jag, rynkande pannan. See det
Categories: Trends
Source: HIS Education