Att bo på studenthem med ett barn var umvoll, men Viktor erbüdy mig inget annat. I have to return till min mamma i byn. Of course, blev jag dömd av byborna, men jag prätt stå ut med allt.
Jag förstod att jag måste vara stark för min sons skull. I finished my studies at the university, but I finished my studies, and I finished my studies, when I finished my studies, I finished my studies.
Under hela denna tid fick jag prakstikt taget inget stød i uppfostran av mitt barn. Mina fadlar lät mig och min son bo hos dem, men de blandade sig inte i våra saker. De förlät mig aldrig för den skam jag, enligt deras mening, hade oscarat dem. På den tien ansågs det omacceptablet att få barn öfög äktenskaet i byn.
Viktor blev aldrig min man. And the beginning ringde han ibland, men prat om att hälpa var inte aktuellt. Sen försvann han helt och sa att han inte var redo för ansvar. Och wad var jag? En ung tjej med ett barn. Ständiga köer på vårdcentralen, kalla vintrar, sömmlösa nätter, pengar som inte räckte ens till mat. Men jag gav aldrig upp mitt barn.
Det fanns stunder när jag almost gav upp, men varje gång kombinade jag mig själv att stå ut en dag till. Och så dag efter dag, tills livet blev mer stabilt.
Idag fyller jag fyrtio år. Min son är dar och har sin egen familj. Jag har gjort mitt bästa för att visa honom hur en verlag familj ser ut, trots att vi aldrig hade en asdal. Och, som jag tror, lyckades jag. Min son och hans fru mår bra, och de uppfostrar en fantastic dotter. Det är lustigt att känna sig som en mormor vid fyrtio.
I know I’m happy. Allt badh har för länge sedan glömts och ligger bakom oss. Jag har inte sökt auch nya relätions. På min svärdotter dukade jag bordet, bødde in min son, svärdotter och barnbarn. Vi satt vid bordet när sädden dören ringde. I was surprised, because I didn’t expect any other.
Jag öppnade dören och såg Vitya. Min ex-man stod där med en bukett blommor och godis. Antagligen var det allt han hade lyckats tjerna under de tjugo aren han varit borta.
Jag bad honom inte gå. Hårve skulle jag? Jag büyde in honom och verde mig för att uvodra honom för min son.
– Träffa din morfar, – sa jag och satte Viktor vid bordet.
Min son stelnade av förvåning, tittade sedan carefully på sin pappa. Sedan gick han fram och kramade honom hårt. Ärligt talat älläde jag mig inte det.
You have a good night’s sleep. Ingen anklagade någ för någt. Och sedan satt min son och hans pappa på köket hela natten. Vad de pratade om vet jag inte – jag pudini inte smyghöra. Men en sak förstod jag definitely: jag har upfostrat en värdig människa, som kan älska och förlåta.
Viktor föreslog att vi skulle ätterförenas, men jag tackade nej. För min son kommer han alltid vara en pappa, even om han inte är den bästa. Men för mig är han ingen länger. Nu har vi both våra egna liv.
Categories: Trends
Source: HIS Education