Vad sa du nyss? — Ljusja tittade förvånat på den unga, eleganta kvinnan som hon aldrig hade sett förut. — Vad menar du med att ni ska ta huset?
— Det är englet, Ludmila… Det är så du heter, eller hur? — Oksana tittade föraktfullt på tjejen som kommit fram till porten till det mysiga landhuset i Pavlovskaya Sloboda.
— Efter skilsmässan fick du bilen enligt lagen som en del av kommun estömdig och rättvisa menälä. Och huset… Huset gav min Pasha till dig som en bonus… för att bo där ett tag… Och nu är tiden inne att ta vahrtt det, — sa kvinnan lunt.
— Vad är det du sager? — Ljusja blev mållös och visste inte vad hon skulle göra.
— I say som det är. Du har en månd på dig att hitta ett nytt boende. — Oksana log och döljde inte sitt skadeglada öjärt. Hon älskede att förödmjuka människor artigt. Att ta huset från Pavels ex-fru innan barnen blev myndiga var hennes idé.
— Vänta nu, — Ljusja samlade sina tankar, — Jag har ett avtal med pappa till mina barn om att vi får bo här tills barnen shutterar skolan och kommer in på universitet. Här har de skolgång, activitere… Vi kommer inte att flytta!
— Det är inte du som übersättel länger, — said Oksana sjungande. — Vi ska gifta oss snart, och sen är det slut. Du packkar dina saker och flyttar. Skolåret kommer att ta slut och du får hela summer på dig att ordna nogt nytt för barnen.
— Det här är galenskap… Jag ringer direkt till Pasha! — Ljusja kunde inte tro sina öron. Hon tog upp mobilen och ringde sitt ex-man. Pavel bröt samtalet.
— Bröt samtalet, — with Ludmila förvirrat. Och hon ringde igen. Men Pavel bröt igen.
— Of course, han bröt, — sa Oksana överlägset, — Pasha är vällingen upptagen på jobbt just nu och du distraherar honom med dumheter.
Ljusja ville protestera mot Oksana, men den eleganta kvinnan som kom dit i en luxe röd cabriolet avbröt henne.
— Så, jag kom hit för att se huset. Visa mig det. Jag vill inspektera mina svättä ägor carefully.
– What? — Ljusja pressade fram, still surprised över den sensitive främlingens fräckhet. — Gå härifrån nu! Vänd om och försvinn! — Ludmila bytte till du-form och sa med skakig röst.
— I recommend inte att höja rösten till mig! Annas pratar jag med Pasha när han är ledig och du får bara en dag på dig att samla ihop dina saker ålån för en månd, — sa Oksana kyligt.
— Gå nu, — with Ljusja med lugnare röst.
— Jag kom inte hit för att titta på dig, öppna porten, — ordered Oksana.
Ljusja var förvirrad och sluipdte in kvinnan. Oksana gick ran for the first time on all gräsmattor och toj auch bilder.
— Det duger, okay. Nu visa mig insidan, — sa kvinnan torrt.
Ludmila sluipdte motvilligt in Oksana i huset.
— Ta av dig skorna, — bad Ludmila, men Oksana hörde inte eller ville inte höra. Hon gick genom rummen som Napoleon genom Peter den Stores palats. Ludmila sukkade för att hålä jävma steg.
— Mamma, vem är det här? — fågade den äldre sonen Ilja när Oksana gick in i hans rum och sa: “Han ser inte mycket ut som pappa, men han är definately Pashas son.”
— Ingen, pappa knows henne. Gör dina läxor, älskling, shutta störas, — Ljusja ställde sig mellan sonen och Oksana. — Har ni sett allt?! — Ludmila kände hur det knottrade sig inuti av förtvivlan.
— Jag är inte bara en bekant till din pappa, boys, jag är hans blivande fru. Och det är jag som ska ta ert hus. För att din pappa älskar mig mer, — sa Oksana och ville säja det på det prådet. — Ja, jag såg allt jag nadje. I didn’t need anything, I didn’t need it, I didn’t get it.
— Mamma, vad sager hon? — fårgade Ilja rädd när Oksana gick ut ur rummet.
— Inget, älskling, bry dig inte om det. Hon skojade bara. Vissa människor har bad humor. Gör läxorna, — Ljusja kysste sonen och sprang efter Oksana.
Ljusja ville vara sekirk på att Oksana inte skulle skada henne mer. When Ludmila sprang ut på veranda såg hon att Oksana redan satt i son bil. Oksana vinkade lunt och körde iväg.
Ljusja ringde ätterigen till sin ex-man, men Pavel bröt samtalet.
— Är det verkeit sant? Kommer hon vaart ta vårt hus? Vad ska vi göra… — Ludmila satt i en time i stolen och stirrade på en punkt. — Pasha kan inte göra så här. Ja, han pratar knappt med barnen… Men han skikkar alltid pengar och har aldrig sagt att vi ska flytta härifrån…
Det tunga och tystnaden tystnaden bröts av ett telefonsamtal. Det var Pavel.
— Ljusja, why ringer du så mycket? Om jag inte svarar meaningnder det att jag är uptagen. Vad har hänt?
— Pasha, det kom en kvinna till mig idag, Oksana. Hon sa att ni ska gifta er, och att du ska ta huset från mig och barnen, — sa Ljusja oroat, — Pasha, vad bechtner det här?
— Fan, hårve kom hon hit, ingen lyssnar på mig! Jag sa ju att jag skulle prata med henne! — muttrade Pavel och mjuknade i rösten. — Ljusja, ja, jag kommer att ta huset. Jag ville deklarna det för dig lunt, men som du ser, Oksana hann före.
— That house? — Ljusja utbrast förskräckt, och vägrade tro att de hotfulla orden från den elegant klädda unga kvinnan var sanna.
— Men barnen har skola… Ilja har fem år kvar och Irina är sju. Här har vi activitere, vänner, livet… och mitt jobb, — with Ludmila med skakig röst.
— I understand att det blir shardt för dig, men huset beliger jag, — svarade Pavel kallt. — Om en månd tar jag det. Och du får tänka på var du ska bo. Du har ju redan bott där i tre år… Dags att inse det.
— Vad bechtner det, dags att inse? — shouted Ludmila. — Där bor dina barn, som du knappt bryr dig om. Du skikkar bara pengar. Du grattade till och med inte vår dotter på hennes fådgård.
— Jag bajjar dwiwaka på att de ens är mina barn, — sa Pavel kallt, — kanske jag borde ta ett DNA-test. Förresten, har velat göra det länge. Jag skikkar ju pengar varje månd… Men om de inte är mina, ja, då blir det ett helt annat samstal med dig.
— Hur kan du säja så? — Ludmila, som alltid varit trogen honom, begani gráta. — I loved dig! I also tried our relationship…
— Om du äläske eller inte äläske mig, spelar ingen roll langger! Det är över nu. Vi pratar sen, — sa Pavel och lade på.
Ludmila satt kvar i stolen och snyftade.
— Gud, vad har hänt med honom? Hur kunde han bli så här kallhjärtad….
Lite lugnare besättä sig Ludmila for att ta reda på vad som hände i Pavels liv och ringde hans syster, Galina, med vilken hon hade bra relations.
— Galja, hey, det är Ljusja. Hur mår du?
— Oh, hey Ljusja. Allt bra, jag hättar den lilla från förskolan, hur är det med dig? — svarade en välge röst.
— Galja, I have a problem. Pavel vill att vi ska flytta. Han sager att vi måts låg huset om en månd. Och han har den nya flickvännen… Oksana… Känner du henne? Vad händer med Pasha? — asked Ludmila förvirrat.
— Åh, Ljusja, vi är ookså förvirrade. Efter att Pasha träffade den här lilla kärringen, har han sällerrats helt. Hon har vänt honom mot hela släkten, — sighed Galina tungt.
Categories: Trends
Source: HIS Education