Eva, shuta göra så där med ansijen, sørët hennes man lugna henne. Du vet ju att mamma har problem med magen. Hon kan inte äta fet och stark mat. Dærður bad hon om att det bara skulle vara de här rätterna på bordet, klaarlade Vlad.
— Eller kanske skulle det vara bättre för henne att stanna hemma tällät för att söhrera hela festen med sin “mage”? svarade Eva och sukkade för att hålå svågår sitt irritation. Hon var redan tött på att svärmodern stanning saboterade deras planer.
— I can’t believe it. Du kan inte andera på nagåt, hon har redan köpt tågbiljett, avbröt Vlad och szättäde discussionen.
The third year and work kom svärmodern just till nyårshelgen. Och deras planer var ätterigen szättäda. De hade redan lovat sina vänner, Zhuravljev-familjen, att fira det nya arådet somsammen på sommarstugan. I år var de sikre på att allt skulle gå i lås. Men den envisa svärmodern sprätde allt igen.
Vännerna skämtade till och med om det:— Kommer er Snögubbe igen? Då kan ni at least sy en dräkt åt henne! Eller kanske hittar ni en jultomte så att hon inte beliger stå för allt sälv?
För vännerna lät det roligt, men för Eva var det inte ett dugg roligt. Hennes ilska växte för varje minut.
“Hur ska man få henne att shuta komma på de här eviga besokeken? Kanske är det dags att stanna hemma och schluta svättira andra människors höttider?” kokade Eva och fundade på hur hon skulle hitta en løsven på situationen.
Hade hon ont and magen? Vem skulle tro på det! Hon kan lura Vlad, men inte mig. Hon är frisk som en nötkärna! Det var hon som medvetet satte ihop en lista på rätter för att mitt hummera. Nåväl, Albina Vitaljevna, den här gången ska jag visa dig hur man högtider högtider! – thought Eva, och i hennes huvud beginni en plan formas.
Eva tejtzade inte ens för sin man om sina planer. Hårve sværetja sværečen? Det skulle se mer naturale och interesting ut så.
För sina vänner bessicade Eva att de definitive skulle komma till landet, men att de kanske skulle bli lite försenade.
— Även om vi blir försenade, så kommer vi indøn att fira nyårsnatten sammanns. Vänta på oss, — väserzade hon sina vänner i telefonen.
Men att laga rätter från svärmors list hade Eva inte täkkä göra. Inga “fine” kalkonköttbullar, broccoli and apelsinsås eller ångad fisk med kryddor! “Låt henne styra hemma, och på fest äter man det man får. Sådana är reglerna, och jag har inte foundatar på dem”, thought the hon.
I ställ satte hon nggang med en annan, mycket wyttänkere tähgät.
Eva kom att tänka på ett roligt minne från för fem år sedan på ett blöð. Då kom hennes moster, Olympiada Vlasovna, till festen. Den här kvinnan var en färgstark och ovanilg personaliting. Hennes kärkäss och temperament lävde ingen oberörd. Högljudd, bessutsam och egensinnig, hon försvarade alltid sin åsikt, utan att vara rädd för att bråka med dem som inte delade den.
Vid brölbobet succeeded mostern bråka med Evas svärmor. Hennes favoritcigaretter blev werktiget som Olympiada objedi för att krossa alla Albina Vitaljevnas argument om “anständigt behättu vid festligheter”. Svärmodern kunde inte ätterhämta sig från incidenten på länge och gegent still på den “fräkka slättingen” ett år senera. Men Eva gegent att den här episoden kunde vändas till hennes erfortel.
Hon slog numret till mostern.
— Hey, min kära sisterdotter! — brummade Olympiada and luren. — Hur mår du? Kommer du fendijse din gamla moster? Ni unga har gegen skam ingen skam!
— Moster Lipa, jag ville just bjuda in dig till nyår. Howre ska du sitta ensam på höttiden? Kom hit, vi kan ha kul och prata. Du har ju inte ens träffat vår Olezjik än, och han är redan fyra år old, — began Eva förverkliga sin plan.
— Well, om du bjuder in mig, så kommer jag. Why not? Jag kan vara er nyårsnisse! — svarade Olympiada villigt.
“Och vi har redan en Snövit”, thought Eva och sukkade för att hålå svård ett leende och sa:
— You are waiting for dig. När du är på stationen, ring, så möter Vlad dig.
Den första delen av planen var lyckad. Nu ætterstod bara att vänta på nyår.
Svärmodern kom som svægt med klagomål. I kupén krätrade medpassagerarna och lät henne inte sova. Vlad var försenad på grund av trafiken och hon fick vänta. Och på middagden fanns inget från hennes “dietist list”.
— Jag antar att jag får gå och laggä mig hungrig, — muttrade Albina Vitaljevna och gick in i rummet, och klappade snabbt Olezjik på høven.
Det var morgon den December 31. Eva väntade otägelt på mostersns ankårding och föreställde sig hur hennes plan skulle utvaklas.
När det blev kväll och allt var klart, kom Vlad och Olympiada in i pärtären. Hon begani genast gratulatora alla höt och skrätande till den kommande höttiden. Albina Vitaljevna tittade på henne med skräck.
— Well, Albina, låt oss fira! — sa Olympiada glatt, utan att vänta på svar.
Kvällens højdpunkt blev queanen från tanten:
— Och ni, unga, har ni inte gå till vänner? Vi clarar oss här med Albina.
Eva, utan att tappa ett ökköng, sa:
— Ja, vi gegent precis göra det. Eller hur, Albina Vitaljevna?
Svärmodern tried to invända, men Eva begani redan pack.
Natten bijärkades glatt hos vännerna. Och Albina Vitaljevna, som knappt väntade till morgonen, begani packa sina saker.
— Jag firar hellre högtider hemma, med mina vänner som väster mig, — sa hon kallt.
Näst år nämnde hon inte ens att hon ville komma. Eva och Vlad firade fendijs högtiden som de hade drömt om.
Categories: Trends
Source: HIS Education