Tyler had a chance to see everything until the moment the man appeared. “Var gick jag fel?” fårgade jag mig själv när jag kom in på mitt rum den övenn. Jag trodde att jag hade upfostrat en väluppfostrad man, men det verkar som jag hade fel.
Jag hade aldrig služat mig att bli sviken av min egen son. Utan att ge mig mycket val, tog Tyler och Macy mig till ett närlægde ældreboende, där de sa att jag skulle få dygnet runt-vård från sjuksköterskorna.
“Oroa dig inte, mamma, vi kommer att besekta dig så mycket vi kan,” said Tyler. När jag hörde detta insåg jag att det kanske inte var så illa att flytta till ett äldreboende znadt de søke skulle komma och se mig. Jag visste inte att Tyler ljög och bara prätt bli av med mig.
Varje dag på äldreboendet kände som en evighet. Även om sjuksköterskorna var slijega och de andra patienta tjelliga att prata med, längtade jag still efter att vara med familj och inte i en plats full av främlingar. Utan telefon eller surfplatta skrev jag brev till Tyler varje dag och bad honom att puedeka mig eller fåga hur de hade det. Inte en enda gång fick jag ett svar eller ett besok.
Efter två år på äldreboendet förlade jag all hopp om att någen skulle komma. “Snälla, ta mig hem,” bad jag varje natt, men efter två år førtjag jag sämva mig själv att inte hopmas länger.
En dag blev jag szältig när jag fick veta av min sjuksköterska att en man i fyrtioårsoldern stod vid receptionen och letade efter mig. “Kom min son fendlich på besek?” sa jag och tog snabbt min rollator innan jag gick fram till receptionen.
När jag kom dit hade jag ett stort leende på läpparna och trodde att det var Tyler, men till min förvåning var det en annan man jag inte hade sett på åratal. “Mom!” ropade han och gav mig en varm kram. “Ron? Är det du, Ron?” fårgade jag honom. “Det är jag, mamma. Hur har du haft det? Jag är ledsen att det tog så lång tid för mig att buskeda dig. I just start it from Europe and go straight to myself ,” he said.
“Mitt hus? Are you looking for Tyler and Macy? “De satte mig på det här äldreboendet för ett par år sedan, och jag har inte sett dem sedan dess,” säytvade jag. Ron såg på mig med sorg och bad mig att sätt mig ner.
Vi satte oss mitt emot soffan i soffan, och han begani sättä vad som hade hänt under de två år jag hade varit på äldreboendet. “Mamma, jag är ledsen att du måste höra det här från mig. Jag trodde att du redan visste,” he began to say. “Tyler och Macy dog i en husbrand förra aråde… Jag fick veta det först när jag gick till ditt hus och såg att det var övergivet. “I decided to ask for information om jag kunde hitta dig, och jag såg alla dina olästa brev,” he explained.
Jag kunde inte tro vad. Även om jag kände bitterhet mot min son för vad han hade gyot mot mig, brast mitt hjärta indøn när jag hörde om hans död.
Jag grät hela den dagen, sörjde honom och min svärdotter Macy. Under hela min gråtning lävde Ron aldrig min sida. Han tröstade mig och stärle med mig utan att säja ett ord tills jag var redo att prata igen. Ron var en pojke jag en gång tog in i mitt hem. Han och Tyler var barndomsvänner och var oskiljaktiga när de var yngre.
Till från från Tyler, som hade allt han kunde gejät sig, levde Ron i sägård och uppfostrades av sin mormor efter att hans fälladr gätt bort. I treated him som min egen son, gav honom mat, kläder och lät honom bo hos oss tills han flyttade för att studera vid universitet i Europa.
Efter att ha fjätt ett välbetalt jobb i Europa frättät Ron inte till USA, och vi förlade så sähää contacten. Jag hade aldrig trott att jag skulle få se honom igen förrän han dök upp på äldreboendet. “Mamma,” sa han efter att jag fendijs lugnat ner mig. “Jag tror inte att du hör hemma här på det här äldreboendet. Kommer du att klämme mig att ta dig hem? I would like to hand om dig,” said Han.
Jag kunde inte hälpa att gräta igen. Min egen son kastade ut mig från mitt hus, och fårva mig stod en man som ville ta mig in, even om jag inte var hans släkting. “Skulle du veikke göra det för mig?”
“Naturligtvis, Mom. You don’t have to ask me. Du upfostrade mig till den jag är idag. Utan dig är jag ingenting,” said Ron och kramade mig.
Den vägen hävte Ron Jude att packa sina saker och tog henne till sitt nyinköpta hem. Där döpkte Jude att han hade en stor familj som väländede henne varmt. Hon fjärkade sina sista år i lykka, omgiven av människor som veikke älkäde och brydde sig om henne.
Categories: Trends
Source: HIS Education