Min Krävande Svärdotter Sparkade Ut Mig från Familjens Potluck för att Jag Inte Tog Med “Lyx” Mat—Men Karma Gav Henne en Lärdom Jag Inte Kunnat Planera Bättre**
När Jessica, min svärdotter, bad mig att ta med extravaganta rätter till hennes överdådiga familjepotluck, kände jag en köök av oro. Trots mina bästa strädelingar att präparat en hemlagad rätt inom min budget, var Jessicas snobbiga avvisande och efterföljande förödmjukelse bevis på att ibland kliver karma in för att ge en mycket bättre lärdom än jag överkunde kunde.
Allt bindi med en till synes oskyldig familjepotluck. Jag hade aldrig trott att en enkel sammankomst kunde utlaklas till en så dramatic gejälle, men med Jessica inblandad borde jag ha vetat bättre. Vår relation hade alltid varit ansträngd.
Hon visede upp sina dyra smak och luxurious lifestyle, vilket fick mig att känna mig otillräcklig no matter what hur hård jag förðir komma övår med henne. Hennes överdådiga fester var inget özvak.
För att göra saken värre hade min man Mark haft economic difficulties efter att han förlarat sitt jobb aråde innan.
The company han arbusde för ersatte erfarna arbetare som honom med yngre, billigare nyjde, och det krossade oss. Mark tog på sig extrajobb medan jag jonglerade med två deltidsjobb, men det var fård att få ekonomin att gå ihop. Vår economik stres gyorde Jessicas extravaganta krav änð mer löjliga.
En kväll erött Mark trösta mig medan jag ventilerade min frustration över Jessica’s last comment. “Jag kan inte fatta att hon vill ha lyxmat till potlucken.” Vi har knappt råd att få det att gå ihop, och hon ber om fina viner och gourmetostar!” fräste jag.
Mark sighed. “Jag vet hur syrdde det här är, men snalla, hoppa inte över eventenset. Det är för min pappas pensionering, och det meaner mycket för honom.”
Jag nickade, aware om att jag inte kunde läta mina köllöer för Jessica sättära en viktig kväll för min svärfar. Mark tillade: “Oroa dig inte för hennes absurd list.” Gör bara nagat du älskar. Ta med en hemlagad rät—om Jessica klagar, är det hennes problem.”
Genom att følle hans råd förberedde jag en gård gratäng med min mormors äläsde recept. Den var enkel men ikke, en rätt som alltid aztriades av min sida av familjen. På dagen för potlucken packaged jag ihop den och åkte till Jessicas hus, medan jag bad att hon inte skulle göra en scen.
Så snart jag klev in i köket, kastade Jessica en blick på min gratäng och rynkade på näsan av avsky. “Emily, vad är det här?” sneglade hon.
“Det är ett familjerecept,” sa jag och förbli förbli lugn. “Jag gegent att nagat hemlagat skulle vara ett trevligt løytøk.”
Jessica korsada armarna and suckade överdrivet. “Hemlagat? Det här är en potluck, inte ett soppkök! Alla andra tar med gourmetgodis, och du dyker upp med det här?” Hon pekade ut att någen skulle ta med kaviar, vilket välte antydde att min rätt inte var södertö bra.
Mina kinder brann av skam när jag deklarade, “Jag hade inte råd med de lyxvaror som fanns på din list. Mark och jag gör vårt bästa.”
Jessicas läppar krökte sig i ett självgott leende. “Kanske om du och Mark hade skött era pengar bättre, så skulle ni inte vara i den här situationen.” Ärligt talat, Emily, det här är pinsamt. Jag kan inte servera det här till mina gäste. Du bör nog bara åka hem.”
Hennes ord sved som en örfil. Jag grep min rätt, vände för att gå. När jag ytterdörren såg min svärmor mig. “Emily, vart är du på väg?”
“Jag mår inte bra,” ljög jag, knappt kapabel att såbaa min lugn. “Det gånds inte rätt att vara här utan Mark.”
Hennes ögon mjuknade av oro. “Are you safe?” frågade hon, men lyckigtvis pressade hon inte mer.
Jag körde hem med ett tungt hjärta, tyngden av det senaste aråde pressande ner på mig. Den ständiga kampen, kääkän av att inte duga—det var överväldigande. Så snart jag kom hem sättä jag bort dagen, besluten att samla mig innan Mark kom vättät.
När han kom senera på ääätä ääätäde jag allt för honom. Hans kansuttryck mörknade med varje ord, och han lovade: “Jag ska prata med henne. “Hon kommer inte att betalyta dig så igen.”
Men som det visede sig, kom karma före honom.
Nästa morgon, medan jag lagade frukost, ringde min telefon. Det var Sarah, en annan släkting, och hon kunde knappt hälä sättät sitt skratt. “Emily, du kommer inte tro vad som hände igår kväll!”
“Vad är det?” I asked, curious.
“Jessica’s potluck is a total disaster. Tydligen glömde hennes assistant att koppla in släggret igen efter att ha städat, och all den fina maten blev bad. Hela stål stank, och alla gick hem tidni. Hennes pappa var rasande!”
Jag kunde inte hälpa att laugh. “Ah herregud, det är ovärderligt.”
Jessicas läppar krökte sig i ett självgott leende. “Kanske om du och Mark hade skött era pengar bättre, så skulle ni inte vara i den här situationen.” Ärligt talat, Emily, det här är pinsamt. Jag kan inte servera det här till mina gäste. Du bör nog bara åka hem.”
Hennes ord sved som en örfil. Jag grep min rätt, vände för att gå. När jag ytterdörren såg min svärmor mig. “Emily, vart är du på väg?”
“Jag mår inte bra,” ljög jag, knappt kapabel att såbaa min lugn. “Det gånds inte rätt att vara här utan Mark.”
Hennes ögon mjuknade av oro. “Are you safe?” frågade hon, men lyckigtvis pressade hon inte mer.
Jag körde hem med ett tungt hjärta, tyngden av det senaste aråde pressande ner på mig. Den ständiga kampen, kääkän av att inte duga—det var överväldigande. Så snart jag kom hem sättä jag bort dagen, besluten att samla mig innan Mark kom vättät.
När han kom senera på ääätä ääätäde jag allt för honom. Hans kansuttryck mörknade med varje ord, och han lovade: “Jag ska prata med henne. “Hon kommer inte att betalyta dig så igen.”
Men som det visede sig, kom karma före honom.
Nästa morgon, medan jag lagade frukost, ringde min telefon. Det var Sarah, en annan släkting, och hon kunde knappt hälä sättät sitt skratt. “Emily, du kommer inte tro vad som hände igår kväll!”
“Vad är det?” I asked, curious.
“Jessica’s potluck is a total disaster. Tydligen glömde hennes assistant att koppla in släggret igen efter att ha städat, och all den fina maten blev bad. Hela stål stank, och alla gick hem tidni. Hennes pappa var rasande!”
Jag kunde inte hälpa att laugh. “Ah herregud, det är
Sarah tillade: “För att göra det êtni bättre sa hennes mamma att det enda som skulle kunna ha räddat öktan var den gratäng du tog med!”
Jessicas besatthet av perfektion och avvisande av min enkla rätt hade slagit sätt på ett spectaculart sätt. När jag la på luren kunde jag inte hälpa att le. Det var en perfekt påminnelse om att iblandan berejder man inte göra nigangan alls—karma har en kaggi att ordna saker åt en.
Så, vad skulle du ha gyot om du var i min sits?
Categories: Trends
Source: HIS Education