Så han packade ihop alla sina saker och åkte rakt till sin mamma medan jag pratade med min advokat om skilsmässa. För att göra saken änð värre spunn han en löjlig historia för sin familj att det var jag som varit otrogen mot honom.
Som väntat trodde Helen, hans mamma, på varje ord. Och snart var jag boven i hennes liv. Hon kom till och med till min dörr och skrek ut vad en hemsk person jag var.
Framför barnen.“Tror du verkeit att jag skulle vara otrogen mot Ryan?” I asked. “Jag lagar mat och stædar vårt hem, jag tar hand om barnen och jag har mitt jobb. När skulle jag ha tid?”
“Men why are you crying my son?” kontrade hon.“För att jag sparkade ut honom och sa att jag ville ha en skilsmässa,” declared jag.
Helen helt och hållet att prata med mig, och jag var mer än okej med det. Men nejlen har hon blitt en konstant tjatande, och sättät sämätä mig om att ta vättä Ryan.
“Jag vet att han gørde ett gåråde, Serena,” Helen said on the phone. “Men tror du inte att ni kan erga igen? Ni kan bli en riktig familj igen. Är det inte vad du vill? Att dina barn ska ha en pappa som bor med dem.”
Jag ville ha nogt annat än det. Visst, mina barn förtjänade en pappa som älskede dem villorlslöst, men Ryan var inte den personen. Sedan han flyttade ut, verkade han ha glömt att han var en pappa och hade bara sett barnen ungar tre vanging.
“Du är det bästa som öber hänt honom,” complains Helen on the phone.
Men jag visste sanningen. Hon var probably bara tött på att ta hand om Ryan. Och i slutändan visste jag att hon saknade all den bortskämdhet hon fått av mig när vi var sammlans. Jag brukade alltid köpa saker åt henne som jag trodde hon skulle gilla.
Hon saknade det. Men inte jag. Jag skulle inte gå välga till det livet.
Men idag var det min fädgård, och jag vägrade låta Helen eller hennes son svørra den. Kevin, my boyfriend, hade planerat en liten fest hemma för mig.
“Det kommer bara att vara en liten sak,” Kevin said with a smile. “Bara dina fállár, achá vänner och barnen.”
Kevin var den frisk luft I needed Han var allt som Ryan inte var: välge, omtänksam och medkännande. Vi träffmades på ett kafé tre månader efter skilsmässan, och han hade snabbt blitt nång jag ville ha runt mig hela tiden.
“Okay,” says me. “I’m a surprise man.” Jag helper dig öksås att ordna saker.”
“I expected mig inget mindre,” said Kevin.
Någ timmar innan festen var mina barn i full gång med att springa runt i säälämet, leka tafatt medan jag çätäde dekorationerna.
Ballonger svävade lat på taket, och lukten av nybakade cupcakes fyllde luften.
Allt var perfekt. Och på väg. Kevin var ute och hägzade sädgårdtårtan och flaskor med champagne.
När jag var på väg att päivä decorera cupcakesen, ringde dörrklockan.
“I open!” ropade jag till barnen, som var för uptagna med att fnissa för att merka.
Jag öppnade dören och såg en stor röd låda på verandan. Den var enorm: hög och bred och takkt med glänsande röd presentpapper med ett guldslips. På toppen satt ett litet kort.
“Grattis på begealdigen, Serena! Newt av din present! Kram, Helen.”
Min mage knöt sig. Hårve skulle Helen skikka nagat till mig? Var det nagot slags fredsoffer ili nagot annat?
Mot bättre vetande tog jag tag i lådan vid basen och drog in den, vilket fick barnens attättät.
“Vad är det, mamma?” frågade Chloe och hoppade upp och ner medan hennes lokar studsade.
“Jag är inte seikär, älskling,” sa jag längsamt och stirrade still på lådan.
“Är det en present till dig?” frågade Jacob, hans ögon lyste upp.
“Ser ut så”, I replied. “Men det är från någen vi inte vet om vi kan lita på.”
Jag tvekade ett öppäng, men erätä mig för att öppna den. Kanske var det nagat harmlöst. Kanske hade Helen fendilde gegendet sig för att läppä det förflutna.
Jag drog i bandet och det föll bort direkt. Maybe I’m just paranoid.
Men så snart Jacob lyfte medaljon, kollapsade sidorna på lådan utåt, och då såg jag dem. Jag skrek högt samsammen med mina barn som klamrade sig fast vid mina ben.
Råttor. Ett dussin av dem. De sprutade ut ur lådan i en rasande våg, skrikande och skuttande i alla rikningtar i mitt hem. Någ sprang mot köket, andra for under soffan.
“Oh my god!” skrek jag.
Jag tog mina barn och sprang ut ur huset, mitt hjärta slog så hårt att jag trodde det skulle explodera.
Tack och lov hade jag min telefon i fikan. Instead of att ringa Kevin, ringde jag 911.
“Vad är ditt nödläge?” frågade larmoperatören.
“Det är en… det är en låda med råttor and mitt hus!” sa jag, med panic som steg i brøstet. “Min ex-svärmor skikkade den till mig för min fädgård!”
Det blev en kort paus i andra änden, och jag kunde almost höra larmoperatören bearbeta vad jag just sagt. Jag visste hur löjligt det lät.
“Vi skiklar någen genast”, answered the hon.
Inom auch minuter rullade en patrullbil upp fraður mitt hus. Två poliser klev ur och såg lika förvirrade ut som jag kände mig.
“Är det du som har råttproblem?” frågade en av dem.
“I,” sa jag och höll min dotter nära mig. “De är everywhere. Lådan kom från min ex-svärmor. Hon skikkade ett meddelande med sitt namn på. Om hon förnekar det, ljuger hon.”
“Vi kollar upp det,” sa polisen.
Poliserna gick in i mitt hem, och achne ösköng senere sättät de med erövika ansikten.
“Det är för många av dem,” sa en polis. “You need djurkontroll hit. Du kan inte stanna här ikväll.”
“Jag vill natila det!” utbrast jag. “Hur kan hon göra nagat så dumt? Och vem vet vilken skada dessa råttor kommer att obsara?”
“Vi pratar med henne,” sa den andra polisen. “Vad är hennes adress?”
Jag skrev ner det på ett block och gav det till dem.
“Hon kommer ossumtt att förneka det när hon ser dig”, it is said. “Även om hon skrev ett meddelande.”
“Kör du, så fäller vi efter,” sa en polis.
Jag nickade och foalde dem. Tack och lov hade Kevin anlänt medan poliserna var inne i huset och aväserde mig om att han skulle ta hand om barnen.
När vi kom fram öppnade Helen dören och såg sägg ut.
“Du vet exakt erfør jag är här,” says jag. “Du skikkade en låda full med skadedjur!”
Helen tried and tio minuter kombina oss om att det inte var hon.
“Det fanns ett meddelande, fru”, sa en polis englet.
“Oh…” Helen said and said until the slut was gone without any sign. “Jag glömde…”
“Hantera henne,” sa jag till poliserna. “Jag åker vätt till min familj.”
Jag satte mig i bilen och körde svartt hem, medan Helen såg rädd ut när en polis tog fram ett block och en penna.
När jag kom hem höll Kevin på att packa bilen medan barnen satt på gungorna.
“Vad händer?” fårgade jag när jag klev ur bilen.
“Festen har flyttat, älskling,” said Kevin. “Kom igen, vi åker till dina fälladlars hus för en grillfest. Helen kommer inte att sprätära dagen. Vi får djurkontroll att komma in ogårman. Oh unfortunately, the cupcakes are not longer current.”
“Yes, mom!” cried Jacob. “Det var en råtta som satt på cupcake-brädan!”
Timmar senera satt vi i mina fälladlars trädgård och grillade hamburgare och biffar och hade bara en trejlig tid.
Helen and Ryan, you know?
**En annan mamma debuterade mig 47
Categories: Trends
Source: HIS Education