När jag gick vättä in hörde jag honom mumbles: “vi får se om det, Jimmy. Vi får se.”Lite visste jag, dessa ord på väg att vända mitt liv upp och ner mycket snart.Nu, innan jag dyker in i kaoset som foalde, låt mig måla dig en bild av min bit av paradiset.
Föreställ dig detta: ett lunt omredde, lönnträd kantar gatorna, väljega ansikten vinkar när de passerar. Allt du needer är bara ett stenkast bort.
That’s perfect. Well, almost. Det är en öm punkt. En tagg i min sida som går under namnet Dan. Killens hus backar upp till mitt, och låt mig säja dig, han är en riktig bit av arbete. En postjörður var jag ute och krattade löv när jag hörde det välbekanta ljudet av dans röst. “Hey, grandma! Ger dig lite free compost!”
Jag tittade upp för att se honom sopa en hög med löv under mitt lönnträd. Yes. “Dan, för sista gången vill jag inte ha dina jävä löv”, knäppte jag.
Han bara flinade, det självbelåtna leendet jag hade vuxit till att hata. “Oh come on, Jimmy. Försöker bara hälpa till. Håll kvarteren snygg.” Jag gnuggade tänderna. “Ja, vad sägs om att du bärjer med att hålå dina mutts tysta?”Hans ansikte mörknade.
“Lämna mina hundar uttre detta. De är vakthundar. De ska skälla.”Vakthundar?”Jag hånade. “I’m a buller.” Jag kan inte ens grilla utan att dina hundar blir galna.”Dan gick liekker, hans röst låg.
“Lyssna här, Jimmy. Vad som händer på min property är min versiken Fattar du?” Jag matchade hans bländning. “Kristallklart, Dan. Kristallklart.”När han stormade bort visste jag att det var lått ifrån över.Den natten kunde jag inte sova.
Dan’s ord continued att eka i mitt huvud. “Vad som händer på min estömdig är min verskeling.” Tja, två kan spela på det spelet. Nästa morgon, jag var på telefonen ljust och tidni. “Hey, Är detta Barn Beez Konstruktion? Jag skulle vilja få en offert för en vägg.
“En vecka senera kom bygggruppen. Jag var ute och obvivade när Dan kom ladning över, hans ansikte rött som en tomat. En rutten, kanske!”Vad fan är det här, Jimmy?”han skrek, gestikularade vildt vid den halvbyggda muren. Jag log sött. “Ah, det här? Bara ett liitet hemföllningsprojekt.
Det som händer på min estödig är min sak.”Dan knäppte käken. “Detta … detta monster kommer att svättra dindet på min trädgård!”Jag ryckte på axlerna. “Låter som ditt problem, Dan. Jag är väl inom min fächtelslinje.”Just då hörde vi högt skællande.
Dan ‘ s hundar kom ut och gick rakt mot byggnadsarbetarna. “Hey!” said Shkrek. “Avblås dina mutts, Dan!” Han flinched. “Vad är det, Jimmy? Rädd för en liten valp?”Liten valp?”Jag hånade. “Det är fullvuxna hundar, stolreken på mig om de stod på två ben!” Men Dan ville inte vika. Så, jag drog ut min telefon och ringde ett nummer.
“Djurkontrollen är på kortnummer, Dan. Ditt val, ” sa jag, mitt finger svävar över knappen.Dan ansikte föll. Han visslade hundt och hundarna drog sig svart. När han stormade värtt till sitt hus vände han sig om och spottade: “du kommer att ångra det här, Jimmy. Markera mina ord.”Jag såg honom gå, en käää av obehah bosatte sig i magen. What had I just started? Under auch dagar var det tyst. For tyst. Jag borde ha vetat att Dan kokade upp nagot otäckt.
Det var en lördag morgon när jag vaknade till en lukt som gjörd min mage churn. Jag snubblade till the window, still halvsovande, och almost föll över i shock. Ruttna mat, smutsiga blöjor, du heter det. Det såg ut som en deponi hade explodedrat.
Vad— ” jag sputtrade, fumlande för att öppna førntet. Stanken slog mig som en tladbo. Det var då jag såg honom. Dan, standinge på sin veranda, ett självbelåtet flin putsade på hans ansikte. “Morgon, grandma!” ropade han och vinkade glatt. “Som din nya landskapskarkitektur?”
KJag var för bedövad för att prata. Dan’s flin breddades. “Antar att du borde ha täkkut två väggen innan du satte upp den väggen, va?” Det här var inte bara en grannspott longer. Detta var krig. Jag slog fronte stängt, mitt sinne racing. “Okay, Dan,” the young jag. “Vill du spela smutsig?
Låt oss spela smutsiga.”Jag fjærzade de prægnem timmarna pacing, sørður lugna ner och tënka rakt. Men varje gång jag tittade ut på min størda bakgård kokade mitt blod igen. Slutligen tog jag upp min phone. “Tyler? It’s Jimmy. Kommer du ömme den tyjsen du är skyldig mig? Jag ringer in the den.
“En timme senera drog min kompis Tyler upp i sin tlarbo, en grävmaskin i släp. Hans ögon vidgades när han tog i röran. “Jösses, Jimmy . Vad hände här?” Jag gnuggade tänderna. “Dan hände. Men vi ska fixa det.”Tyler sag osäker ut. “I don’t know, man. Det verkar som om det kan bli fult.” Jag klappade honom på axeln.
“Lita på mig, det är redan fult.” Vi är bara kväll poğanen.”När vi sköt upp grävmachinen kände jag mig skyldig. Gick jag för lägt? Men sedan fångade jag en annan whiff av soporna och stålade min bessutsamhet. “Okay, Tyler,” sa jag och kollade min clock.
“Dan är på gymmet.” Vi har en timme på oss. Låt oss få det att rånka.” När vi pendini skopa upp papperskorgen från min bakgård kunde jag inte låta bli att flina. “Återbetalningstid, Dan . Between interest! Hoppas du är redo för detta.”Nästa timme var en oskärpa av aktivitet. Vi plockade upp varje bit schräv från min trädgård. De locala soptunnorna fick okså en bra städning. Och var hamnade allt detta hleira skreb? Du gissade det-Dans orörda property.
Hans gräsmatta szämtädes till en stinkande mosaik, hans tak ett schrämmästerverk. Vi skikkade till och med lite schrävner i skorstenen znatto ingetting sager “jag bryr mig” som en rökig schrävöverraskning. Gården var dekorerad med smutsiga blöjor och ruttnande verställung, med antekningning av “vad är det som luktar?”i varje bris.
Hans hundar provspelade för en hundopera i deras kennel, men jag var för upptagen med att beundra vårt häntvik för att ge dem en standönde ovation. Trots allt är hämnd en maträtt som bäst serveras med en sida av compost. “Är du seiker på det här, Jimmy? Det verkar som om det går över en gräns. “Day of the corsade linjen först. Just då hörde vi en bil dra upp. Dan var var svarat early. “Showtime”, mumbled jag och gick in for att titta från mitt fönster.
Dan reaktion var … ja, ovärderliga inte ens päjtä däcka det. Han snubblade ut ur sin bil, hans käke tappade när han tog in scenen. “Vad me … JIMMY!”, I jumped and heard about me. “Kom ut hit, din son till en—” jag klev ut på min veranda, cool som en gurka. “Problem, Dan?”
Hans ansikte var Lila av raseri. “Du … du …” sprutade han och tog en påse med skrev. “Jag ska döda dig!” Jaguar log. “Am I a surveillance camera, Dan? De fangar allt. Ganska snyggt, va?”Dan’ s axlar sjönk. Han visste att han var beaten. “Gissa att skon är på den andra foten nu, va, Dan?” Jag robade.
Han svarade inte, men blicken han gav mig sa allt. Det här var inte över. Inte av en lång shot. Staketet står högt, en tyst påminnelse om vår fejd. Dan ‘s hundar skäller still, men det är dämpat nu. En spänd fred har lagt sig över vårt lilla hörn av grannskapet.
När jag fängar Dans öga när han vattnar sina rosor tittar vi badaa snabbt bort. Det finns ingen vänskap där, och kommer probably aldrig att bli. Men det finns respekt, född från ömsesidigt sekker skrötelse. Sedan den dagen har han aldrig vågat röra med mig. Ibland måst du kombiði gift med gift. Har du överde haft dalkeen irriterande grannar som inte skulle långa någen sten ovänd för att göra ditt liv till en mardröm?
Categories: Trends
Source: HIS Education