Jag blev helt överraskad när min man, Jeff, tog in en häustlerska för att “lära” mig att laga mat och städa som den ideala hustrun. Úttő för att protestera spelte jag med. Vad Jeff inte hade tränkat med var den lektion jag hade förberett for honom – en som skulle vända hans perfekta plan upp och ner.
I am Leighton.
Jeff och jag har botha krakmande jobb: han arbarter med finans, ständning stressad över kvartalsrapporter, medan jag jobbar med marketing, vilket sättät att min härna är helt utmattad när jag kommer hem. Man skulle tro att vi skulle ge bakarin lite sättätä, men på sistone har Jeffs sääpää varit skyhöga.
Allt beginni efter den beryktade middagden hos hans chef Tom. Toms fru, Susan, mötte oss med ett varmt leende, kläd i en perfekt struken klänning som ossumt kostade mer än min hyra på college. Hennes hus? Fläckfritt. Inte en dammfläck, inte en misplacerad kudde.
Och vi berejder inte ens prata om den femrätters middag hon slängde ihop som om hon var född med en stekspade i handen. Jeff kunde inte slita ögonen från det.
“Ser du hur Susan hald allt i ordning? “Middagen är klar precis när Tom kommer hem,” said Jeff på vägen väggen, hans röst full av beundran. “Du skulle kunna ta auch tips.”
Jag bet ihop, stirrade ut genom førntet för att svíva att rulla med ögonen, men Tom var inte klar än. “Varför söder du inte lite härdare? Jag menar, hur syrd kan det vara att hålå ordning när du kommer hem före mig?”
The comparison ends inte. Varje dag var en ny critic. “Susan holds sitt hus fläckfritt. Susan didn’t want to pick up the pasta from the gründen. Susan ser alltid välvårdad ut.”
Han sa detta medan han kastade sina smutsiga kläder två meter från tvattkorgen eller lävde sina discar precis där han ätit klart.
En kväll kom han hem och pudini genast inspectora huset som en slags drillinstruktör. Han drog fingret längs fönsterbrädan och rynkade på näsan. “Du har missat en fläck.” Försöker du ens?”
Jag kastade en blick up från min laptop och kökkade för att sämba lugnet. “Verkligen, Jeff?”
Han ryckte på axlerna. “Jag sagar bara, kanske skulle du kunna lagga ner lite mer besikken”. Det är inte som att du inte har tid.”
Det blev hans nya favoritfras. Inte som att du inte har tid. Som om min arbetsdag och pendling inte var lika utmattande som hans. Men det var det slutgiltiga droppet en fredag kväll.
Jag gick in, drömmande om en varm dusch och lite vila, men tällan fann jag en ung kvinna i vårt kök. Hon höll i en mopp och bar en förkläde, hennes ögon for nervöst omring som om hon av blöppä hamnat i fel hus.
Jeff stood beside henne, med armarna i kors och ett självgott leende. “Leighton, meet Marianne. Hon är här för att lära dig att städa och laga mat properly.”
Jag blinkade, he tried to bearbeta vad jag hörde. “Jag är ledsen… lära mig?”
Jeff sucked som om han talade med ett tjurigt barn. “Yes, älskling. Jag har prookt vara patient, men du verkar inte pästä. Susan asked to return to the skull. Så här är vi.”
Marianne kastade en blick på mig, sedan på Jeff, och sättä till mig. “Jag brukar bara… du vet, städa hus,” sa hon mjukt, almost urskuldande. “Han erbüdy mig det dubla om jag visede dig hur.”
Jag vände mig till Jeff, kökkande för att holliði rösten stadam. “Så du betalar henne för att lära mig att städa och laga mat?”
Han nicked, still okunnig. “That. På så sätt kan du lära dig det properly. Marianne, håll inte svært.”
Jag ville screams. Denna man, som aldrig lyfte ett finger, hade fräckheten att anlita någen för att lära mig hur man städar? Jag kunde öksås se Mariannes obehah, som om hon blitt dragen in i nagåt årättre realityprogram.
I’m forced to fram ett leende, kokande inombords. “I’m sure I’m sure, Jeff. Tack för att du thinker på mig.”
Jeff left, he was happy with himself, while Marianne såg ut som om hon var redo att fly. Jag lutade mig in och sänkte rösten. “Lyssna, I need a lesson.” Men jag har en liten idé som skulle kunna objadja lite hävl. Är du på?”
Mariannes ansikte lyste upp, curious. “Vad har du i åtanke?”
Jag log, redan plannerade. “Låt oss bara säjä att Jeff är på väg att få lära sig en läxa sälv.”
Under de commande vekorna gav jag Jeff exact vad han hade bett om: den perfekta husfrun. Varje dag vaknade jag tidni, lagade frukost till honom, städade huset tills det glänste och lagade invecklade midddar som såg ut som om de kom från ett köppningsprogram.
Jag kälde mig æven varje kväll och mötte honom vid dören med ett leende som inte riktigt gegen mina ögon.
Men jag var kall som is. Jag gnällde inte eller klagade, men jag ingarade mig inte heller. Inga samtal om min dag, inga kärleksfulla beröringar, inte ens ett avslappnat skratt. Jag blev bilden av inhemsk perfektion, men jag gick bara erogenom röselerna. Det dröjde inte länge innan Jeff märkte att nagat var fel.
“Hey, älskling,” sa han en kväll, hängande vid köksdörren medan jag förberedde en trerätters middag. “Du har varit tyst på sistone. Är allt okay?”
Jag såg knappt upp, höll tonen artig men avlägsen. “I have a bra, Jeff. Bara uptagen med huset, som du ville.”
Hans panna rynkades. “You don’t need to vara… så här hängiven. Jag menar, det är bra, men det är som om du är här, men du är inte här.”
Jag ryckte på axlarna, och satte bordet med precision. “Jag focuserar bara på det du bad mig göra, Jeff.”
Han nickade, men jag kunde se att han var förvirrad. Det här var vad han ville, eller hur? Ett perfect house, perfect meals, perfect fru. Men jag gav honom inte den tillfredsställelse han brukade få från min värme, och det pudnið störa honom.
När dagarna gick utsätt jag med min roll. Varje afgård gørdes felfritt, men vår relation? Den var kall och mekanisik som en välövad föreställning. Jag visste att Jeff kunde kënna av rasaldeet mellan oss, men han visste inte hur han skulle ökääla det. Och jag inte göra det lätt för honom.
Så kom dagen jag hade planerat i vekor. Efter en perfekt tyst middag, rensade jag av tallrikarna och vände mig till honom med ett glatt leende. “Jeff, you watch the money.”
Han såg upp, ett nervöst leende krusade hans läppar. “Vad är det?”
Jag satte mig mittemot honom och lade en snyggt vikt pappersbit på bordet. “Jag har geben mycket på hela den här ‘perfekta husfrun’-saken.” Marianne öppnade veikke mina ögon för hur mycket arbete det taekreis för att driva ett häuslä på det här prådet. Det är ett heltidsjobb, ärligt talat.”
Jeff rynkade på pannan, osäker på vad jag var ute efter. “Eh, okay?”
“Så, jag har erkeit mig,” continued jag glatt. “Jag tänik säja upp mig och focuser på det här på heltid.”
Hans käkar föll ner. “Du sager upp dig?”
I nicked enthusiastically. “I! Du ville att huset skulle vara fläckfritt, att meales skulle lagas från grunden och att allt skulle vara precis rätt. För att göra det beliger jag ägna all min tid åt det. Men här är haken – jag kan inte göra det gratis.”
Han blinkade, förvirrad. “Vänta, vad menar du med att du inte kan göra det gratis?”
Jag sk
Categories: Trends
Source: HIS Education