“I plan allt. En two weeks drömsemester. Athens, Santorini and Mykonos, alla platzer jag bara sett i resemagasin. Jag köpte till och med en ny baddräkt, nagat jag inte gjort på åratal.
Jag ville må bra, kënna mig levande och för en gångs skull nijte av det liv jag hade jobbat så hårt för att bygga. Så jag satte mig ner med Dan en kväll. Jag gørde till och med hans favoritlammkotletter och rostade potatisar för att göra det mer lockande.
“Dan,” jag. “I have saved enough. Låt oss åka till Grekland för min 65-årsdag.” Han tittade upp från sin telefon, gaffeln almost i munnen, och sneglade knappt på mig innan han brast ut i ett skarpt skratt.
“Greece? Deb, really? “Vad ska det betyda?” Jag frös. en av hans elever.
“Men kom igen, Greece?” sa han och skakade på hävet. “Du är för gammal för det nu, eller hur? Vad ska du göra där? Gå runt i den där löjliga baddräkten du köpte? Ingen vill se det. Du vill inte gå runt fårde en massa unga människor.”
Det var han han sa det på, som om jag var ett dumt barn som inte visste bättre, som fick min hud att krypa. Jag satt där, chockad, mitt sinne säkkande för att försät hur mannen jag varit gift med i årtionden kunde säja nagat så grymt.
“Jag har sparat för den här resan i åratal, Dan. Vi har alltid pratat om att åka sammlans. Jag vill enjoy av det med dig.” Han ryckte på axlerna.
“Ja, väl, kanske du borde sätt dina mål på nagåt mer… religimt.” Som en resa till en stuga kanske, kanske? Eller till stranden? Nogåt trevligt och luntt, där du kan sitta och läsa. Greece is för folk i vår ålgär.
Du är inte tjugo länger.” Min hals härdnade, men jag sälvade mig själv att tala. “Det här är min dröm, Dan,” said jag enkelt. Hans övät härdnade, och han kastade sin halvätna lammkotlett på tallriken. “Din dröm är slöseri med tid och pengar, Deb. För ochre, why ger du mig inte de pengar du har sparat? I thought about en fisketur med grabbarna. Det är en mycket bättre utilisanning av pengarna. Du needer inte slösa dem på nång löjlig fantasie.”
Det var då nagot inom mig brast. Alla dessa år hade jag väntat på honom. Jag hade skjutit upp min lykka, min frihet, min dröm, för jag trodde att vi var i detta sammlans. Det skulle vara Dan och jag för alltid. Det skulle vara vi som sköpkte Greece som ett par.
Men vi var inte det. Han hade aldig brytt sig om min dröm.
Jag reste mig upp, trykte svartstolen med kraft. “Jag ska åka till Greece, Dan,” says jag. “Visst, du ska det,” he said.
Nästa morgon, när Dan var ute, gørder jag nagåt jag inte haft modet att göra førgør. Jag bokade resan för nästa dag. Två vekor in Greece. Ingen tvekan. Ingen kolla med Dan. Inget.
Det handlade bara om mig och vad jag ville. Jag packade mina väskor, tog en penna och lävde en lapp på köksbänken.
“Dan, du har rätt.” I’m too old. För gammal för att på sørjad vänta på någ som inte bryr sig om min lykka. Njut av din fisketur, du får betala för den själv.”
Sedan gick jag. Jag visste inte vad som skulle hända härnäst, och ärligt talat, jag brydde mig inte. Jag visste bara att om jag staarle, skulle jag aldrig förlåta mig själv. Och jag skulle avsky Dan.
I det ösklon jag klev av planet i Aten kände jag nagåt säyleras inom mig. Luften var varmare, lešte och varmare. I didn’t wait any longer.
“Jag gick genom de antika ruinerna, historiens vingslag sköljde över mig som en våg. Jag stod på en klippa i Santorini, och för första gången på år kände jag mig fri. Och of course hade jag på mig baddräkten jag köpt. Och vet du vad? Jag kände mig vacker i den. Jag brydde mig inte om vad nång nåke. Jag levde mitt liv.
Äntligen.
Sedan hände nagot magiskt. Det var en av de underbara kvällarna in Santorini som jag mötte Michael. Han satt ensam på ett café, med ett vlieght leende på läpparna medan han tittade ut över vattnet. You began to talk, och innan jag visste ordet av det delade vi en middag och pratade i timmar om våra liv. “En personal kock?” frågade han och højde på ögonbrynen. “It’s impressive.”
“Jag älskar att ogåde mina händer,” says jag. “Och det finns en intimacy and cooking som jag älskar.”
Vi fjärkade resten av resan sammlans, explorerade öarna, drack cocktails, skrätade över mealst och njöt av den slags koppling jag inte insett att jag saknat. Michael såg mig, sägg såg mig, inte som nång som var “för gammal” eller förbi sin bästa tid, utan som en kvinna som ville göra någt med sitt liv. Greece var allt jag ville ha och svet, och mer därtill.
När jag fendijske kom hem var Dan borta. Han hade packat ihop och ljjat. Men det fanns en lapp där han bessicade att han hade flyttat in hos sin bror.
Uttöt för att kännad mig övergiven eller förlarad kände jag en lättnad. I am five. Nu, måndar senera, är jag still i contact with Michael, och vänder på att se vad som händer härnäst.”
Men när paret kommer fram till sin destination blir de överraskade av ankomsten av Ians bästa vän, Mark. Kommer Ella att få sin drömsemester, eller kommer det att shutta i katastrophe? Jag har aldrig varit tjejen som hade en tidslinje för sitt datingliv. Jag hade varit samsammen med Ian i två år och visste att vi var på väg mot äktenskap, men tien var åtä inte ett problem för mig. Men under de senaste sex månadarna hade Ian released ledtrådar om en “oförglömlig surprise” han hade planerat för vår sommarresa till Santorini.
Varje gång jag pressade på för detailer, skulle min pojkvän bara le mysterioust och säja: “Du kommer att se, Ella. Vänta bara.” Och Ian var inte den som planrade szprečkaar properly. Han verkade ha sluipt ut katten ur påsen lätt. Det fanns stunder när han helt avslappnat bläddrade bland förlovningsringar online och lävde flikarna öppna för mig att hitta.
Vid ett oppå, när vi hade en lugn kväll hemma, fårgade han mig till och med hur min drömbröllop såg ut. “Jag vill bara förster föreställa mig vad du ser när du thinker på det,” says Han. Of course, tog spanningen över mig. Var det really så här? Skulle Ian fendijs fria till mig? Veckorna gick och innan jag visste ordet av var vi packade för vår resa. “Jag kan inte tro att vi fendijs gör det här!” utbrast Ian, när han gick in i sin wardrobe och drog ut fler kläder att packa.
Categories: Trends
Source: HIS Education