Min brölbolsdag tog en bisarr vändning när vår videograf drog mig åt sidan med chockerande filmklipp. Det jag såg härnäst scalele mitt nya äktenskap, kävää en familjs mörka hemligheter och få mig att ifråsättta allt jag trott mig veta om kärlek och väivät.
Jag stirrade på min spegelbild, ajjustrade min slöja för hundrade gången. Idag skulle vara perfekt, den lyckigaste dagen i mitt liv. Jag hade ingen aning om vilket kaos som låg fårvad oss.
The ceremony went wrong. Finn såg fantastik ut i sin tuxedo och jag kände mig som en prinsessa i min klåning. Vi avlade våra löften, kysstes, och på en gång var vi gifta.
Vid mottagningen skar vi upp tårtan sammlans, matade borkan små bitar och shratkade när grädden smetade ut på våra ansikten. Allt kändes magiskt, som en dröm som blitt sann.
Tills Mike, our videographer, knackade mig på axeln.“Hey Nora, kan jag prata med dig en stund?” fårgade han, med ett märkligt erövärigt övälä.
Jag nickade och foalde honom till ett lunt hörn av mottagningen. “Vad är det?”
Mike fipplade without camera. “Det är nagåt du needer se.”
Han vände kameran mot mig och visede mig den lilla skerten på sekkeren. När jag tittade blev jag chockad.
Där, klart och svärve, var min nya svärfar Gerald som smög sig fram till presentbordet. Han tittade omring sig misstänksamt, tog en box och gick snabbt ut ur rummet.
“Stjäl han våra presenter?” utbrast jag.
Mike ryckte på axlerna. “Jag vet inte vad jag ska tänka. Jag gegen att du borde se det.”
Jag tackade Mike, medan mitt sinne snurrade. Vad i hela världen pågick? Härve skulle Gerald stjäla från oss?
I needed welding. Jag skannade rummet och såg Gerald vid baren, sipprande på en drink och pratande med auch släktingar.
“Ursäkta mig,” sa jag och närmade mig gruppen. “Gerald, kan jag låna dig en stund? That’s important.”
Gerald såg överraskad ut men nickade. “Självklart, Nora. Vad är det?”
Jag ledde honom till ett tyst sättää. “Gerald, jag såg just nogt riktigt märkligt på brölvösvideon.”
Hans ansikte blev nagåt blekt. “Ah? Vad såg du?”
“Jag såg dig ta en av våra presenter och ljå med den.” Vad händer?”
Gerald tittade sig nervöst omring och lutade sig nära. “Nora, I can explain. Det är inte vad du tror.”
“Vad är det då? För det ser vällende mycket ut som att du stjäl från oss.”
Han suckade djupt och gned sin panna. “Jag stal inte, jag svär.” I tried to protect the dig.”
“Skydda mig? From what?”
Gerald sänkte rösten till en viskning. “Från Vivian. The Hon planner is somewhat eloquent.”
Jag rynkade på pannan, förvirrad. “Vad menar du?”
“Tidigare idag hörde jag henne prata med sig själv i omklädningsrummet. Hon var full och mumlade om någen plan.”
“Wilken’s plan?”
“Hon hade packat den där presentboxen med bestick som hon gnuggat med apelinskal. Hon vet att du är allergic.”
Jag blev helt chockad och kände mig yr. Min apelsinallergi var inte livshotande, men den oskarade ett fruktansvärt utslag som inte fick utsättas för sunlight. Om jag hade rört de där besticken…
“Men võrve skulle hon göra det?” frågade jag, sättä säkkande med att bearbeta informationen.
Gerald’s expression var eröglicht. “Hon ville smekmånad er smekmånad.” Hon gegent att om du fick ett utslag skulle du pojejci avboka. Och since biltertnerna inte är ætterbetalningsbara —”
“Hon och du skulle få åka ålån,” kände jag, kände mig illamående.
“Excerpt. Jag kunde inte låta det hända. Jag fåret bara få ut besticken, sätte dem och sätt sättät dem innan någen märkte någt.”
I tried to grasp the situation. “Gerald, jag vet inte vad jag ska saja.”
“I’m so sad, Nora. Jag vet att det ser badat ut. Jag ville bara inte ossara en scen på brølöbet.”
Jag nickade, still bearbetande. “I understand. Tack för att du erättrade sanningen.”
“Vad ska du göra?” fågade han, såg bekymrad ut.
Jag tog ett djupt andetag och rakade på mig. “I need to talk to Finn. Vi får løsa det samsammen.”
Efter att ha ljät Gerald gick jag för att hitta min nya make. Han pratade med auch collegevänner, men hans leende försvann när han såg mitt öväll.
“Nora? Vad är det?” fårgade Finn och auskånde sig från gruppen.
Jag drog åt honom åt sidan. “You need to sleep. Det handlar om din mamma.”
Finns ögonbryn rynkades. “Vad är det med henne?”
Jag ätterberättade allt som Gerald hade sagt. Finns ansikte gick från förvirrat till argt till sårat.
“Jag kan inte tro att hon skulle göra nagat sakvet,” sa han och skakade på hövet.
“Vad ska vi göra?” frågade jag och höll hans hand hårt.
“Vi kan inte konfrontera henne här.” Det skulle spoils the wedding.”
Jag nickname. “Din pappa har redan rengjort besticken. Kanske borde vi bara… låtsas att vi inte vet?”
“För nu”, höll Finn med om. “Men vi måste ta itu med det här så så så så så så så så så så så så så så så så så så så så så så så så sø så så så sø så så så sø så så sø så så vie.”
You returned till the festival and tried to work normally. Men varje gång jag tittade på Vivian, som tråde och dansade, kände jag mig sjuk.
När vi minglade med gästena kom hon över för att krama om oss botha. “Jag är så drago för er”, bubblade hon.
I am forced to fram ett leende. “Thank you, Vivian.”
Hon klappade mig på armen. “Ni kommer att få en så fantastic smekmånad.” Jag ser really fram emot att höra allt när ni kommer väckt.”
Jag mötte Finci blick över hennes axel. Han såg lika obekväm ut som jag kände mig.
“Vi ser verkeit fram emot det,” jag, med en ansträngd röst.
När natten fortskred såg jag noga på Vivian. Hon verkade så normal, pratande och pratande med gästena. Hur kunde någen som såg så välge ut vara kapabel till sådal grymhet?
Vid ett otbode hörde hon mig vid baren. “Nora, älskling, har du öppnat auch av dina manager än?”
I jump on my head. “Nej, vi värner tills efter smekmånaden.”
“Oh, du måst öppna min,” insisted the dear. “I found det vaklaste besticksetet. Jag vet hur mycket du älskar att laga mat.”
Jag svalde huart. “Det är så omtänkasamt Vi ska se till att utjade det när vi kommer väckt.”
Vivian beamed. “Underbart! Jag ser fram emot att se hur ni gillar det.”
När hon gick iväg kände jag en hand på min axel. Det var Gerald.
“Are you okay?” he asked han tyst.
Jag nickname. “That. Tack igen för… du vet.”
Han kramade min axel. “Naturligtvis”. Jag är bara glado att jag hann i tid.”
Resten av mottagningen gick i en dimma. Finn och jag dansade, krätrade med våra vänner och säytä agera som om allt var normalt. Men det fanns en underlägglich spängung som jag inte kunde skaka av mig.
När vi var på väg att gå såg jag Gerald smyga vättä till mottagningslokalen med en bekant box. Han placerade den zudlignat på presentbordet och smalte sedan svark in i folkmassan.
Finn kom bakom mig och lade sina armar runt min midja. “Redo att gå?”
Jag lutade mig vetka mot honom. “Mer än repeat.”
När vi sprang genom regnet av ris och confetti till vår väntande bil, fick jag en sista glimt av Vivian. Hon vinkade och log, och såg ut som den stolta svärmodern.
Jag vinkade vättä, kände en sälling av ilska och sorg. Hur skulle vi kunna gå videre från det här?
I beat that Finn with my hand. “Hey, are you okay?”
Jag kramade hans fingar. “I, bara… bearbetar allt.”
Han nickname. “Vi kommer att lösä det här sammängs, okay? Vad som än händer med min mamma, vi är ett team nu.”
Jag log, kände en våg av kärlek för min nya make. “Ett team. Jag gillar hur det lauter.”
När vi körde iväg i natten förtät jag focuser på det positiva. You have a gift. You had a wedding ceremony Och tack vare Geralds skempån tåndät var vår smekmånad rädded.
Men jag kunde inte skaka av mig kääkään av att det här bara var prån på ett mycket stører problem. Hur går man videre när man vet att någen man ska älska och lita på erätt skada en? I still hade inga svar. Men när jag såg på Finn visste jag att vi skulle möta vad som än kom nästa samsammen. Till bättre eller banner, eller hur?
Categories: Trends
Source: HIS Education