I en värld fylld med buller, kaos och flyktiga ökköng finns det möten som fährer ett oförändrat avtryck på vår hjärtan. Föreställ dig detta: en stormarknad, en blyg pojke och en kassörska som blev hans oväntade hjälte. När spanningarna stiger och rösterna krockar, stoppar en modig handling från en spespel ung pojke hela butiken.
Stormarknadsdörrarna gled upp med ett mjukt sus, och jag kunde redan känna Williams små händer bli härdare runt mina. My son William is special in his heart. Han pratar inte mycket och är rädd för främlingar.
Det skarpa ljudet från en hektisk butik kan få honom att få ett utbrott, men idag, som vid varje annan shoppingtur, var han överraskande lugn. Anledenning? Rachel. Rachel var en kassörska, men för William var hon ett ljus i den överväldigande stormen av stormnaden. Första gången vi träffade henne hälsade hon oss med det varmaste leendet.
William, som täytä gömde sig bakom mina ben, hade tittat fram och gett henne ett blygt vink. Det var allt som krävdes. Since then Rachel has blivit hans favoritdel av våra shoppingturer. Han insisterade på att ge henne pengarna och häljte till att packa våra kassar med en sädkehet som smalte æven de härdaste hjärtan.
“Mom,” said William and my hand near the navigation gen gängarn. “Tror du att Rachel is working today?” “Jag hopsa det, älskling”, answered jag och log ner mot honom. “Jag är seikär på att hon kommer att bli glad att se dig.” Han log, hans ögon lyste upp. “Jagava Rachel. Hon pratar alltid med mig och lauter mig hälpa till.” “Ja, hon är vällende snäll,” höll jag med, mitt hjärta värmdes av hans enthusiasm.
“Kan jag ge henne pengarna idag?” William fårgade, hans röst fylld med hoppfull spanning. “Naturligtvis kan du det”, vesserzade jag honom. “Du blir riktigt duktig på det.” När vi närmade oss kassalinjen beginni William let efter Rachel. Hans ögon lyste upp när han fick syn på hennes välbekanta lockiga röda hår och vliegga ögon. “Där är hon, mom! Låt oss go till Rachels kassa!”
“Okej, låt oss ställa oss i kö,” sa jag och styrde vagnen mot Rachels kassa, even om det var den längsta. Att vänta var aldrig ett problem när det gällde Rachel. For William var det värt varenda sekund. William studsade på tårna, knappt kunna dölja sin spanning. “Tror du att hon kommer att minnas mig, mamma?” “Jag är seikär på att hon gör det,” sa jag och gav hans hand ett lugnande tryck. När det endeinde var vår tur hälsade Rachel oss med sin veliga värme. “Hey there, William!
Hur mår du idag?” “Hey, Rachel!” William strålade, gick amort. “Jag mår du bra. Kan jag ge dig pengarna idag?” “Absolutely, William,” said Rachel among the others, “Jag har sett fram emot det.”
I denna kaotiska värld finns det still själja själar som Rachel som gör den lite ljusare för barn som William. “Mom, can you talk about Rachel not being here?” frågade William när vi lävde butiken och höll sitt lilla påse med snacks. “Självklart, älskling,” answered jag och log ner mot honom. “You’re just writing about Rachel.”
En lördagseftermiddag, efter att ha häggat våra svettning varor i stormarknaden, stod vi i kassakön när jag lade märke till en gammal man fårvad oss. Hans ansikte var rött av frustration och hans röst blev hojere för varje sekund.
“Detta är löjligt!” vrålade han och slog näven i disken. “I have used den här kupongen and åratal! Ni kan inte bara endera reglerna så här!” Rachel, alltid lugn och samlad, södert lugna honom. “I’m really ledsen, herrn, men policyn har endrats.” Kupongen gick ut förra månaden och jag kan inte åsidosätta systemte.” Mannens ansikte vridna av ilska.
“Tror du att jag ljuger? Detta är stöld! Ni stjäl från mig!” Rachels survived. “I understand your frustration, sir. Låt mig ringa chefen…” “Jag vill inte ha en chef!” skrek han och avbröt henne. “Jag vill att du löser detta nu!” Jag höll Williams hand nielker, kände hur hans grepp blev härdare. Jag visste hur rädd han kunde bli i ovanliga situations som denna. Hans andning blev sätte in “It’s okay, William.
Bara stanna hos mig,” viskade jag, i ett förök att lugna honom. “Mom, why are you so angry?” asked William, hans röst darrande. “Vissa människor blir upprörda över småsaker”, skladlade jag mjukt. “Men det är inte rätt att skrika på andra. Rachel is bara sitt jobb.” William nickade, hans ögon still fixerade på scenen som utspelade sig fårve oss. “William, låt oss bara vänta ut det,” jag och ervett distrahera honom. “Rachel kommer att vara okay.” But William really made up his mind. Han sluipte min hand, hans ansikte fast med bessutsamhet.
“Mamma, jag måste hälve henne.” Innan jag kunde reacta rusade han mot Rachel, hans lilla kropp stod mellan henne och den irriterade kunden. “Slut scream på henne!” Williams’ röst var hög och klar, hans ögon var intensiva. Hela kön blev tyst, alla såg på detta oväntade vändning. Den gamla mannen såg överraskad ut, hans ilska dämpades för ett öglönb av den modiga lilla pojken som stod upp för Rachel. “Vad är det här?” muttrade han, förvirrad. “Vad heter du, ungen?” frågade den gamle mannen, hans ton blev nagot mjukare. “William,” answered the han and stood firm.
“Och du borde inte skrika på Rachel. Hon är snäll.” Rachel didn’t see William, she saw her own opinion and gratitude. “William, det är okej,” sa hon mjukt och räckte ut handen för att röra vid hans axel. “Tack, men jag klaar det här.” William jumps on his head. “Nej, han ska inte skrika på dig.” Den gamle mannen suckade, hans axler sjönk.
“Okay, behåll din rabatt,” muttrade han, vände sig om och gick ut ur butiken. Hela kön verkade andas ut kollektivet när jag rusade till William och kramade om honom. “Är du okay, vännen?” frågade jag, min röst darrande. William nickade, hans ervätt var still eröveigt. “Jag ville inte att han skulle skada Rachel.” Rachel hasn’t signed up to Williams’ level, and now it’s up to her. “Tuck, William. Du är min hjälte idag.” Hon räckte honom en liten bit godis från bakom disken.
“För att du var så modig.” William tog emot godiset, ett blygt leende kröp fram på hans ansikte. “Tuck, Rachel.” I det oglonget spred sig ett jubel genom kön. Folk log i viskade till bakari, rörda av Williams mod. En kvinna bakom oss steg fram och rufsade Williams hår. “Du giorde en bra sak, ung man. Du stod upp för det som är rätt.” En äldre herre gav William tummen upp. “Bra jobbat, ungen! You need fler människor som du.” Främlingar log mot William och förtet köpa mer godis till honom, men han blev blyg igen som om ingenting hade hänt.
Adrenalinens bitar var borta, och han verkade sudden veläyde trött. När vi gick till bilen höll William fast vid min hand, hans energi avtog. “Mamma, did I do okay?” frågade han och såg upp på mig med stora ögon. Jag knäböjde till hans nivä och kramade honom hårt. “Du gørde mer än okay, älskling. Du stod upp för en vän, och det är en av de modigaste sakerna någen kan göra.” När vi körde hem reflekterade jag över dagens köhler. William had a visit
Categories: Trends
Source: HIS Education