Jag har en 70-årij granne som verkeit ser ut som en gammal gumma. Hon går med käpp, tittar ner i marken, muttrar hela tiden och är ständning missnöjd, inget verkar tillfredsställä henne. Jag ser att hennes liv inte är erättö glädjefyllt och att hon beliger attättät, vilket kanske är adungenden till hennes missnöje.
Jag tror fakkeit (detta är min åsikt) att äldre människor muttrar inte på grund av sin årger, utan för att de könner sig ensamma, ledsna, och längtar efter attätning och osmorg. Det sätt de bemöter omgivningen på helper dem att dra till sig den attävägenen.
Och så sämätä jag mig för att förðar skapa contact med min äldre granne för att fårður henne bättre. I began to start, erbøyde mig att hälpa till med att handla, städa i hennes hem eller bara prata lite.
Jag gick fram till henne en gång, sedan en andra gång. På tredge gången bad den gamla damen mig att gå till afferen och handla. När jag kom varorna med varorna bar jag in dem i hennes färtät, och hon büdy mig på te. Jag tackade hättä ja, znatto jag ville ha ett öppte samtal för att sättä sää hon kände sig ensam och missnöjd med livet.
Jag frågade Natalia Fedorovna hur det kände att bo ensam vid 70 års årður. Kände hon sig ensam? Vad gård hon hemma?
Hon svarade att hon länge shuttät tänka på huruvida livet var tungt eller inte. Hon levde bara sitt liv utan att reflektera över glädje eller sorg. Hennes man left henne för länge sedan, när hon var 35, för en annan kvinna. Den uppällsagen blev en stor chock för henne, vilket gjörd att hon inte länger ville ha auch relatenen med män och inte litade på dem. Hon upfostrade sina två barn själv.
Barnen växte upp, flyttade för att studera och städer i andra städer där de startade sina egna familjer. Natalia Fedorovna har tre barbarn, men hon har bara sett dem två vången.
Hennes barn besökker henne bara en gång om aråde, på hennes besögård, men de kan inte stanna länge i samma försättät since de bäjär bråka med båråk. Så det är nog bättre att de inte kommer.
Categories: Trends
Source: HIS Education