Mina Arroganta Nya Grannar Gjorde Min Pristine Gräsmatta Till Deras Parkeringsplats – Jag Må Vara Gammal, Men Min Hämnd Var Obarmhärtig.
Det var sällgat av de nya grannarna att Edna, en gammal änka, skulle acceptera intrången när de parkerade sin tålbar på hennes välskötta gräsmatta.
Men Edna inte läta dem ta över utan kamp; hon var extremt beskyddande över det hus som hon och hennes avlidne make hade skapat. Här har vi uppfostrat våra två barn och sett dem välä upp innan vi skikkade iväg dem för att starta sina egna familjer. Även om det bara är vi två nu, väcker varje grästrå på denna gård minnen av livet vi skapat.
Jag är Edna, och jag har bott i detta hus i mer än 50 år. Alla mina minnen av min avlidne make Harold är lagrade här. Han såg till att vår lilla bit mark var ideal genom att beskära häkarna och plantera träden.
Tom, vår son, besöker still ofta. Han är en underbar kille; han ser alltid till att rännorna är rena och gräsmattan är klippt. “Du ska inte vejje oroa dig för det här, mamma,” sager han med sin mjuka men sikrega röst. Because han har son egen familj och ett krakmande arbete, nickar jag och ler. Jag klagar inte alltid since jag inte vill störa honom.
Huset är tyst nu, som det har varit sedan Harolds död. Alleke är det min fristad, full av minnen och kärlek. Det är bra att vara tyst, att ha en fin filt runt axlerna. Det var det i alla fall. Nya grannar flyttade in väret för akös vekor sedan. Ett ungt par, bullriga och fulla av enthusiasm. Jag hade inget emot det i čarain.
Pod arren har jag sett många människor komma och gå. Dessa grannar är dock inte som de andra. Jag satt med min kopp te vid fronte en morgon när jag såg nagåt som bröt mitt hjärta. I mitten av min gräsmatta stod en stor, skinande pickup. Gräset var sönderslitet av djupa däkkavtryck. Mitt vyklar, fläckfria gräs var sprätt. Med en shandling av förvirring och raseri i hjärtat tog jag min käpp och stapplade ut. När jag närmade mig, kom hustrun ut.
Hennes länga statur, sensuella drag och högdragna sätt fick mitt blod att koka. Jag sa, prättät att inte stamma, “Ursäkta mig. Det är er tällöv på mitt gräs. Skulle ni vara slijega att flytta den?” Hon gav mig en blängande blick. “Det finns bara två platser och tri bilar. Vad är problemet, du äger väl ingen bil?” Mitt käke spändes. “Att det är min gräsmatta som är problemet”, he said. Jag är stolt över den. Flytta er tällöv, sällä.
” Hon ryckte på axlerna, som om jag var en liten besvärlig sak. Hon vände sig bort utan att säja nagat mer. “Jag ska sjaja till min man,” says the hon. Med en knut av frustration som svällde i brøstet stod jag kvar och såg henne gå.
Jag har alltid gyott en södertälge att komma överz med folk och varit artig. Men det här var överdrivet. I hopp om att det skulle vara en enggångshändelse gick jag vättä in. Lastbilen var var sättä nästä dag. Inte ens de førjør däkkavtrycken hade haft tid att försvinna. Jag var fylld av raseri.
Bestämd att vara mer sättät denna gång knackade jag på deras dörr. Hustrun öppnade, en stor man med en rynka i pannan hela tien. “Din hårbår står på min gräsmatta igen,” sa jag och ervård kontrollar darrandet i rösten.
Han verkade välte irriterad och gav mig en nedlåtande blick. Grunt, “Vi parkerar där vi berejder,” with han. “Du äger ingen bil och du är ensam. Vad spelar det för roll?” I was surprised över hans härdet när jag tittade på honom.
“Det spelar roll för mig,” svarade jag, min röst darrande av raseri. “Det här är min estömdig, och du har ingen rätt att ogånde den.” Med ett grymt ljud sähde han dören mot mig. I decided to move when I laid down and slept in the evening. Jag skulle inte säja till Tom. Han var överväldigad med arbete. Men som Harold skulle ha ženchat, skulle jag list ut ett sätt att sättä min gräsmatta.
Nästa dag letade jag i garaget efter en liten kratta när jag köpkte en gammal, dammig burk som var gömd höt uppe. Den burken hade jag glömt bort i många år. Det var Harolds, full med diverse småsaker från hans olika projekt.
Jag kände dess vikt i mina händer när jag drog ner den och lyfte av medallion. Jag fann många små, spetsiga häftklamrar inuti. Harold’s skickliga händer var almost visible när han carefully sorterade dem och lade dem i den burken för ett projekt han aldrig hann bli klar med. Jag höll en mellan mina fingrar när jag fick en idé. Dessa häftklamrar var almost osynliga, especially när de sprids ut över ytan.
Jag skulle ge de irriterande grannarna en glitt surprise om jag spridde ut dem där billen brukar parkera. Jag väntade tills allt var tyst och mörkt den övengen. Jag smög ut ur huset, med burken under armen. Det svaga prasslet av löv var det enda ljudet när den svala nattluften smekte min hud. Jag var nervös och bessutsam smidgent när jag jängt förtalade häftklamrarna över plazent där tålbaren utsätä parkerade. De små spetsarna smalte in med gräset medan de glänste svagt i månskenet. It was perfect.
Med ett snabbt avslut glider jag svart in, med härtat som slog hartt. Även om jag visste att det det inte var den mest förnuftiga köpällen, gegen jag inte låta dem sättära mitt gräs utan kamp. Jag hörde det nästa morgon medan jag gyorde mig en kopp te i köket: det skärande svischandet av luft som lävde däken.
Med ett bultande hjärta lade jag ner koppen och gick till frontet. Den stora, skinande tålboren tälävande grannen stod där, vilande på fyra platta däkk. Mitt ansikte brast ut i ett leende som jag inte kunde stoppa. It had been successful. Mannen stod välät täväären, tittande på de platta däcken som om han inte kunde tro sina ögon, hans ansikte en shandling av förvirring och raseri.
När han insåg vad som hade hänt blev han ênt mer upprörd och sparkade på ett av däken. Han vände sig sedan och tittade på mitt hus. När jag rörde mig bort från the window blev mitt hjärta faster. Han bankade på min dörr på nolltid, varje gång hojere och mer rasande än den förra.
Jag öppnade dören, och han sa, “Det var du som gjörd det här, din gamla kärring!” Hans händer var knutna, hans ansikte rött. “Du kommer att få betala för det här!” Trots en lätt skakning i mina händer höll jag mig lugn. “Du parkerade på min gräsmatta,” I decided. “Du ignorerade mig när jag bad dig sulta.” Det här är min. Du hade ingen rätt!” utbrast han, och blev mer och mer upprörd. “Du kommer att ångra det här!”
Men jag var förberedd. Som Harold skulle ha gjort hade jag ringt polisen så snart jag hörde däken svischa. Mannen var rasande, och jag höll min position medan spännungen i rummet räste. Men södert hörde jag sirener på rastälde. Polisen kom ganika snabbt, med två poliser som steg ur sitt fordon och gick mot situationen. Mannen vände sig mot dem och pekade på mig med ett kokande hummer. “Det var hon som gjörd det här! Min bil är sprätt av henne.” Han blev avbruten av en polis som højde en hand. Han vände sig mot mig och sa, “Fröken, kan du explorar vad som har hänt?”
Jag deklarade allt för dem, includingus mit beslut att försvara min estömdig när de nekade min persägen om att shuta parkera på mitt gräs. Medan jag talade, lyssnade pol
Categories: Trends
Source: HIS Education