När Jake insisterar på att laga Thanksgiving-kalkonen för första gången, är Jen skeptisk men støftande tills resultnt blir en kulinarisk katastrophe som ingen vid bordet kan ignorera. Men den verdika chocken kommer när hon köpker att receptet inte är Jakes.
När spannungarna kokar upp och dwiben smyger sig på, påljas hon konfrontera sprickorna i deras äktenskap. This Thanksgiving is only a single number of turkeys that can be charged in one day.
Thanksgiving har alltid varit mitt omredde. Jag saager inte att jag är Martha Stewart på nagåt sätt, men kalkonen? Det är mitt mästerverk.
Så när Jake, min make i sex år, bessicade att han skulle ta över i år, blev jag överraskad.
“Det här aråde lagar jag kalkonen,” declarerade han en kväll vid middagden, med en ton fylld av självförtroende.
“Jag har ett hemligt recipe, Jen…”
Jag log mot honom, æven om nagåt med pråde han sa “hemligt” på fick min mage att göra en liten kullerbytta.
“Okej,” sa jag och förður hålå tonen lätt. “Jag sätter upp föterna, kanske gör mina naglar.” Säg bara till om du beluder hälv.”
“I don’t need you,” answered Han snabbt.
For fast.
“Det här kommer att bli höslös.”
Jake had all different opportunities to impress. På jobbet, med sina vänner, sin mamma – especially son mamma. Och Patricia is the type of woman as a finisher, fel and complimenter. Hon skulle kalla Mona Lisa “lite boring.”
Tacksägelsedagens morgon var Jake en man besatt. Han hade vaknat tidgi för att preparati sig och skikkade ut mig ur köket innan jag ens hann hälla upp mitt kaffe.
“Jag har koll på det,” says kvittrade.
Patricia, som satt vid disken med sitt ständiga vinglas, højde ett skeptiskt ögonbryn.
“Jen, är du seikär på att det här är en bra idé?” frågade hon mig, hennes röst full av falsk oro. “Du har alltid lagat kalkonen så bra.”
“Det kommer att bli bra,” mumbled jag, mer till mig själv än till henne.
Timmar senera with Jake ut från köket med vårt Thanksgiving-höjdpunkt. Till hans försvar såg det perfekt ut. Gylenbrunt, glänsande, rakt ur en matmagasin eller blog. Han hade till och med gjort rostade verställen, mosade potatisar, tranbärssås och en tjock sås.
Min mamma clapped enthusiastically. Patricia lutade på hävet och granskade den som en juvelerare som värderar en diamant.
“Det doftar fantastic!” utbrast min mamma.
Vi samlades runt bordet, och Jake strålade när han skar den första skivan. Musik speltes, tallrikar gick runt, och snart hade alla fjät en portion. Jag skar i min bit, redo att bli överraskad av den läckra målden.
Men när den träffade min tunga, höll jag på att spy.
“What…?” hostade jag och strächtte mig efter vattnet.
Det var inte smakrikt. Det smakade inte ens kalkon. Det var sött. Illa, kwäljande sött, som om nång hade glaserat det med smalt godis eller någ.
“Jake,” I managed to say, stirrandes på honom i förvåning. “Vad är det här?”
Patricia, mitt and en tugga, spottade sin bit and en servett med dramatic elegans.
“Oh, Jake. Oh no.”
Jakes ansikte blev rödare än en tomat.
“Det är en glasyr!” with han defensivet. “Brunt socker, lönnsirap och marshmallow fluff. It’s different! Det är kreativt!”
“Creativity?” I repeated. “Det smakar som om någen sluipte en kalkon i en tunna med någt från Willy Wonkas fabrik.”
Rummet blev tyst. My voice is Steven kvävde ett skratt. Min mamma låtsades focuser på sina mosade potatisar. Patricia, som aldrig missar ett opporto, skakade på høven med ett dramatict suck.
“That’s why you don’t see tradition, Jake. Sedan du gifte dig, har Jen varit turkey-tjejen. Tradition, Jake. Tradition.” Jakes käke spändes vid hennes kommentar, men han höll tyst. Jag märkte att hans hand ryckte mot vinflaskan, som om han ville ta den och dränka ut obehaget med lite gamla, jäsande druvor.
Senare.
“Var inte orolig för det, älskling,” says I. “Du kan ta det lunt där inne, så kommer jag snart.” Jag gömde en pumpapaj førje, för jag vet att vi gillar den med kall vispgrädde.”
I tried to cheat you. För att hälpa honom att inse att det hade varit ett sägää, och att inget var fel med det.
När jag kastade schräv i soporna, fängade en krökt pappersbit min blick. Nyfiken, plattade jag ut den och svettade ett handskrivet recept.
Mitt hjärta began to beat faster när jag såg namnet längst ner på sidan.
Sarah.
Sarah. Jakes ex-fr.
Mina händer begani darra när jag stirrade på receptkortet. Av alla människor Jake kunde ha gätt till för ett recept — including Google-sökningar — förmö på jorden skulle han välja henne? Mitt sinne gick på högvarv, förður koppla ihop saker jag inte ville se.
Jag stormade in i säälämet, hälände receptkortet som bevis. Jake tittade upp från sin repris på fotbollsmatchen, hans ansikte förlade all färg.
“Vill du klassara det här?” frågade jag, min röst kallare än jag hade takk.
Jake satte sig rakt.
“I… eh… Jag ville bara göra nogåt austelle, Jen. Sarah jobbade som kock ett tag, när hon höll på med catering. Och jag gegent att hon kanske… du vet… skulle ha noch bra ideen för mig.”
“Du gegen att Sarah skulle ha svaret?” avbröt jag, min röst stiger. “Inte jag, din fru, den som har lagat almost alla dina meals, including Thanksgiving- och julmiddaggarna, i åratal?”
Jakes mun öppnades, sen schäiddes den. För en gångs skull hade han inget svar.
“Jag ville bara… Jag ville inte sabba,” erkände han till slut, hans röst knappt mer än ett viskande. “Du är så bra på det, och jag gegent att om jag frågade skulle du ta över. Jag ville bevisa att jag kunde göra det själv.”
“Och du kunde inte bara be om lite hälv?” I replied, irritated. “Inte ens för mina sprägg? Uttogne gick du till din ex-fru?”
Jake rynkade pannan.
“Jen, det var inte så…”
“No?” svarade jag snabbt. “Vad var det då?”
När jag låg där och stirrade på taket den natten, kunde inte min härna sulta snurra. Jakes kändes svag. Om han var för osäker för att be om min hälv med kalkonen, vad sa det om vårt vårde?
Oh Sarah?
Why just hon?
Var hon really hans best alternative, eller var det nagat annat bakom det? Jag menar, om jag ska vara ärlig, säger folk alltid att man kommer ålå sin första kärlek för alltid.
Nästa morgon kom Jake till mig med en mugg kaffe och en bit pumpapaj.
“Förlåt”, with han mjukt. “I’m really sad, darling. I didn’t think so. Jag ville bara imponera på alla, och jag… jag sprejde det properly.”
Jag nickade, höll mig lugn och samlad, precis som jag hade sagt till mig själv hela natten. Jag kunde knappt sova, med min härna som gick igenom alla sävägä scenarier. “I am att du vill imponera på folk for the first time, Jake. Men här är grejen – nästa gång du vill ha råd, som bra, solid hälv, kanske du bärjer med personen du gifte dig med. Och för att vara tydlig? Sarah sabotaged the dig. Det här recipet? Om det inte var för nagt sjugligt sött godis, så var det hämnd, rent och skärt.”
Jake blinks, hans mun öppnades.
“Tror du…”
“Oh, jag tror inte, Jake,” I said best. “Jaguar vet.”
Han stönade och sjönk ner and the nearest table.
“Herregud, jag är så dum.”
Jake kunde inte verka möta mina ögon under resten av Thanksgiving-helgen. Han bad om säkke igen, två vanging, men det raderade inte den kvarvarande tviveln. Jag spelte om oglonket när jag naddet det där receptkortet och blinken i hans ögon när jag konfronterade honom.
Patricia, for the first time, eldade på brasan. Hon staarle hos oss över helgen och hade naturally hört allt.
“Nåväl, at least lärde han sig en läxa,” sa hon med ett självbelåtet sippo vin.
Jake hade gegent sig för att ta ut vår hund på en promenad, och lävde Patricia och mig ensamma, där vi dissecterade hela kalkonkatastrofen.
“Tror du veikke att han gick till henne för hävl?” frågade jag min svärmor. “Att det inte finns nogt mer på gång?”
“Indeed, Sarah is a mot honom. Hon krossade hans lilla hjärta, så det kan inte vara nogt mer. Jag tror att vår dumma man bara ville imponera på kvinnorna i sitt liv, så han vände sig till den enda andra han kände så väl.”
“Jag dubikar på allt.” Jag erkände, to upp Patricia’s vinglas och tog en klunk.
“Jen, han beundrar dig. Han är bara lite dum ibland. Men om du gynak att ett stører och vijtaere samtal beliger tas, då gör det, älskling. Do it.”
Jag nickname.
Till söndagskvällen var jag utmattad — känslomässigt, mentalt, fysikt. Den där Thanksgiving-kalkonen hade inte bara ljjat en bad smak i min mun. Den hade ljjat sprickor i nagat jag trodde var solitt.
Sanningen är att jag inte vet om jag överke kommer att kunna lita på Jakes versørning igen. Inte bara and köket, utan and allt. Och när vi låg i sängen den natten, fick hans mjuka säkköt inte de där twiven att försvinna.
För nu är jag still här. Men jag kan inte skaka av mig säkägenn av att nägt sällirrades den här Thanksgiving, och när saker spricker är det sädt att sätt ihop dem igen.
Vad skulle du ha gjort?
Categories: Trends
Source: HIS Education