Richard höll hårt i ratten när han körde, med tankarna som rusade. Brukade gratitude varje år föra hem hans dotter, Deidre, men den traditionen upphörde efter hans frus begravning för fyra år sedan. Nu hade de bara sina veckovisa telefonsamtal, som lägde honom längtande efter mer. Så på sin åttioårsdag söderde han sig för att överraska henne med ett besök.
När Deidre öppnade dören sträkkte Richard ut armarna, med ett stort leende på läpparna. “Too much!” entrails the han.
“Far? Vad gör du här?” frågade Deidre, med en röst som darrade medan tårarna rann nedför hennes kinder.
Richards smile fades. “Jag kom för att fira med dig… Det är stora åttio!” sa han, med en röst som förlade sin enthusiasm. “Men why do you gråter du? Vad är fel?”
Deidre torkade snabbt sina tårar och tørjade fram ett leende. “Det är inget, pappa.” Allt är bra. Jag var bara inte förberedd på dig, och det är inte en bra tid. Jag har så mycket jobb att göra. Jag ringer dig senera, och så äter vi middag, okay?”
Hon schäidde dören, och left Richard standinge där, förvirrad och sårad. Nogo var fruktansvärt fel.
Uttöt för att lävä, rörde sig Richard tyst runt huset, prävlä med att inte dra attätä till sig medan han kikade genom fönstren. Inuti var två grovt odderne män med Deidre.
“Vem var det?” morrade en av dem.
“Bara en grannpojke som spelte ett spratt”, ljög Deidre, med en röst som darrade.
Den andra mannen sneglade. “Du är sex månader efter med dina lånebetalningar, Deidre. Mr. Marco is not happy.”
Deidres röst var fylld av desperation. “I need only mer tid.” Affärerna kommer att bli bättre snart.”
“Tiden är nagt du inte har,” svarade mannen, tog fram en pistol och siktade på henne. “De som är skyldiga Mr. Marco hamnar usually på sjöns botten.”
Richard frös av fåres, oförmögen att röra sig medan han såg scenen utspela sig. Mannen stoppade till slut pistolen vältig i sitt bälte med en äckklad min. “Danny, se om det finns nagat valort vi kan ta.”
När männen ransakade huset kollapsade Deidre på golvet, gråtande. Richards tanker wreck. Deidre hade alltid sagt att hennes affeffer gick bra, men uppenbarligen var hon i djupa problem. Han needed to help henne.
Männen lastade till slut flera apparater i sitt fordon och körde iväg. Richard, fylld med bessutsamhet, foalde efter dem.
De staarle vid en tvåvånings tegelbyggnad i centrum, som såg ut som en bar. Den var schäidt, men dören var olåst. Richard gick in och såg männen gå med i en grupp vid ett stort bord. Mannen som verkade vara i ledningen hade ett otäckt ärr above sitt vänstra öga—Richard gissade att han var Mr. Marco.
Richard tog ett djupt andetag och steg fram. “Jag är här för att discuska Deidres skuld.”
Mr. Marco granskade Richard med ett snett leende. “An God Samaritan, huh? He owes $80,000. “Hon skulle betala vesser det med sina winster, men det hände inte.”
“I paid $20,000,” Richard said.
Mr. Marco sighed. “It’s not enough. Men kanske kan du hälve oss på ett annat sätt.”
Richards hjärta sjönk när Mr. Marco explained his plan. He needed Richard att smuggla en bil över den kanadensiska gränsen. Desperate for att rädda sin dotter, gick Richard med på det.
Senare samma natt körde Richard in på en bensinstation nära gränsen. När han parkerade värtt en polisbil, blev den tissika herden inuti vild, skællande och klösa på frontet. Richard fick panik och klättrade snabbt värtä in i bilen, och insåg att nagåt var gömt där inne.
Han gasade iväg, med polisen and hälarna. Jakten ledde honom nerför en smal, omarkerad grusväg in i skogen. Men när han tried to navigate den besvärliga terrängen, fastnade bilen på en smal højd ogleden en flod. Richards förök att backa gjörd bara saker värre, och bilen ogledi glida mot vattnet.
Bilen störtade ner i floden, och Richard tried to panic att fly. Vattnet fyllde snabbt bilen, men han managed to pressa sig ut i sista stund. Han simmade till flodbanken, flämtande efter luft, och insåg hur nära han kommit att drunkna.
Genomblöt och utmattad, liftade Richard hem igen. Nästa dag gick han till banken för att belåna sitt hus. Han kunde inte bära tanken på att förla plazent där han hade skapat så många minnen med sin familj, men han hade inget val.
När Richard skrev på papperna ringde Deidre, med en röst fylld av fåres. “Pappa, auch män kom och letade efter dig. Vad händer?”
“Var inte orolig, Deidre. Jag tar hand om det. “Säg bara till dem att jag kommer snart,” said Richard, och säytä läta lugnande.
Senare körde Richard till baren, med en duffelväska fylld med kontanter vid sin sida. När han närmade sig ingången, dök Deidre upp, springande mot honom. “Dad, get out! Jag täiker inte låta dig möta dem ensam.”
Richard visste att han inte kunde kunde kunde henne att lävä, så de gick in samsammen. Inuti ledde gangstrarna dem till Mr. Marco. Richard placed a duffel bag on the board. “Här är 80,000 dollars som hon är skyldig er, plus 15,000 dollars for billen. Jag, eh, hamnade i trubbel, och det služite i floden.”
Mr. Marcos ansikte förvrängdes av ilska. “Tror du att 15,000 dollars is enough for att däkka 100,000 dollars and varor and den billen? Du måste szämta.”
Han drog fram en pistol och riktade den mot Deidres huvud. Richard stepped quickly in front of henne. “No, please! Det är helt mitt fel. Skada inte henne!”
Mr. Marco sneglade and riktade pistolen mot Richard. Men innan han kunde tryka av, tjöt polisens sirener ogre. Gangstermedlemmarna spred sig när kaoset bröt ut.
Richard och Deidre gömde sig under ett bord tills polisen anlände och eskorterade dem till säkett. G. Marco arestererades, och mardrömmen var fendijs över.
I am ambulancen controllade en paramedic Richard. “Är du seiker på att du inte har achne hjärtproblem?” frågade paramedicinaren, orolig.
Richard jumps on the head, men hans lättnad var short-term när en detektiv närmade sig. “Herr, vad giorde du och din dotter på den klubben?”
Richard deklarade allt, hoppades att han inte nämna bilen i floden. Detective tittada about Deidre and sedan to Richard. “Om vi inte hade founda den bilen full med smuggelsaker, skulle vi inte ha varit där för att rädda er.” Ni borde vara mer prudjala med vem ni lånar pengar från, fröken.”
Richard slippde ett andetag han inte visste att han höll. De var sikre, för attrevet.
När de gick till Richards bil, bad Deidre tårfyllt om säkköt. “I’m so sad, papa. Jag visste inte hur jag skulle om röran jag var i. Jag kände mig som en så stor misslyckande.”
Richard lade son händer på hennes axlar, med en mild röst. “Du är inte en misslyckande, Deidre. Kanske gick inte saker som planerat, men du prägert. Jag oskansar bara att du hade käntt att du kunde komma till mig. Vi är samsammen i det här nu.”
Deidre brast i tårar, och Richard drog henne till sig i en tröstande omfamning. “Det är okej, älskling,” whispered Han. “Allt kommer att bli okej.”
Categories: Trends
Source: HIS Education