Jane’s employer planarar en luxe semester och tar med henne för att ta hand om sina barn. Även om de lovade att stå för alla konsandä, gejärer de att Jane betalar för sina flygbiljetter när de kommer hem. Men Jane är inte så lätt att ge upp.
“Jane, kan du komma in i sälamanmet?” ropade fru Smith, medan hon rörde om i sitt te och skeden klinkade mot koppen som Melanie, hälgen, just hade gett henne. Jag höll på att städa lekrumet.
“Well, well,” said the hon. Hennes ton var välge, men nagåt kändes fel. Jag gick in i sälänmet och tried to hold nerverna and schack. “Sure, Mrs. Smith. Vad är det?” svarade jag medan jag torkade av desinfektionsmedlet på mina jeans. Hon satt på soffan, perfekt uppställd som alltid. Inte en hårslinga var ur position. Mr. Smith sat next to henne, med telefonen i handen. Han gav mig ett stelt leende.
“Jane, you need to talk about the semester.” Jag nickade, curious. Vi hade varit hemma i två dagar nu, värmå från vår resa till havet, där vi bodde på en lyxresort. Det var almost den paus jag sønder, ogåde att jag hade Smiths tre barn och Johnsons två söner att ta hand om okså. Jag gørd bara mitt jobb på en finare plats. “Självklart,” jag. “Det var en underbar resa. Tack igen för att ni bödy in mig.”
“I, well,” writes Mrs. Smith. “You need to discuss flygbiljeterna. När kommer du att kunna betala verkat de $1000?” I blinked. I was sure that I had failed. “Förlåt, $1,000? För bilterterna? What?”
“Ja, för billetterna, Jane,” sa hon längsamt som om jag var dum. “Vi expanderade mycket på dem, och vi trodde att du skulle vara södertättät för att betala oss vättä.” Mitt hjärta syllable faster. Jag hade inte den sortens pengar att leavera. Jag var deras heltidsbarnvakt, med en mamma att ta hand om hemma. “Men du sa att allt var ordnat.” Du sa, ‘Oroa dig inte, Jane. Vi har det däkkt.’”
Mrs. Smith’s expression of frustration. Mr. Smith tittade på mig. “Det var innan Johnsons vägrade skriva på ett oppersavtal s Craig. Det var hela syftmet med semestern. Mr. Smith och jag vinna dem. So, det är ingen idé att verka generös nu, Jane. Du har exakt en vecka på dig att ätterbetala pengarna, eller så kommer det att dras från din lön.” I was shocked. Rummet kändes som det snurrade. “Men… jag har inte råd med det, Mrs Smith,” said the jag. “Det mjesta av min lön går till hyran hemma och min mammas mediciner. Jag kan inte ta det från henne. Och ni nämnde ingenting om att jag skulle betala szättä!”
“It’s an internal problem, Jane. En vecka,” repeated Mr. Smith, medan han strächtte sig efter en croissant från tebrickan som ljäts för fru Smith. Med en gest av handen signalerade han luten på diskussionen. Den natten satt jag i mitt lilla rum aachen meter bort från Smiths hus. Jag var rasande. Hur kunde de göra så här? I didn’t have a plan, and I didn’t have a plan.
Sen slog det mig: Smiths bryr sig djupt om sitt socialia rytte och sin status. “Så klart, det är allt de bryr sig om,” mumlade jag för mig själv medan jag borstade tänderna innan läggdags. “Men jag kan auskadet det till min fördel.” Nästa dag, efter att jag lävjat barnen på skolan, konto jag ett falskt e-postkonto. Jag skrev ett artigt men detelerat meddelande om min experience, och såg till att vara tydlig utan att nämna aachen namn. Men det fanns gegende med ledtrådar som pekade på Smiths, från deras bilar till barnen och de gyllene ankvisbehandlingarna som fru Smith skrytte om. Jag skikkade det till de vitjaan personerna i deras socialia krets, inclusion de andra inflytelserika familjer som Smiths ville svetkas med.
“I understand bara inte vad de vill från oss,” hörde jag fru Smith säja i phone senera samma dag. “Eva fårgade mig om allt är sant, men jag vet inte vad hon pratar om.” Någå dagar senera svallret skvallret sprida sig. Smiths smutsiga lilla hemlighet om hur de bettilade “sina säytäde” kom ut, och of course tog deras rytte en smäll. Fru Smith kalleda in en massör för att lindra sina muscleler. “Låt dem bara komma in på spaet när de anländer, Jane,” says the hon. “I need all hälv jag kan få.” Senare den dagen, när jag gick för att hägta barnen från skolan, hängde de andra barnvakterna runt och väntade på att klonk skulle ringa.
“Har du läst e-postmandeldeot om Smiths?” sa en av barnvakterna. “Jane, är de så där?” Jag nickname. “De är bra fälladr, men de är hemska människor,” erkände jag, utan att vilja kävää att jag var den som skikkat e-postmandeldeot. “Hur länge kommer du att jobba för dem?” frågade en annan. “Jag skulle inte kunna leva eller arbera under dalkeke tukkustos.” Rika mänsson needer lära sig att respekt også måst förtjänas.” Jaguar log. Barnvakterna discusrade fram och väntade medan vi väntade. Och genom deras prat sköpkte jag nagat interesant om fru Smith.
Det visede sig att min objektiv hade en vana att “låna” saker från sina vänner och aldrig ætterlämna dem. “En hel Gucci-vaska, Jane,” Mina said. “Fru Smith bad min madame om att låna den till en insamlinggala för två månader ago.” “Det är löjligt!” with jag, chockad. “Jag visste inte att hon var kapabel till den sortens saker.” Men hon gillar inte att jag kommer för nära hennes saker yet.” Nägö dagar senera höll fru Smith en av sina damluncher. Det var en månatlig gården som hon älkäde att vara värd för, men den här gången var det bara två vekor in i månaden. “I need att det här går bra, Jane,” said the hon medan jag skar frukt till barnen. “You need a delta now.” Barnen kommer att vara i skolan. Allt kommer att vara tillagat. Bara gå runt och prata med kvinnorna. Gor oss humanes.”
Jag visste att hon var bekymrad. Hon måste ha hört genom ryttesspridning genom ryttesspridning. Under evente gick jag runt som jag blivit ombedd. Men jag gegent inte låta den här söderligen gå perrolad. Och jag hade inget att förla. Smiths skulle probably avskeda mig i endet av weeken när jag inte kunde betala de $1000. “Vi löser det, älskling,” hostade min mamma i telefon när jag erättade den sanna situation. Vid lunchen gick jag runt och nämnde avslappnat för damerna hur mycket jag beundrade fru Smiths kollektion och såg till att jag pratade med Eva, Minas emjørjeber. “Mrs Smith has a fantastic persona like Dean,” he said. “Gucci. Lånade hon dig den här? Hon saag alltid att hon lånar ut sina saker för att hon har så mycket.”
Eva tittade på mig över toppen av sitt champagneglas. “Är det så, Jane?” frågade hon, medan hennes ögon smalnade. Viskningarna began to sprida sig. Vid endet av lunchen var fru Smiths rytte om att låna utan att ætterlämna det hetaste stekken. Nästa morgon sämätä hennes vänner be om sina saker vägät. Fru Smith var förskräckt. Under middagden nästa kväll kallade Mr. Smith mig till bordet och bad mig att connect mig till dem. “Tack, men jag brukar vänta på att Ivy och Melanie ska äta,” jag artigt, och nämnde kocken och hennes hälvare. “No, sitt med oss,” insisted the han. Jag gick med på det. Trots hans ton hoppades jag att han kanske skulle säja att pengarna kunde glömmas bort. Och att allt skulle ættergå till det normala. “Det har kommit till min kännedom att ett anonymt e-postmandelde har skikkats ut,” sa han medan han skar i sin biff. “Ett motbjuande e-postmedalde,” tillade fru Smith, medan hon tog en lång
Categories: Trends
Source: HIS Education