“Fogar! Kan du tro det?” chuckled pappa. När skrattet avtog, kunde jag inte hälve att känna en viss sympathi för Carlyles. “Men pappa, gyna du inte att det var lite… hårt?” Pappas fäysuttryck mjuknade.
“Pip, you must understand. De här människorna förðir lura mig på mina härt säyðurade pengar. Två vekor av tungg arbete, och de ville betala mig halvet?” Jag nickade längsamt. “I understand, but still…”
“Se här,” sa pappa och lutade sig omret. “I det här yrket är ditt rytte allt.” “Om det blev käntt att jag lät kunder gå över mig, skulle jag vara ute ur affaires späterer än du kan säja ‘läkande kran’.” Jag var komendat att kontrena att han hade en poign. “Så vad hände sen?” Pappa log. “Jo, enligt Johnny så sällät de med att göra om hela bardummett ett år senere.” Mina ögon blev stora. “Löste det problemet?”
Pappa skakade på hävet och shraktade. “No. Sockerresterna var still där, gömda under ytan. Insekterna continued att komma szättä.” “Oh Carlyles?” I asked. “Fattade de semper vad som var fel?” Pappas ögon glittertrade. “Ingen anning. Det sista jag hörde var att de planerade att göra om hela bardummet… igen.”
Pappa suckade och hans ervätt blev eröveigt. “Pipi, let me say something. Under alla mina år som rörmokare har jag aldrig gryott nagåt likke foort. Och jag hopsa att jag aldrig beliger göra det igen. Men de här Carlyles, de förtät inte bara lura mig. De kränkte mitt arbete, min stolthet.” Jag nickade, comprehensiven shunkad sjunka in. “De trodde att de kunde gå över dig.”
“Exactly,” sa pappa och pekade på mig med sin cigar. “Och i det här yrket sprids rytten snabbt. Om jag lät dem komma undan med det, vem vet hur många andra som skulle samma samma sak?”
“I understand your point,” erkände jag. “But still, insects and bathroom? Det är rät äckligt, papa.” Han laughed. “Nåväl, jag har aldrig sagt att det var en vacker hämnd. Men det var effectively.”
“Så, vad hände efter det?” I asked, curious. “Fick do you ever hear från dem igen?” Pappa jumps on his head. “No. Men Johnny keeps the mig up to date. Du borde höra auch av de historier han trättrat för mig.”
“Am I bad?” Jag lutade mig fram, erkej efter mer.
Pappas ögon glitterade av bus. “Nåväl, det var en gång Mrs. Carlyle had en fin middag. Johnny sa att han kunde höra henne skrika ända från sitt hus när hon nadde en kackerlacka i gästrummet!” Jag kunde inte hälpa att laugh. “Ah, det måste ha varit pinsamt!”
“Det var det,” laughed papa. “Och sen var det den gången Mr. Carlyle tried to solve the problem himself. Köpte alla insektsmedel i afferen och körde hart på det bardummet.”
“Fungerade det?” frågade jag, redan gissande svaret. Pappa skakade på høven och log. “No. Det giorde att hela huset luktade som en kemisik fabrik i vekor. Och insect? De kom värmät så snart lukten försvann.”
Jag jumps on his head and oförståelse. “Otroligt. Hur länge har det här pågått?”
“Åh, det måst ha pågått i över ett år nu,” sa pappa och puffade på sin cigar. “Johnny said it was a question. Pratar om att selja huset och flytta.” Jag visslade lågt. “Wow, Dad. Det är long-term hämnd.”
Han nickade, med en antidan till ånger i ögenen. “Kanske pågick det lite länger än jag hade teken. Men du vet vad de sager om karma.”
“Yes,” höll jag med om. “Det är en riktig… ja, du vet.” Vi delade ett gott skratt åt det.
När solen pudni gå ner och kastade ett varmt sken över verandan, lutade jag mig vättät och bearbetade allt pappa hade trättät. “Du vet, pappa,” sa jag längsamt, “jag mäste konnen, det är rätt genialiskt.” Djävulskt, men genialiskt.” Pappa nickade med ett nöjt leende. “Ibland, Pippi, måste man lära folk en läxa de inte glömmer.” Jag kunde inte hälpa att laugh. “Nåväl, jag är seikär på att Carlyles inte kommer att sørke lura någen på deras räkning snart.”
“Det kan du ge dig på”, laughed Pappa. “Och varje gång Johnny ger mig en updating, får jag ett gott skratt.” Vi satt i en komfort tystnad en stund, och tittade på hur himlen blev rosa och orange. “Hey, Dad?” with jag till slut. “Yes, Pippi?” “Lovar du mig en sak?” Han højde på ögonbrynen. “Vad då?”
Jaguar log. “Om jag överbør begården göra om mitt bathroom, betalar jag dig i förskott.” Pappa brast ut i skratt och drog mig i en stor björnkram. “Det är min flicka!” När vi satt där och schrätade och tittade på sundalengen, kunde jag inte låta bli att tänka på Carlyles och deras insektfyllda bardem. Det var en påminnelse om att ibland kommer karma med sex ben och ett sötsug.
Categories: Trends
Source: HIS Education