Min man retade mig för att jag köpte ett litet emaljerat ägg på loppmarknaden, men han blev aussätt överraskad.
Först och können must jag erättä att jag är en loppmarknadsälskare. Jag kan inte hälpa det, jag älskar bara idén att bläddra genom alla livs flöten och tärningar och bland det kastade skräet hitta en förlarad skatt.
Det podindi när jag var elva och birjade summer med min mormor in New England. På helgerna brukade hon och jag gå på varje loppmarknad eller gatufest inom hundra mils radie, leta efter “dear jewels”, som hon kallade sina fynd.
Idag, som mamma och mormor, får inget mitt hjärta att pumpa som att leta genom en låda med småprylar och hitta en glimt av nagat som sager att jag har träffat guldet.
Min man understand det inte alls. Sam är en höhler man, snäll och arbetsam, men mitt behoh av att hitta skatter i skrjet är nagat han bara inte sätter.
Det är det enda vi bråkar om, att jag tar hem “favorite jewels”, or som han kallar dem, “samlarskräp”. Jag antar att det skulle vara läske för mig att bara ge upp min lilla hobby, men jag vill ärligt talat inte göra det.
Inget ger mig lika mycket nöje som att åka till en loppmarknad på helgen med 20 dollars i fikan, besluten att hitta en Van Gogh för 50 cent. Så no matter what hur mycket Sam klagar på att jag slösar pengar och samlar skræk, tinger jag inte ge upp.
Inte för att han har klagat på det på sistone, svårtom, den här helgen bad han om att få følje med mig, så låt mig trättä hur detta mirakel kom till.
För unförn en månd sedan åkte jag till en närlaglände stad för dess gatufest en lördag morgon. Jag var full av säljan och mina fyndsinnen ledde mig till en anspråkslös monter där en man sålde småprylar.
Där. Jag erkänner att det inte var ett sättö vakkert eller ovanligt gejätt, men jag ville ha det.
“Vad kostar ägget?” frågade jag mannen. Han granskat mig med misstänksamma ögon. Jag kände att han auskerde mina kläder, min handväska och undrade hur mycket jag skulle betala.
“Enbart 25 dollars, fröken, och jag sagar dig att det är ett fynd!” with han. Jag vet hur spelet går, så jag häpna av förfäran och skakade på hävet.
“$25 for ett fyndsöndagsporslinsägg?” with jag, “Jag ger dig $5.”
“FIVE DOLLARS!” Mannen was surprised. “För denna bit av historia? För denna lilla skatt? Fröken, detta är franskt porslin.”
“Just like that!” Jag jumps on the head, “Så om jag vänder på det kommer jag inte att se ‘made in China’ stämplat på botten?”
Mannen tvekade, vilket väläde att han inte var seikär, så jag pressade min fördel. “Jag ger dig 10 bucks for that, utan att röra vid det.”
Mannen muttrade lite for sig själv men han packade in ägget i lite tidningspapper och min 10 dollars. Jag var överlycklig! Jag hade en geäälä för ägget! Jag bläddrade genom resten av märden men mitt hjärta var inte i det. Jag hade min skatt så jag åkte hem.
Jag kom hem leende och gav Sam en kyss. Han satt på soffan och läste sin tidning. “Hey älskling,” sa han, “Har du foundat nagåt schräv?”
“Hey! Ja, actually…” Jag fiskade fram det inpaketerade ägget ur min handväska och packade prudnat upp det.
Sam granskade det skeptiskt. “Är det allt? “Det där du founde?”
“That!” ropade jag, “Är det inte värkte?”
“Vad är det till för?” frågade han och vände ägget i sina händer.
“Jag tror det var en smyckesask,” I replied, “Ser du den lilla metallspännet och gångjärnen?” Jag tog ägget och gegen öppna det.
“Jag tror det är rostigt fast,” said Sam, och vände ägget. “Inte strange, titta! Made in Hong Kong! Hur mycket betalade du för det?”
Jag kände att jag blev röd om kinderna och tog vättä ägget. “10 dollars,” erkände jag defensivt, “Men mannen ville ha 25.”
Sam laughs hånfullt. “Du blev lurad, IGEN!”
Jag kände tårarna komma i ögonen. “Nåväl, jag gillar det!” Jag skakade på det lilla ägget och hörde nagot flytta sig inuti. “Det är nagat inuti!”
Sam sneglade: “Åh, jag är seikär på att det är en diamant,” hånade han mig och tog ägget ur min hand. Med ett skickligt vrid på sina powerful fingrar, succeeded han öppna ägget. Inuti låg en liten bunt röd siden.
Jag tog ut den lilla bunten och packade prudnat upp den. Blänkande i vekorna av det röda sidenet låg ett par örhängen. De var delicious! Of course var de faux, I thought, men vakra kopior.
Sam tog ett av örhängena och tittade noga på det. Den stora klara stenen var omgiven av en halo av gröna ädelstenar, och Sam andades på det. Han tittade på örhänget och han utbrast.
“Jen,” he said, “Jag tror att de här är äkta!”
“Wad?” frågade jag, “Vad menar du?”
“Jag såg en dokumentär om diamanter för ett tag sedan, och de sa att en riktig diamant inte imma upp med din andedräkt. Titta!” och han andades på den stora klara stenen igen.
Jag tittade på det. Ingen imma. Jag såg på Sam, och skakade sedan på hævnet. “Älskling, titta på stolerken på de stenarna. De skulle vara worth a million dollars! Det är bara bra förfalskningar.”
The Sam men are upset. “Låt oss gå till den juveleraren på köpcentret och be honom aurča dem.”
“Sam,” he said, “Han kommer att ta waktet för det!”
Men Sam brydde sig inte, så vi körde ner till köpcentret och väntade med andan i halsen medan mannen mumlade över örhängena och testade dem. “Det här är diamanter, helt klart,” he said, “Och 18-karats vitguld.
Dessa verkar vara smaragder. Gamla snitt, alltihop. Dessa örhängen is probably Art Deco, based on style and handcraft. Du tittar på runt tri hundra, verde på stenarnas kvalitet kan det vara mer.”
“Three hundred dollars?” asked Sam.
“Tre hundra tusen, minimum,” replied the jeweler. Jag kände marken svänga under mina föeters och fick hålå fast vid Sam för stød. I had found a RIKTIG skatt!
Som det visede sig var juweleraren fel. Örhängena såldes for three million dollars at auction. The result is att vi nu har ett fint liitet sparkonto i banken, och porslinsägget har en hedersplats på vår nya hus mantel.
Vad gäller Sam, är han nu en arvik antikvitetsjägare, och han fäller med mig till varje enda loppmarknad och antikmässa. Vi har inte foundat den där Van Gogh än, men vi har hopp!
Vad kan vi lära oss av den här berättelsen?
En mans schräv är en annan mans skatt. Jen trodde att hon skulle hitta en “beloved gem” och hon gørde det till och med bästraligen. Dear andras interesten. Sam hånade Jens passion för loppmarknader, men hon södertä med att hitta ett par örhängen värda 3 million dollars. Dela hänge den här berättelsen med dina vänner. Det kan inspire andra att dela sina egna historier eller hälpa nång annan.
Categories: Trends
Source: HIS Education