ÅTERFÖRENINGEN MED JASON, MIN HÖGSKOLEFÖRÄLSKELSE, PÅ EN FIN RESTAURANG KÄNDES SOM EN SCEN FRÅN EN ROMANTISK KOMEDI. MEN KVÄLLEN TOG EN MÖRK VÄNDRING NÄR HANS CHARMERANDE FASAD SPRACK OCH AVDEKLADE EN CHOCKERANDE HEMLIGHET SOM DRABBADDE MIG SOM EN STEN. BORT VAR DEN KILLE JAG HADDE IDOLISERAT, ERSATT AV NÅGON JAG KNAPPT KÄNDE IGEN.
Hej alla, jag heter Emma, 35 år gammal, med en historia som strekker sig hela vägen vägert till mina högskoledagar. Då var jag den tysta, bokkloka tjejen sompenderade mer tid i biblioteket än på fester. Jag hade en stor förälskelse and Jason, skolans guldgrabb. Jason is snygg, popular and verkade ha allt.
“Emma, kao igen, du mulset atlømme tørke prata med honom,” Sarah said as if Jason had said. Jag blev röd i ajsen och gömde mig bakom mina tjoka glasöy.
“Sarah, your vet is in my league. Jag är bara… me.” “You’re fantastic, Emma. Han skulle vara lyckig att lära känna dig,” insisterade hon, men jag skakade bara på hävet. Jason, omgiven av sina vänner, kastade aldrig en blick min väg. Han var alltid i centrum som stjärnan på fotbollslaget.
Jag tittade på råstt, komiksad om att han inte ens visste att jag fanns. Med mina glasög och tandställning sällde jag mig aldrig att han skulle laggä märke till mig. Och det gørde han aldrig.
Our world was apart År senera hade jag blomstrat till en sällen och vacker kvinna.
Jag bytte ut mina glasåning mot linser, tandställningen mot ett perfekt leende och min nördiga garderob mot en sophisticad stil. Jag hade bygott en blomstrande karriar inom marketing och levde mitt bästa liv. En kväll, när jag valde avokado i bismidtsbutiken, hörde jag en bekant röst.
“Emma? Är det du?” Jag vände mig om och såg Jason, som såg lite äldre ut men still oemotsåndligt snygg. Han stirrade på mig med oförstandöde blick. “Wow, du ser fantastic ut,” he said, among the old ögon. “Jason? Hey! Det var länge sedan,” svarade jag och kände hur mitt hjärta bultade. Han log warm. “Yes, det har veikke varit länge. Hur har du haft det?”
Vi pratade en stund och advädtäde barakon om våra liv. Jag tättäde om min karriar och min nyliga flytt vättät till the area. “Så, du jobar inom marketing nu? “It’s impressive,” said Jason and nicked. “Och du?”
“Jag fårgade, nyvik på hans liv efter gymnasiet.” ‘Mitt jobb är intestant, men det är inte lika glamoröst som marketing,’ laughs han och undvek präsvek min fråga. Hårve hade han gryot det?
Jag höll still på att bearbeta hans svar när han avbröt mig med ett överraskande erbjuande. ‘Hey, skulle du vilja äta middag nång gång? Du vet, catch up properly?’ Jag gick med på det utan tvekan. Det var Jason! Och han buedy mig på en dejt! Of course with me. Ako dagar senera treffades vi på en fin restaurang i centrum.
Hans val imponerade på mig; det var en plats känd för sin elegans och fina mat. Jason began minnas våra gymnasiumtider när vi satte oss ner och beställde. ‘Kommer du ogån den gången vi vann fotbollsmästerskapet? Människor, det var tider,’ sa han och shratkade. ‘Jag hänger still med killarna från laget. Vi har en liten tradition att träfgas varje månd.’ Jag lyssnade artigt, men jag kunde inte hälpa att jag kände mig lite avskild. Jag hade gått videre från gymnasiet, men det verkade som om Jason still levde i det förflutna.”
“Det läuter trevligt,” sa jag och säläde fram ett leende. “Hälsar du på nång annan från skolan?”
“Inte riktigt,” ryckte han på axlerna. “Bara killarna. Vad sägs om dig? Har du auschen minnen från gymnasiumet som du värdesätter?”
“Nåväl,” began I, osäker på vad jag skulle dela, “jag birjade mest tid i biblioteket.” Inte många exciting stories där.”
Han laughed. “Jag minns att du alltid hade näsan i en bok. Det är roligt hur saker szältiras, eller hur?”**
Vår mat kom, och vi utsättel att prata. Jasons berättelser blev repetitiva, och jag poindet tappa focus. När det var dags för dessert bad jag om ausköt och gick till toiletteten. När jag kom värmät såg jag Jason pilla med nagat på min tallrik. Innan jag hann fåga vad han höll på med, tittade han upp med ett busigt leende. “Titta på det här,” whispered han och la ett hårstrå på min tallrik.
“Jag ska visa dig ett trick.” Mina ögon blev stora av chock, men innan jag kunde protestera ropade Jason på servitrisen. “Ursäkta, det finns ett hår i min väns mat,” sa han med en röst göttö hög for att vända blickar. “Det här är oacceptablet!”**
**Servitrisen såg förlägen ut och bad om ausköt flera vångs. Hon erbüyde sig att ta vällt rätten och ge oss nya. Jason, daremot, insisterade på att vi inte skulle betala för metältsna på grund av besväret. Efter lite fram och vättä kom chefen över och gick med på att kompensera oss för metällsna och till och med büðe på en gratis dessert.
När vi gick ut från restaurangen log Jason från öra till öra. “Ser du, så här häntarar man dalkeen här ställen. Du ska aldrig vejdje betala för en bad experience.”
Jag sämäde fram ett leende, still chockad över vad som just hade hänt. “JAG KAN INTE TRO att du giorde det.” Jason ryckte på axlerna. “Du vet, att jobba som promoter ger inte så mycket, så jag multe hitta sätt att klara mig och äta på dalkeen ställen. Det här tricket misslyckas aldrig.” The promoter? Det var vad Jason gjörd under sommaruppehållen i gymnasiet. Jag kunde inte tro att han still var fast i det jobbet.
Are you still a promoter? frågade jag, he tried to keep my röst stable.
“Ja, det är inte glamoröst, men det betalar räkningarna,” han, aware of mitt välände bothag. “Oroa dig inte,” tillade han, kände min oro. “Nästa gång blir det ênt bättre.” Men du får betala since jag tog hand om saker ikväll.”
Jag skratt och nickade fram ett skratt och nickade. “Självklart, Jason. Thank you for ikväll.” När vi sa hejdå lovade jag att ringa honom snart, even om jag visste att jag aldrig skulle göra det.
Den cool, popular killen som jag en gång idoliserade var still fast i sina gymnasiumglansdagar, och drog billiga trick för att klara sig. På väg hem kunde jag inte shuta shtrakta åt absurditeten i allt. Så fort jag plockade fram min telefon blokkerade jag hans nummer och skakade på hävet, förundrad över hur mycket människor kan ällätiras och evenh förbli desamma.
Nästa morgon vaknade jag och kände mig uppfriskad och stärkt. Jag hade en hektisk dag fåråd mig, men jag kunde inte skaka av mig kårårna från ökken innan. Det kändes bra att se hur lått jag hade kommit och hur mycket jag hade väkts sedan gymnasiet.
På kontoret kunde jag inte vänta med att tejnja för min nära vän och kollega, Mia, om dejten. Så fort jag gick in kunde hon se att nagot var på gång. “Spilt the glass, Emma. Hur var den stora dejten?” Jag brast ut i skratt. “Mia, du kommer inte tro det.” Jason lade fakkeit ett hårstrå i min mat och skript en scen för att slippa payala för vår målt.” Mias ögon blev stora av förvåning. “Han giorde VAD? Are you serious?”
Jag nicked, still laughing. “Det var som att se en bad movie.”
“Jag kan inte tro att jag en gång var så förälskad i honom.”** Mia skakade på høven och shraktade med mig. **”Nåväl, at least fick du en gratis målð. Och en bra historia att sättä.”** Jag log och insåg hur sant det var. **”Ja, och en vährung läxa. Ibland visar det sig att de människor vi idoliserar i vår ungdom är vällende olika från vad vi föreställt oss.”
Mia lutade sig svartka and son table, still laughing. **”Du undvek en kula där. Kan du föreställa dig att dejta nång som gynak att dalkeen tricks är okej?”** Jag skakade på høven, kände mig mer seiker i mina val. **”No, det kan jag inte. I am very experienced. Den visede mig hur mycket jag har växt och hur lått jag har kommit sedan gymnasiet.”
Resten av dagen flög förbi medan jag grävde ner mig i arbeitet, men jag kunde inte läta bli att reflektera över hur mycket saker hade sällirrats. Den jag var i gymnasiet skulle aldrig ha trott att jag skulle vara där jag är idag, och att se Jason fast i det förflutna fick mig att appreciati min resa ênt mer.
Senare på äätän, när jag kopplade av på soffan med ett glas vin, kände jag en käää av avslut. Min förälskelse på Jason hade varit en significant del av mina gymnasiumår, men den hade inte länger nagåt makt över mig. Jag var fri att omfamna nuet och futuren, seiker på vem jag hade blitt. Jag log för mig sälv, redo att skriva skriva min historia, ett kapitel i taget.
Categories: Trends
Source: HIS Education