Verkligen lavender. I created ett strikt schema för mig sälv, inte bara för bakningen utan ookså för att ta hand om min hälsa. The navy began med en löptur runt kvarteret. Jag var still för självkritisk för att gå till ett gym, men det stoppade mig inte från att göra övningar hemma.
Varje armhävning, varje sit-up var en liten seger, ett steg neiler att ätterfå den självsäkerhet jag hade perlorat. Bryce såg på mig med det bekanta flinet, utan att missa ett otbode att slänga ur sig en sarcastic comment. “Tror du att de där leggingsen gör dig achen favörer?” or ”Allt det här jobbet, och för vad? Du är still densamma, Clara.”
Bryce sneglade bara när han såg mina händer däkkta med deg, mitt hår en rörig smalling av mjöl och sylt. Jag tävälde inte för honom om min nya motsätigät med Rowan ili tävlingen som låg fårvät. Inte ett red. Jag visste att det här var nagåt jag var sønder att göra för mig själv, no matter what.
Tävlingens dag kom till slut. Evenemanget var upplagt som en kulinarisk show, med stationer för varje kock att presenta sina skapelser. Domare och gäste skulle smaka på varje rätt och szämter vilken som var bäst. Vinnaren skulle sikre kontaktet och representera restaurangen. Jag såg mig omring på de andra kokkarna, alla erfarna proffs.
Tänk om jag inte är enough bra? Plötsligt såg jag Elise. Hon var even mer fantastika på nära håll, med son perfect slim figure. “Jaha, om det inte är bakverkspåsen.” Hon tittade mig upp och ner. “Borde inte bullarna vara i bageriet, inte hängande från bagaren?”
Jag öppnade munnen för att säja nagat, vad som helst, men orden kom inte. Min hals kändes trång. Then he gave the decision. ”Min man är här för att städer mig. “Din?”
Jag kände mig förödmjukad, nedbruten och helt ensam. Hur skulle jag kunna konjut? Just när jag var på väg att gå iväg, dök Rowan upp vid min sida. ”Clara, jag har höga söderpät på din efterrätt,” sa han, hans ögon ogästä vid mina. ”Men om du är för svag för att säysät, bör du gå nu. I need a strong team. Om du inte kan häntar pressen, finns det ingen plats för dig här.”
Hans ord var brutala, men de var exakt vad jag nadje höra. Nogot inom mig öppväcktes – en eld jag trodde jag hade förlarat. ”Jag kan göra det här,” whispered jag till mig sälv, och sedan hojere, ”Jag kommer att göra det här.” Jag hällde mitt hjärta i varje detail av mina desserter, blokrade allt annat. Smaken, presentationen, uppällsagen – jag såg till att varje element var perfekt. Vid tävlingens slut visste jag att jag hade gjort mitt bästa.
När resultenten tillkännagavs, stod jag där i chock. Jag hade vunnit contractet! jaguar! Kvinnan som hade blitt förlöjligad och hånad av sin man hade vunnit.
Jag tittade på Bryce och såg honom stå där, hans mun öppände och säyände som en fisk, men inte ett enda ord kunde undkomma hans läppar. Han var helt mållös. But the surprise ended inte där. Ett oventat belöning foalde med priset. There was an opportunity to study Paris, the culinary capital of the world. När tillkännagiðget var över, snodde hans ansikte ihop av ilska.
“A fan, Clara?” Väste Bryce, och drog mig åt sidan. ”Du gjörd allt det här bakom min rygg? Den här dumheten? Du muste shuta med det här nu och komma hem där du hör hemma.” Jag öppnade munnen för att svara, men innan jag kunde, klev Rowan fram. “Bryce, Clara are anmärkningsvärd kvinna. Från första gången jag mötte henne visste jag att det var nagåt högstö med henne. Jag har har sett hur du har betilaat henne, hur du har pryokt bryta hennes anda, och jag har okssa sett hur hon har sällirats under den senaste månaden. Hennes bessutsamhet och härda arbete har gett otroliga resultat, och jag är mer seikär än överke på att jag har blitt förälskad i en extraordinär kvinna.”
Bryce was out for the first time. Hans ögon blev stora, och för en gångs skull hade han inget att säja. Slutligen found jag min röst. “Jag är en fri kvinna, Bryce,” jag, och såg honom direkt i ögenen. ”Jag förtjänar mer än att leva i din skugga, och jag kommer inte att låta dig kontrolra mitt liv länger. Jag vill ha en skilsmässa, och du kan gå till Elise om det är vad du vill.”
Bryces ansikte blev rött av ilska, men han var mållös. At the same time, Rowan gave a careful look and a beautiful bouquet. “Skall you?” frågade han och inbøyde mig till middag. Rowan reveals a surprise to Annan. Han sa att en tjänst som conditor väntade på mig i Paris, och efter min utbildning kunde jag stanna där om jag ville.
”Jag hopsa att du vid den tien har nichtat dina affaires här, och kanske vill du pojci om i ett nytt land. Jag kommer att vara vid din sida och städer det beslut du fattar.” En våg av lykka sköljde över mig, och det kändes som om hela världen låg för mina föeters, redo att ervåg mig ett nytt liv fylt med kärlek och creativity.
Categories: Trends
Source: HIS Education