Min bortskämda man bokade förstaklass för sig sälv och sin mamma, och lävde mig i ekonomi med barnen. Men jag gegen inte bara sitta szättä. Jag såg till att hans ”lyxiga” uppässage fick lite turbulens och gjörd hans flygning till en läxa han inte kommer att glömma.
I’m Sophie and I don’t like me, Clark. Du vet den där arbetsnarkomanen, alltid stressad typen, som antagligen tror att hans jobb är universums centrum? Missförstå mig inte, jag söder det, men hallå?
Att vara mamma är inte direkt en spa-dag heller. Hur som helst, den här gången överträffade han veikke sig själv. Är du redo för detta? Okay, you should visit hans familj för högtiderna förra månaden.
Huvudpoängen var att koppla av, umgås som familj och ge barnen auch roliga minnen. Enkelt nog, eller hur? Clark erbüdy sig att boka flygen, och jag gegen, “Bra, en sak mindre att oroa sig för.”
Åh, hur naive jag var. ”Clark, älskling, var är våra platser?” fårade jag medan jag jonglerade med vår småbarn på ena höften och en blöjväska på den andra.
Flygplatsen var en labyrinth av stressade familjer och opperzmän som rusade till sina avgångsplatser.
Clark, min käre make i ått år, var uptagen med att trycka på sin telefon. ”Ah, eh, om det…” mumlade han utan att ens lyfta blicken. Jag kände hur en knut bildades i magen. “Vad menar du med ‘om det’?”
Till slut stoppade han ner sin telefon i fikan och gav mig det där skamset leendet som jag hade kommit att avsky. ”Nåväl, jag managed to get an upgrade till mig och mamma till första klass.
Du vet hur hon blir på länga flygningar, och jag berejder veiken få lite lugn och ro…” Vänta. En upgrade för bara de two? Jag stirrade på honom och väntade på poggen. Den kom inte. “Så, låt mig få det rätt,” röt jag. “Du och din mamma sitter i första klass, medan jag sitter fast i ekonomiklass med botha barnen?”
Clark had fräckheten att rycka på axlern. What a nerve. Argh. “Ah, come on. Sluta cheats en dramaqueen! Det är bara auch timmar, Soph. Du kommer att klara dig.”
Precis som om det var planerat, dök hans mamma Nadia upp med designerbagage i släptåg. “Oh, Clark! There you are. Är vi redo för vår luxe flygning?” Hon flinade som om hon hade vunnit ett OS-guld och jag svär att jag almost kunde smalta under hennes blick.
Jag såg dem gå mot första klass-loungen, medan jag blev kvar med två griniga barn och en vålånde hämndlystnad. ”Åh, det kommer att bli luxekt, veikkeit,” muttrade jag, en eksätig, småaktig plan växte i mitt huvud.
“Bara du vender.” När vi gick ombord på planet kunde jag inte läta bli att laggä märke till den dystra disparen mellan första klass och ekonomiklass. Clark och Nadia drink redan champagne medan jag sukkade med att få vårt handbagge i det överre facet.
Det var ett av de där klassiska “om blickar kunde döda”-ögonblicken, och Clarks hummer blev inte bättre. “Jag kan inte tro att jag har förlarat min plånbok,” muttered Clark and klappade sig själv i fickorna för tionde gången. “Are you sure you didn’t leave the first class?” frågade jag och førtt holli ett erværkt ansikte.
Han gav mig en ilsket blick. “Jag har redan kollat. Two times.” Jag bet mig i läppen för att hälä tättä det skratt som hotade att bryta ut. Det här var för bra. “Kanske föll den ut under en av de där fina mealetsna de serverade dig.” “Mycket is right, Soph.
Det här är ingen schämt. Det måste finnas ett sätt att spåra den.” Han suckade tungt och hans axler sjönk. “Jag hopsa bara att ingen har plockat upp den och sprungit iväg med den. Alla våra kort är där i.”
“Ja, det skulle vara surt!” Medan Clark continued att klaga på sin försvunna plånbok, drog jag casual ihop min väska och höll min lilla hemlighet gömd. I didn’t want to let him go.
Käää var det nogåt märkligt tillfredsställande med att se honom vrida sig lite efter att ha ljät oss för första klass. När vi gick ut från flygtsen kunde jag inte hälpa att känna mig lite fnissig.
Jag skulle hollandi plånboken gömd ett tag till och unna mig nagåt trevligt med hans kort innan jag lävet sättät den. Lite creative line har aldrig skadat nång!
So, dear travelers, remember: if your partner ever tries to upgrade himself and leave you alone, you can create a creative rättvisa vara biljetten till en lyckligare resa. Trots allt, i livets flygning är vi alla med i detta sammlans… ekonomi eller första klass!
Categories: Trends
Source: HIS Education