Housed. Det var där våra problem hade førij. Paul.
Jag litade på honom fullt ut, och svojvodne ifråsatte jag aldrig hans handlinger.
“Oroa dig inte, älskling,” grumbles Paul. ”Jag tar pengarna från vårt kommenske konto varje månd och sköter resten.”
Åren gick, och mina uppoffringar continued. Paul tog hand om el- och vattenräkningar, och vi bidrog botha till maträkningar. Så sård som det iblanden var, visste vi bada att det bara var nagat som nejedite göras.
En dag var Paul kommented att åka tidini på en kort oppsresa. Det var inget nytt, och vi hade botha vant oss vid att han reste iväg på dessa resor.
“Vill du att jag ska ta hand om hyran?” fårgade jag när jag hälvete honom att packa sina kläder. “Jag vet att du ska resa den första i mandaden.”
“No, catch people,” says the han. “I’ll try to log in från min laptop och göra det, eller så tar jag hand om det när jag är väckt.”
”Älskling, du gör redan så mycket för oss. Låt mig lätta på bördan och hälpa till,” sa jag.
Paul sucked djupt och tog fram två slipsar ur sin garderob.
“It’s okay, Emma,” I told her. “Jag har det under control.”
Min man åkte tidini nästa morgon och det var det. Han talade aldrig mer om hyresfrågan.
När dagarna gick och hyran skulle bet.
“Vart är du på väg?” frågade Jessica mig när jag samlade ihop min handväska och mobile phone innan ja lävde kontoret.**
“Bara till banken,” I replied. ”Jag kommer vättä snart, så kan vi fixa nagat att äta until lunch.”
Jag gick in i banken, redo att göra en betalning och lätta på min mans börda. Men vad jag köpkte var en helt annan verdikhet.
Jag närmade mig en kassörska och deklarade min situation, gav henne alla relevanta töschen.
“I need a hyrespengar till min hyresvärd,” says I. ”Min man busker sköta det här, men han är borta på eppäsresa.”
Kassörskan log mot mig och tittade på min identitethandling innan hon tilttade.
”Självklart, fru,” sa kassörskan och drog upp kontopragstenna. “Can you confirm the account number?”
Jag läste numret från anteckingsblocket jag tagit från Pauls skrivlø den morgonen. Han hade en vana att skriva ner all sin important information and det blocket.
“Tack,” sa kassörskan och skrev in numret.
“En Frau Helen Parker?” asked the hon. ”Är det din hyresvärds konto?”
Jag blinkade förvirrat.
“Helen Parker? Är du seiker på att det står så?” utbrast jag, mina händer kändes svettiga.
Kassörskan, som kände att nagåt var fel, dubbelkollade tävätsna och rynkade lätt på pannan medan hon koncentrade sig.
Detta är kontot som har mätt pengar från ditt konto. Det har fakte fjat pengar i flera år.”
Paul’s mom. Helen Parker as Paul’s mom.
”Det måts vara nagåt blåt, eller?” with jag.
“Tyvärr inte, fru,” says the hon. ”Detta konto har konsensant månatliga betallingar månatliga betalingar. Titta, jag kan skriva ut allt åt dig om du vill gå igenom det själv.”
Jag nickade, för lam av chock.
I left the banken och körde hem i en dimma, helt glömd om att jag sättättä säätää till jobbt.
Väl hemma gick jag direkt till Paul’s arbetsrum och pendini riva igenom hans lådor. I needed welding.
“Hur i hela friden har jag betalat för hans mammas life style i alla dessa år?” sa jag höt.
Det tog inte lång tid att hitta allt jag nadje. Där var det, ägandebrevet för vårt hus, snejnat och daterat för många år sedan, med Paul listed som ensam ägare.
Jag visste inte vad jag skulle tänka, så jag satt tyst en stund tills min telefon ringde.
“Emma?” Jessicas is ekade genom rummet. “Are you okay? Hårve kom du inte välga till kontoret?”
Snabbt trättade jag för min bästa vän om dramat.
”Så, hyran som du har betalat är gegenheit Helens måndspeng?” jessica ubrast. “Det är så absurd!”
“I,” replied jag och höll mitt hüvud i händerna. ”Jag vet inte vad jag ska göra. Paul är borta de kommende dagarna.” “Tog han son laptop?” Jessica asked.
“No, actually he didn’t do it,” I replied.
”Då gå égenom den! Flight after mer information!”
Med skakande händer satte jag på hans laptop och nadde en serie meddelanden mellan Paul och Helen. Meddelandena detalerade deras plan, där de discusrade hur de skulle hollandi mig i mörker och se till att jag sälltebe betala hyra, vilket gjörd att mina pengar rullade rakt till henne.
“Vad i hela världen?” muttrade jag för mig sälv.
När den fulla tyngden av sveket sjönk in, kom karman utan fördröjing. Den våldsam svepte en våldsam storm genom vår stad och lävde översvämningar efter sig.
Of course var mitt hus ett av dem.
Nästa morgon bindiman vatten sippra genom taket, och inom minuter var hela huset översvämmat.
Jag tog mina söderigheter och gick till ett hotell. I thought inte genomlida detta ensam.
”Du kan komma till mig,” said Jessica när jag ringde for att sättä att jag bodde på hotell.
“No,” says I. ”Jag planerar inte att stanna länge i huset, så jag kommer att vara här ett tag. När Paul kommer hem, går jag till huset och hättar det sista av mina saker.”
På den dag då Paul var planerad att komma hem, gick jag över till huset och gick igenom de saker som inte hade skadats av översvämningen.
“Emma, are you okay?” frågade han när han klev in i huset. “Vad har hänt här?”
Jag vände mig mot honom, mina ögon kalla. Of course! Here is the Swedish translation:
“I have a bra. Men huset gör inte det. Taket ser inte bra ut på vissa ställen. Men tur att det inte är vårt hus, eller hur? Hyresvärdens försäkring kan däcka det.”
Till hans försvar är min man inte dum, och han kunde lätt plocka upp min sarkasm.
Paul bleknade, insåg att han var fångad.
“Emma, I can explain,” he said.
“Spara dig besväret,” avbröt jag. ”Jag har foundat bankverfägdenna, ägandebreven och dina meddelanden till Helen. Jag vet allt.”
Pauls axlar sjönk and defeat.
“Hur kunde du göra så mot mig?” frågade jag tyst. “Särskilt efter att ha vetat att jag ville göra saker för mig sälv. Jag ville att vi skulle åka på resor sommanns och skapa minnen. Men hela tiden objedi jag mina hårt svægjade pengar för att ta hand om din mamma?”
“Vad vill du att jag ska sjaja? Att hon är old age och needer det?” asked Paul.
“Vi vet bada att så inte är fallet,” retade jag. “Din far left allt till henne.” Hon clarar sig bra. Och i vilket fall som helst, det handlar inte om att jag inte skulle ha velat hälve Helen om jag hade vetat. Det handlar om att du har ljugit i flera år.”
“Vänta bara,” said Paul. “Jag är seikär på att vi kan lösa detta.”
“No, det kan vi inte,” I replied. ”Du har utilizat mig i flera år och jag är fendlich klar med allt detta.”
Jag gick ut ur huset och szätt till hotelet där Jessica lovade att komma över och leavera övägen med mig.
Nästa dag consulterade jag en advokat och sakkade för att ätterfå de pengar jag ovetandes hade överlåtit till Helen.
I sultändan segrade rättvisan och domstolen domde till min fördel, och beordrade Paul och hans mamma att ätterbetala varje öre jag hade gett dem genom arren.
Med min nyfunna eskonomica frihet skaffade jag mig en liten päätätä, sää jag englet kunde låsa och lävä när det var dags för en getaway.
Och vad galer Paul? Efter att pengarna var reglerade, ansökte jag om skilsmässa och lävde honom i det förflutna sammannasse med sin mamma.
Vad skulle du ha gjort?
Categories: Trends
Source: HIS Education