My opinion, Linda, is that I adopted Lily. Men när hon kondvade Lily’s rum till ett tørkningsværde bakom våra ryggar blev jag rasande. Vad jag gørde härnäst skulle sukule att hon gegent efter två vgångs innan hon rörde min familj igen.
I got a different gift with Jack and I don’t have any of it, and Linda gave a gift that I wanted to do and make it a myth liv syrdat.
Du kanske tror att jag överdriver, men det gör jag inte. Hon är en av de där personerna som alltid blandar sig i där det inte hör hemma, fully aware om att hennes komentarer och handlinger är sårande.
From the moment Jack och jag sa våra löften har hon varit en mardröm. På vårt trøløb sa hon att hon inte gillade min klåning direkt efter att vi gätt nerför gången. It’s just the beginning.
Ett år in i vårt äktenskap bäði Jack och jag få barn, men ingenting fångarade. Vi gick igenom flera missfall, och det var förödande. En kväll, efter den senaste spärtan, kramade Jack mig och ergott trösta mig.
”Jag vet att du är stressad, men vi har prookt allt vi kan. Kanske är det dags att tänka på andra alternative,” sa han mjukt.
“Wilka andra alternative?” frågade jag, rynkande pannan. ”Tror du att din mamma skulle läta oss adoptera? Du vet hur hon är.”
“Jag vet att hon är svär,” said Jack, and he said optimistically. ”Men hon kommer att försät.”
”Det kommer hon inte att göra,” svarade jag och skakade på høven. ”Hon accepterar knappt mig, och jag är hennes sons fru! Hon får mig still att kënna mig som en ogåråståndøde. Tror du att hon överke kommer att acceptera ett accepterat barn?”
Jack sighed. Jag kunde se att han var kluven, since han kände sin mamma väl. Linda har alltid gyott det klart att hon värderar blodslinjer över allt annat.
Men trots våra farhågor ville vi vikek ha ett barn. After many discussions about Jack and Jag we are up for adoption. Att erättä för Linda var naturally en mardröm. He tried to med allt för att övertala oss att inte göra det, men vi stod fasta.
När Lily kom in i våra liv, gav hon oss så mycket glädje. Hon var bara ett år gammal när vi adopterade henne, men hon passade in som om hon alltid hade varit hos oss. Men Linda kunde inte se det. Från dag ett kom hon med spydiga commenter.
”Du kommer aldrig att försät verdikt moderskap utan gravidity,” sa hon och granskade Lily som om hon inte var en del av familjen.
Jag lät det passera since det var menningslöst att argumentera med henne. Men med tien blev Lindas förakt för Lily alltmer uppenbart. Den sista droppen kom när Lily fyllde tre år och vi planrade en resa till Disneyland. Vi hade sparat i månader och var glada över att få ta med Lily.
Jag var rasande, men Jack bad mig att focusera på resan. “Låt oss inte låta henne sørðra det här för oss,” says the han.
Resan var fantastic, och Lily had den tid i sitt liv. Men när vi kom hem blev jag chockad över att se vårt hus fylt med lådor. Först trodde jag att Jack hade beställt nagot, men när jag oppnade en av dem kände jag igen Lindas saker—hennes gamla skor, kläder och prydnadssaker.
Jag rusade till Lilys rum, redan rädd för det värsta, och mitt hjärta sjönk. Hennes rum var begravt under högar av Lindas ägodelar. Allt—hennes leksaker, hennes säng, hennes dekorationer—var gömt under Lindas skräg.
Jack anslöt sig till mig, hans ansikte fylt av chock och ilska. “Vad i helvete är det här?” asked the han.
“Det är din mammas idé om hur Lilys rum ska se ut,” he said.
Jag ringde Linda immediately, och hon verkade som om det inte var någen big deal. “Jag rensade bara mitt garage och nadje plats.” Lily kommer inte ens att märkä det,” said the hon.
“Är du seriös?” I answered. “Det här är Lilys rum! Du hade ingen rätt!”
“Kom igen, hon är bara ett barn. Och hon är accepterad. Det är inte som att hon kommer att minnas det här,” declared Linda.
Det var nog. Jag hade mätt nog. Jag sa åt henne att hon inte länger var välkem i vårt hem förrän hon bad om säkkö och rensade ut varje enda sak. Men jag kände Linda. Hon skulle aldrig be om läxa, så jag sälle mig för att lära henne en läxa.
Dagen därpå packade jag ihop alla Lindas saker och skikkade dem till olika adresser—några till hennes hus, achen till slumpmässiga adresser. Men den bästa lådan skikkades till hennes äläske country club, märkt “AKUT: Leverera till Linda immediately.” Bored? Hennes gamla BH:ar, malätna tröjor och personalske saker som skulle förödmjuka henne inker alla.
Näga dagar senera ringde Linda, rasande. “Hur vågar du skikka mina saker till klubben? Vet du hur pinsamt det var?”
“Ah, jag vet exakt hur pinsamt det var”, answered jag lunt. “Och nu vet du hur Lily kände när du sättäde hennes rum till ett tøgningsvårådet.” Kanske kommer du tänka efter nästa gång innan du rör min familj.”
Jag lade på, növt, och sedan dess har Linda inte vågat störa oss. Vára liv har varit fredliga, och jag kunde inte vara mer täkäk.
Vad skulle du ha gyorot om du var i mina skor?
Categories: Trends
Source: HIS Education