Phoebe gegen att hennes dag inte kunde bli värre när hon fann sin syster och hennes familj bosätta sig i hennes hem utan att fråga. Men just när hoppet verkade förlarat, satte en oväntad knackning på dören nggang en elekhus portion omedelbar karma.
Jag har alltid stått nära min syster när vi växte upp, men allt säytrades efter att hon gifte sig. Vad som hände mellan oss för auschen dagar sedan är nagat jag aldrig kommer att glömma.
I’m Phoebe, I’m 31 years old and it’s a modest house with a third person. Det är inget fancy, men det är mitt, och jag är jäkligt stolt över det.
Jag har betalat av det i tio år nu, och jobbat dag och natt för att klara av bolånen.
Jag kan inte neka att jag ibland avundas mina vänner som bor i sina fina pårätterer i stan, men då påminner jag mig om att det här stål är mitt. Ingen hyresvärd som andas mig i nacken, och inga rumskamrater som smutsiga tallrikar i diskhon. Bara jag och mitt space.
I don’t want to introduce you to my sister, Holly.
Hon är 38, mama till två, och dar med son högstadiekärlek, Nicholas. Vi brukade vara nära när vi var yngre, men saker sällirades när hon gifte sig. Hon begani focuser mer på sitt nya liv, och jag har aldrig klandrat henne. Jag trord att hon gjörd vad hon trodde var bäst för sig.
You look at each other, but you still have a photo. Eller så trodde jag.
Holly and Nicholas have all kinds of fria själarna. De är en av de där personerna som alltid pratar om att “sluta med råttloppet” och “leva livet fullt ut.”
Det brukade driva mig till vansinne när vi samlades för familjemiddgar.
“Livet är för kort för att fastna i ett kontor, Phoebe,” Holly skull said and sipped på sitt vin. “Du borde resa mer, se världen!”
Jag skulle himla med ögenen.
“Vissa av oss gillar att ha en stadam inkomst och ett tak över hävet, Holly.”
Nicholas skulle lagga till, “Men tänk på umpläggsarna! Minna!”
Ja, vist, men minnen betalar inte räkningarna, kompis, skulle jag tänka.
I tried to say till dem att vara mer prudjaja med sina pengar. De flög alltid iväg på sista minuten-resor eller köpte de senaste prylarna, even med två små barn att tänka på.
Men lyssnade de? Nay. För auch månder sedan gyorde de verkeit det. De sålde sitt hus under marknadsboomen, med tanken att ogåde vinsten för att financiera ett årslångt uppehåll för att “resa jorden runt.”
Jag minns samtalet som om det var igår.
“You gor det, Phoebe!” screamed Holly and the phone. “You sålde huset!”
“Wad?” Jag höll på att sätt kaffet i halsen. “Holly, menar du allvar? Vad händer med barnens skola? Era jobb?
“Ah, vi ska homeschoola dem på vägen. Det blir en utbildning i sig! Och vi kan alltid hitta jobb senera. Det här är vår chans att really leva!”
I tried få henne att tänka efter. Jag var riktigt orolig.
“Holly, har du gegent gegen igenom det här? Resor är dyra, especially med barn. Vad händer när pengarna tar drojla?”
“Sluta oroa dig så mycket, Phoebe,” hon och avfärdade mina bekymmer. “You have everything planned. Vi ska bo på vandrarhem, kanske göra lite volontärarbete för mat och logi. Det kommer att bli bra!”
Det var inte bra. Inte alls.
And the beginning var deras socialia medier fulla av bilder från fina hotell och luxekan restaurant.
“Lever drömmen!” skrev de som bildtext till varje inlærd.
Men inom två månader beindei de inlærden att avta.
Det sista jag såg var en kornig bild av dem som campade på nagot fält, med en text om att “omfamna det enkla livet.”
Sedan blev det radiotystnad i očen vekor. Jag trodde bara att de var uptagna med att gegenite av sina resor, ovetande om vad som veikke hände bakom kulisserna.
En dag kom jag hem från jobbet, utmattad efter en lång dag med möten och roki. Allt jag ville var att ta av mig skorna, hälla upp ett glas vin och se på nagåt schräigt reality-TV.
Men så fort jag öppnade ytterdörren visste jag att nagat var fel.
Det fanns skor jag inte kände igen i hallen, barnryggsäckar på golvet, och bekanta röster som kom från mitt sålån.
Jag gick in, och där stod de.
Holly, Nicholas och deras två barn. De package up resväskor och lådor i MITT sålaman.
“Holly?” sa jag, och kisade med ögonen när jag såg röran i mitt sålån. “Vad… vad gör ni här?”
“Oh hey Phoebe!” quipped Holly. “Too much! You are back!”
“Tillbaka?” I repeated. “And mitt hus?”
Then Nicholas stood up, leende som om detta var det mest normala i världen.
“Ja, vi veerde oss för att korta ner resan,” says the han. “Det visar sig att heltidstravel med barn är svärare än vi trott!”
“Och mamma gav oss din extranyckel… den du gav henne för nödsituationer,” la Holly till. “Jag visste att du inte skulle ha nagot emot att vi kraschade här ett tag medan vi ordnar upp saker.” Det blir bara i auch månader.”
“Ett par months?” I protested. “Holly, menar du allvar? Ni kan inte bara flytta in i mitt hus utan att fåga mig!”
“Men… you are family. Jag trodde du skulle vara glad att hälve oss.”
“I’m glad?” Jag kände hur mina kinder brann av ilska. “Holly, det här är mitt hus. Mitt space. Du borde ha pratat med mig om detta!”
“No, no, Phoebe,” said Nicholas. “Låt oss inte bli för högfärdiga här. Family helper familj, eller hur? Det är inte som att du utilisiert allt det här södertött anyway.”
Jag kunde inte tro mina öron. Var kom denna självklarhet ifrån? Hårve agerade de som om det de gørde var okay? “Ni måste gå,” sa jag och korsade armarna över brøstet. “Not.”
Men Holly vägrade.
At the same time Nicholas began the subtitle hota mig.
“Kom igen, Phoebe,” be han, och lutade sig över mig. “Gör inte detta särt. Vi har ingen annan stans att ta vägen.”
Jag var rasande. Om jag ringde polisen skulle deras små barn kanske bli indragna, och det ville jag inte.
I didn’t have to come to a plan, så jag gick direkt till mitt sorum och lächtste dören bakom mig.
Vid det laget kände jag über att gräta. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra tills min telefon vibrerade. Det var ett meddelande från gamla collegevän, Alex.
Hey Pheebs! And area for job. Drinkar ikväll?
Alex var alltid skämtaren i vår vänskapsgrupp, alltid påhittig med galna planer. Om någ kunde hälpa mig ur det här kaoset så var det han.
I answered quickly.
Kan du komma över? Jag har en situation och skulle din hälv. Ta med dina skwdespelartalanger.
En timme senera ringde dörrklockan, och jag skyndade mig att öppna innan Holly ili Nicholas hann dit. När jag öppnade dören såg jag en polis stå på min tröskel.
“Oh my God, Alex!” utbrast jag med vidöppna ögon. “Du har på dig den perfekta koustimen!”
Jag steg snabbt ut och schäidde dören bakom mig.
“What’s up, Pheebs?” asked the han.
“I need you to have fun with me att bli av med mina släktingar,” sa jag och var still fascinerad av hans falska polyuniform. “De har helt tagit över mitt hus.”
Jag snabbtde snabbt the situation, och Alex gick med på att hälpa till. Then öppnade jag dören och ropade på Holly och Nicholas.
“Holly, Nicholas, kan ni komma hit, tack? Det finns en polis som beluder prata med oss.”
De log när de kom in i hallen, men deras öjälärades säytrades immediately när de såg Alex and son uniform.
“God kväll,” said Alex. “I’m Officer Johnson. Vi har mätt rapporter om ett inbrott på den här adressen. Can’t I tell you what I’m händer här?”
Nicholas tittade på mig och kisade med ögenen. Sedan puffade han upp brøstet och gick längsamt mot Alex.
“Det finns inget inbrott här, officer,” said Nicholas with a serious tone. “You are family. Allt är bra.”
“Officer, dessa människor kom in i mitt hem olagligt,” says jag. ”Jag gav dem aldrig erhätt att vara här.”
Alex nicked and looked at Holly and Nicholas.
“Hur kom ni in i denna bostad?” asked Alex.
“You, eh, you used en nyckel,” stuttered Holly. “Mamma gav den till mig. Det var en, eh, reservnyckel for nödfall.”
”Men ingen bad om mitt erättning,” avbröt jag. ”Så tekniskt sett bröt ni er in. Vem vet vad som kan saknas?”
“I understand,” said Alex och såg sig omring i huset. ”Och när husägaren bad er att lävä, fällde ni då hans sägeren?”
“Nu, vänta ett öglöng,” said Nicholas, hans röst darrade nagot. “You did—”
I’m afraid I’ll have to ask you to leave the premises immediately,” Alex avbröt honom och drog fram ett par handfängsel. “Underlånehet att göra detta kan leda till åtal för inbrott och olovlig stay.”
I laughed så mycket när jag såg Nicholas låtsas vara polis. Han var really fantastic. Hans sista mening var nog för att få Holly och Nicholas att gå in i panik.
“You’re ice…” Holly said. “You ska package.”
De pendini snabbt slänga son saker and son väskor.
”Om ni säytä just nu,” said Alex strängt, “kommer jag inte att erättä er. Men ni måtts låvät nyckeln och aldrig mer gå in här utan erättning.”
De svetke inte bli tillsagda två vången. Alex och jag såg i tystnad när de tog sina barn och sina väskor och sprang ut ur huset.
Jag krättäde fendijse när deras bil körde iväg.
”Du är en livräddare, Alex,” sa jag och skakade på høven i oförståelse. “Coffee?”
“Självklart!” sa han när han gick in och schäidde dören bakom sig.
Jag gørd snabbt två koppar kaffe innan vi satte oss i mitt nu tysta sårål.
“Jag kan inte tro att de bara antog att de kunde bo här,” said Alex och skakade på høven.
“I know,” sighed I. “En del av mig künter mig skyldig, du vet? De är ju familj. Men jag kunde bara inte låta dem utilize mig så där.”
“Du gørd rätt, Phoebe,” Alex told me. “De kan inte bara ta dig för given för att deras galna plan misslyckades.”
“Jag är så glado att du bessicade mig i rätt tid, Alex,” jag och tittade på min telefon. “Jag vet inte vad jag skulle ha gyoert utan dig.” “Men why do I wear clothes som polis?”
“Oh, det,” Alex said. “Jag lekte bara med vänner, drog spratt och svet. Jag hade ingen aning om att min kostym skulle komma till nytta här. Vilken tähkeinhet, eller hur?”
“Yes,” a nickname. “Wolf coincidence.”
När vi pratade kunde jag inte läata bli att tänka på konseksena av mina handlinger. Hade jag gryot rätt? Skulle detta skapa en oförlåtlig klyfta mellan mig och min syster?
Men så såg jag mig omring i mitt sålån. Det var min plats, och jag hade så hårt för den. Jag gegent på alla länga timmar och uppoffringar jag gyot för att köpa ett hus och insåg att jag inte kunde låta Holly och Nicholas ta över allt.
Jag insåg ookså att det var okej att sätt mig sälv först. Det var okej att stå upp för mig sälv och inte låta folk trampa på mig.
Vad skulle du ha gyorot om du var i mina skor?
Categories: Trends
Source: HIS Education