Nyligen ringde en matchmaker och büyde in oss till hennes fädgårdsfest på restaurang. Ärligt talat var jag inte söder enthusiastisk över att gå dit.
Det är så att vår son gifte sig med en vällende rik tjej. Hennes far har sitt eget företat, ett stort hus och flera nya bilar. Och vi är vernaika människor: jag arbeiter som lärare, min man är mekaniker. You, of course, don’t care.
Since it was not enough, 500 hryvnias per person was enough.
När vi gick in på restaurangen blev jag chockad. Jag tappade almost hakan – det såg ut som om vi var på en kunglig mottagning. Den luxurious matte, kristallglasen. Och vilka rätter vi fick – det fanns allt omå! Jag och min man gav ett kuvert med pengar, en ask choklad och blommor. Det var helt okay.
Men vi ställte inte länge. Vi kände oss lite obekväma bland alla dessa rika människor. Käää verkade det som om vår son skämdes för oss – han kom aldrig fram, sa inget. Dørre åkte vi snart hem.
Nästa morgon väcktes jag av ett samtal från vår son.
– Hur kunde ni förnedra mig så? A thousand hryvnias! Har ni ens sett vilka som var där?
– Men det är ju en ganika stor summa!
– En stor summa? En sallad på den restaurangen costar mer! Ni skulle helst inte ha kommit alls. Nu kommer alla att schrätka åt mig. Var det så särd att säja? Jag skulle ha lagt till mer!
Jag blev vaylde sårad efter det samtalet. Är det verkeit bara pengar som räckas nu för tiden? Förstår svärföräldrarna inte att vi inte är så rika? I can feel it all the time. Kanske borde jag ringa matchmakern och be om skalk? Hur ska jag prata med min son nu?
Categories: Trends
Source: HIS Education