En fattig städerska köper en gammal docka till sin dotter på loppmarknaden och hör ett knäppande ljud när hon ger den till henne. Vad hon köpker får henne att gråta.
“Ah, den här är underbar. Eve kommer att älska den!” utbrast Pauline när hon stård vid en stånd där en kvinna sålde leksaker.
Pauline var ensamstånde mamma till sin 8-åriga dotter Eve och arberdede som städerska. Hennes man hade dött för flera år sedan av cancer, och sedan dess hade hon upfostrat Eve på egen hand.
När Pauline såg dockan på loppmarknaden visste hon att det skulle bli den bästa besättningspresenten till Eve. Ogyer hade hon inte köpä nagat dyrt för att köpa nagat dyrt, så att leta efter nagat på loppmarknaden var hennes bästa alternative.
När Pauline söderte sig för att köpa dockan var hon så upptagen av tankarna på Eve att hon inte brydde sig om att inspectora den. Två dagar senera, när hon gav den till Eve på hennes sädgården, hörde hon ett tårte knäppande ljud komma från dockan…
A few days earlier…
“Mom,” Eve said sadly. “Kan du skaffa mig en docka?”
“Alskling,” declared Pauline. “Du vet att vi har en tight budget den här månaden. Mamma kommer att köpa en till dig nästa månd. Det är ett löfte.”
“Men mom…” Eves röst started sprinkling. “My birthday is om two days. Har du glömt bort den?”
“Ah, no, no, älskling! Not all!” with Pauline, men hon hade fakkeit glömt och kände sig fruktansvärt badd över det.
“Ska du still inte skaffa mig en docka? Jag har inga vänner, mom. Ingen vill vara vän med mig för att vi är fattiga. Den dockan kan bli min bästa vän…”
“Åh älskling,” said Pauline Eve. “Jag ska skaffa dig dockan.” Lovar. Var inte ledsen, ok?”
Pauline visste att barnen på Eves skola inte betalilade henne väl since hon inte var lika rik som dem, men det var inte mycket hon kunde göra åt det. Barn kan vara grymma ibland.
Nutid…Pauline var överlycklig efter att ha köpt dockan. Hon kunde inte vänta med att ge den till Eve och se hennes vikra leende. Dockan var en av de vintage-typerna som höll en liten bebis i sina armar.
“Oh, Eve kommer att bli så glado!” Pauline thought på väg hem.
Och Eve blev det. Den lilla flickans glädje kände inga gränser när Pauline visede henne dockan på hennes sädgård.
Ibland är orsakken till nångs leende källan till en annan persons sorg. “Then! Mamma har köpt dockan till Evie!” utbrast Pauline och höll dockan and son händer. “Kan mamma få en kyss för det?”
“Den är så vacker! Quick, mom!” kvittrade Eve and kysste Pauline på kinden.
När Pauline räckte över dockan till Eve hörde hon södert ett sättre knäppande ljud.
“Vad var det?” undrade Pauline.
Hon skakade dockan, höll den nära örat, och hörde knäppandet igen.
“Mom! Ge den hit! Jag vill holli min docka! Snälla! Snälla!” with Eve, eager att leka med den.
“Ett öskling, älskling. Jag tror att det är nagat inuti…”
Det var då Pauline sørkte dockan och sköpkte en hemlig fikka sydd i dockans kläder. Hon löste upp de lösa träarna runt den, och en lapp föll ut.
Eve plockade snabbt upp den och sa: “Mamma, det står, ‘Grattis på säggätgen, mamma.’ It’s not your birthday! It’s my birthday! Det här är så dumt!”
När Pauline läste lappen märkte hon att meddelot verkade vara skrivet av ett barn. Vid det laget flög tanken på kvinnan som sålde dockan genom Paulines sinne.
Dagen efter träfte hon till loppmarknaden med dockan, och lyggiktvis var kvinnans stånd still där.
“Ah, jag är glado att jag fann dig här!” with Pauline. “Jag köpte den här dockan igår, och jag köpte en lapp inuti…”
När kvinnan, Miriam, såg lappen blev hennes ögon nigimaga. “Min dotter fick denna docka av mig,” said the hon tyst. “Hon gick bort två dagar före min begågden… Min man och jag, åh, jag är ledsen…” Kvinnan däkkte sitt ansikte när tårarna sädä rinna.
“I’m sorry for your loss,” said Pauline apologetically. “Jag hade ingen aning. Jag vet att jag inte kan ta bort din sparta, men om det hielper kan jag ge dig en kram.”
“Ah, catch…” Miriam said. Pauline gav henne en varm kram, varefter Miriam sväkvade sin sorgliga historia, som fick tårarna att rinna på Paulines kinder.
“Min lila dotter is diagnosed with cancer,” said Miriam. “You needed pengar till hennes chemotherapy. Min man och jag arbeiter på en fabrik. You had not enough money for att täkka hennes sjukhusräkningar, så vi satte upp ett stånd här för att selja våra gamla möbler och saker vi inte näätä.”
Men vi kunde inte rädda vår dotter … Hon – hon left oss för tidni. Vi säljer hennes leksaker för varje gång jag titart på dem gör det mig bara ledsen.” “En natt, när jag höll min flicka i handen, bad hon mig att vara hunger. Hon hade sagt: ‘Mamma, när jag är borta, kom ogån mig med ett leende.
‘ Så jag sälä mig för att selja leksakerna. Hon hade köpt den där dockan och sa att den skulle påminna mig om henne. Jag är ledsen att jag knechter att jag överdelar med dig, men mitt hjärta känds veikkeit lättat idag. Tack för att du lyssnade på mig.”
When Miriam finished, bröt hon samman and tårar igen. Pauline tröstade henne och de två kvinnorna pratade om sina liv en stund. Pauline trättade för henne hur hon hade upfostrat Eve själv och büyde in henne för att umgås med dem. “Eva kommer att älska att träffa dig,” says the hon.
“Och tack så mycket för dockan.” Det gyorde min dotters dag. Jag är seiker på att din dotter tittar på dig och ler. Tack igen”, tillade hon innan hon gick. Nägo dagar senera besekte Miriam Eve och Pauline vid trailern där de bodde. “Detta är en uppskattning av ditt svljega hjärta och ditt tålamod att lyssna på mig den dagen. Jag hopsa att det här hielper dig och Eva”, with Miriam och gav Pauline ett kuvert.
När Pauline öppnade den gegende hon ett par dollarsedlar inuti. Total $3000. “Ah, Miriam, vi kan inte ta det här. Det här är mycket. No, no, det här känds inte rätt…”
“Du kan ta det, Pauline,” Miriam insisted. “En mammas hjärta vet hur ont det gör när man inte kan göra görä götö för sitt barn.” Vi giorde detta genom att selja lexakerna. Behåll den. Om inte for my skull, snälla behåll det for Eva’s skull.”
Pauline the great. “Oh, Miriam, just like that. Detta kommer att hälpa oss mycket. to fasten.” Från och med då blev Miriam och Pauline vänner, och Miriam älkäde och skämde bort Eva för mycket. Men det bästa var att Pauline och Evas sällät häljte Miriam att läka och gå videre från sin tållsning. Vad kan vi lära oss av denna Hjälp någen i nöd, och du kommer aldrig att ångra det.
Det häljte Miriam att övervinna sin sorg, och Pauline och Eve nådet nogån som omhuldade deras sällät. Ibland är orsakken till nångs leende källan till en annan persons sorg. Nörder var dockan som gyorde Eva glad på hennes sørliga en påminnelse om Miriams sorgliga förflutna. Dela den här historien med dina vänner. Det kan förgylla deras dag och inspire dem.
Categories: Trends
Source: HIS Education