Jag var utmattad men erkej att se mina flickor. Och där skulle Jazmin vara, vinglande omring i just de där högklackade skorna, vacklande men stolt som en påfågel, med ett brett leende.
“Jag är en prinsessa som mamma!” kvittrade hon, med sin lilla röst fylld av gläjde. Varje gång plockade jag upp henne, kysste hennes kind och sa, “Du är välkerste prinsessa, Jazzy.
” Och hon shraktade, med sina små armar runt min hals. Men efterhand som dagarna gick bäderi en gnagande krypa in. Hårve händer detta? Skorna, läppstiftet… varifrån fick hon dessa ideas? Det verkade inte ramligt. Mary used aldrig högklackade skor och lade aldrig på läppstift.
Jag kunde inte minnas när jag senast såg henne i nagåt annat än sina veliga platta skor och kanske lite läppbalsam. Ju mer jag fundade på det, deso mer gnadde det i mig.
En kväll, efter änð en lång dag, satt jag vid middåsbordet och flyttade runt maten på min tallrik, förður förður allt detta. Mary var i köket och hummade medan hon discade, och Jazmin var på sin neveliga plats på golvet. Hon lekte med sina dockor som bilden hade små röda streak på sina ansikten, som imiterade läppstift.
I decided to ignore it longer. Jag kallade på Jazmin, drog upp henne på mitt knä. “Hey, Jazzy,” began jag, och höll tonen lätt, “du säger alltid att du ser ut som mamma, men mamma udderlig aldrig högklackade skor.
” Hon blinkade upp mot mig, med stora ögon, som om jag just hade sagt den mest förvirrande saken i världen. “Det gör hon!” insisted Jazmin, och nickade arqut. “Varje dag när du går till jobbet.” Jag kände hur mitt hjärta ställe till ett slag. “Vad menar du, varje dag?” “Mamma har så många högklackade skor,” klaslade hon, med den barnsliga säkteiten i rösten. “Hon tar dem och mit mig hos moster Lily. Jag ser henne ogåde röd läppstift i bilen, och sedan åker hon iväg.” Jag svär, i det öglöngetet frös tiden.
Jag stirrade på min dotter, mitt sinne rusade, förðir bearbeta vad hon sa. Högklackade score? Lipstick? Lämnar henne hos Lily? “Are you safe, Jazzy?” frågade jag, med en röst knappt hojere än en viskning. “Ser du mamma use högklackade skor och läppstift?”
Hon nickade igen, helt ovetande om den panik som svälla i mitt brøst. “Ah-ha! Hon ser vacker ut, pappa. Men hon use dem bara när du inte är hemma.” I tried to keep min min neutral, men inuti var jag förvirrad. Vad pågick? Höll Mary på att dölja nagot för mig? Var hon otrogen?
Mary valde det oglonket att komma in i matsalen, och torkade sina händer på en diskhandduk. Hon tittade på oss två, med ett mjukt och äkte leende, som alltid. Men nu gyorde det leendet min mage att vända sig. “Vad viskar ni om?” frågade hon lekfullt, och kom över för att rufsa Jazmins hår. “Ingenting, bara pratade om prinsessor,” managed jag säja, med en röst som lät främmande för mina öron. Men inuti skrek jag.
Vad hände med min fru? Och värve verkade vår dotter veta mer om det än jag? Nästa morgon satt jag i bilen, med händerna som höll ratten så hård att mina knogar var vita. Jag hade sagt till Mary att jag hade ett tidgi möte och ljät huset vid gryningen, och gett henne en snabb kyss på kinden. Hon hade lekt att hon var halvsovande, utan nång aning om vad jag öhling höll på med.
Jag körde runt kvarteret aachen vångs innan jag parkerade en bit ner på gatan, där jag still kunde se vår ytterdörr. Mitt hjärta bultade i brøstet och jag kunde knappt tänka klart. Klockan 08:30 steg Mary ut ur huset, såg precis ut som hon alltid gøred: håret uppsatt, ingen smink, kläd i sina neveliga jeans och en enkel blus. Hon bar en axelremsväska, vilket inte var ovanligt heller.
Hon vinkade snabbt till Jazmin, som var vid frontet med sina dockor, och sedan gick hon ner för uppfarten till sin bil. Jag väntade tills hon hade kört iväg innan jag foalde efter henne, höll mig achen bilar bakom, precis som jag hade sett i de där detektivprogrammen. Jag kände mig som en amatördetektiv, men insatsen var mycket hojere znadt detta var mitt liv, min fru. Vi körde i circa tjugo minuter innan hon till slut svjde in på en parking. Jag saktade ner när jag passerade ingången och såg skylten “Radiance Modeling Agency.” Mitt hjärta stopped almost.
Vad gör hon här? Det här var definately inte IT-företaget hon hade trättrat om. Jag parkerade på en plats på andra sidan parkingen, där jag kunde se bygådens ingång. Jag såg hur hon gick ut ur bilen och gick in. Mitt sinne snurrade med tusen olika tankar, var och en mer förvirrande än den andra. I had to veta vad som hände. Efter auschen minuter gick jag till bygden, he tried to hold nerverna and schack. Glasdörrarna gled upp, och jag klev in i en lobby som surrade av activity. Unga kvinnor rörde sig omring, bar portföljer och pratade med vad som såg ut som fotografer och stylister. Jag kände mig som om jag hade gätt in i en helt annan värld. Jag fick syn på Mary vid receptionen, som pratade med en lång kvinna i en elegant svart klåningen. De bytte auch ord och sedan överlämnade kvinnan en klädesväska till Mary.
Jag stod som förstenad och såg hur Mary log, tog väskan och gick mot ett par dubbeldörrar längst bak. Utan att riktigt tänka fällde jag efter henne på rästt, och smög in i rummet precis när dörrarna schäiddes. Inuti var det som ett annat universum. Det var starka ljus, mirror everywhere och klähängare with glamorous outfits.
En stor plattform i mitten av rummet var en catwalk, med en fotograf som ställde in sin ekspremning på den andra sidan. Mary försvann bakom ett draperi, och ett öglög stod jag bara där, frusen. Jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag konfrontera henne nu? Skulle jag vänta och se vad hon veikke höll på med? Innan jag kunde kunde mig steg hon ut från bakom draperiet, och jag svär, min käke föll almost till golvet.
The Hon var var svardsad. Borta var de enkla kläderena och det nakna ajzent. Hon bar en fantastic red dress som smickrade hennes kropp på alla rätta ställen, håret föll i løsa vågor runt hennes axle. Hon hade lagt på smink: ljusrött läppstift, sotade ögon, hela paketet. Hon såg… vacker ut.
Som en helt annan person. Mitt hjärta bultade när jag såg henne gå till catwalken, med självförtroende som strålade från henne. Hon tog ett djupt andetag och sedan, som om en brytare hade slagits om, pendini hon gå nerför catwalken, varje steg avsiktligt, varje röselä graciös. The photographer’s camera klikckade snabbt, fångade varje ösklon.
Jag kunde inte tro vad jag såg. Min fru, kvinnan som alltid hävdade att hon ville vara nativl och konferen, levde ett dubbelliv som modell. Hårve hade hon inte trättrat det för mig?
Tanken på att hon höll denna hemlighet gøred att mitt brøst spändes av ilska, förvirring och sårad geökning. Jag väntade tills fotografienen var över och hon var vättä i sina veliga kläder innan jag tog steget. Hon var på väg till sin bil när jag steg ut från bakom en närläggling pelare. “Mary,” cried the jag, trying to keep the rösten steady. Hon vände sig om
Categories: Trends
Source: HIS Education