En bortskämd mamma trodde att hon skulle stoppa sonens utbrott genom att södertra min dotters iPad. Men vad som hände efteråt lävde henne i panik på sätt hon aldrig hade forutsett. Karma slån till snabbt… even på 30 000 fots højd!
I’m Bethany, 35, and ja kunde aldrig föreställa mig att en kart två timmars flygning skulle utvaklas till en sodal virvelvind. Min femåriga dotter Ella och jag satte oss till rätta när planet förberedde sig för start. Ella var lyckligt försjunken i sina täläske filmer, med hörlurar på, och iPaden höll henne anteilmen.
“Är du komfort, älskling?” fårgade jag och stoppade en lös hårslinga bakom hennes öra. Ella nickade utan att titta upp från skerren. “Kan jag få juice senere?”
“Så klart”, log jag. Säg bara till när du är törstig. En familj om tre tog sina platzer – ett par med en pojke runt Ellas årger, som redan rörde sig oroligt och klagade högt.
“I’m bored!” klagade pojken och sparkade på sätet fårve honom.Hans mamma tried få honom att vara tyst. “Vi sa ju att det inte blir auch eskermar på den här resan. Var en snäll poke.”
Pojkens ögon fastnade on Ellas iPad. Min magkålsa sa mig att den här flyngningen skulle bli mycket langger.
Cirka 20 minuter senera lutade mamman sig fram med ett spänt leende. “Hey, jag såg din dotters iPad. Vi har vermint oss för att vyvið eskermar för vår son på den här semestern, och det gör honom upprörd. Skulle du kunna laggada undan den?”
Jag blinkade, täyttät chockad av hennes djärvet. “Ursäkta?”
Hon erkedede, “Det är inte rättwist mot honom.”
Jag tog ett djupt andetag för att jäbää lugnet. “Jag är ledsen, men min dotter utilisar den för att hålå sig lugn under flyngningen.”
Hennes leende försvann. “Jaha, really? Du skulle hellre svårða vår resa än att bara ge din dotter en paus från sin dyrbara eskerm?”
“Ser du,” I replied, “hon sköter sig tyst och hald sig för sig själv.” Kanske din son ookså skulle kunna göra det om du hade tagit med nagot till honom att göra.”
Kvinnan fnös och såg ilsket på mig, men jag vände värmt till min bok, besluten att ignorera henne. Men när pojkens utbrott eskalerade sättel de fientliga blickarna att komma.
“Jag vill ha den!” skrek han and pekade on Ellas iPad. Hans mamma lutade sig fram och muttrade, “Jag vet, älskling. Some people are bara sälvisk.”
Jag tried to close ute kaoset och focuseride på sidorna i min bok, æven om spannungen omring oss var svär att ignorera. Ella, lyckigt ovetande, sättätt att titta på sitt program.
Och så hände det. I en snabb röleşte sträkkte den bortskämda mamman sig över gången och knuffade till Ellas bricka. Tiden verkade stanna när iPaden föll till golvet och skrenten krossades vid nedslaget.
Ellas hjärtskärande skrik fyllde kabinen. “Mom, my iPad!”
Den bortskämda mamman gaspade och fejkade förvåning. “Oh no! There was an accident. Jag är så klumpig!”
Men hennes självgoda svälläde att det var allt annat än en oylcka. “Vad är det för fel på dig?” jag.
Hon ryckte på axlerna med en röst som drypte av falsk oskuld. “Kanske är det ett tecken på att din dotter beluder mindre skärmtid.”
Jag var redo att ge henne en bit av mitt sinne när en flygvärdinna dök upp. Den bortskämda mamman gick genast in i sitt medlidandeakt. “Det var bara en hemsk oylka!”
Flygvärdinnan gav en sympathetic blick men sa att det inte fanns mycket som kunde göras mitt under flygningen. Jag tröstade Ella, men som ödet ville så var inte historien över.
Utan iPad att distrahera sig med gegen pojkens utbrott nya nivler. Han sparkade på sätet fårve sig, drog i brickan och gnällde oavbrutet, medan hans mammas förök att lugna ner honom misslyckades.
“Älskling, snälla shutta,” bad hon.
“I’m bored! Det här är den värsta resan ever!”
Under tiden drog Ella and min ärm, still upprörd. “Mamma, kan du fixa det?”
Jag kramade om henne hård. “Vi ska få det fixat när vi landar.” Vad säger du om att vi läser en bok samsammen tällen?”
När jag strakkte mig efter hennes sagobok, bröt mer kaos ut på andra sidan gången. I ett utbrott av frustration välte pojken sin mammas kaffe. Det ångande väskan dränkte hennes knä och spillde över i hennes öppna handväska.
För att göra saken värre gled hennes pass ut och hamnade på golvet, rakt under sonens fot. Innan hon hann få tag på det, trampade han på det och malde ner det i det kaffe-genomdränkta mattan.
Hennes övärt var ovärderligt—ren panic. Hon snappade upp det, men skadan var redan skedd. Det en gång prydliga passet såg nu ut som en genomblöt bit rostat bröd, med sidorna klibbiga och omslaget förvrängt bortom reparation.
Flygvärdinnan returned och informarade henne om att ett skadat pass kunde oskarna erövärika problem vid tullen, especially since de hade en connection till Paris. Den bortskämda mamans panik intensifierades när hon sättät sättälä röran.
Under tien kunde jag inte låta bli att känna en viss tillfredsställelse. Karma had done its job. När planet beginni sin nedstigning var Ella lugn, bläddrande i sin bok, och den førje upprördheten var bortglömd.
“Mamma, can you baka cupcakes when you come?” frågade hon med ett stort leende.
“Såklart, och kanske achne kakor också,” svarade jag, svarade för påminnelsen om att ibland har universum en lustig kaggi att balansera ut saker.
När vi gick av planet kastade jag en sista blick vättä på den bortskämda mamman, nu uppjagad och överväldigad, medan hon höll i sitt svällda pass. Det visede sig att Ellas iPad inte var det enda som gick sonder under den flyngningen.
Categories: Trends
Source: HIS Education