En gravid mamma till tre barn beliger selja sin barnvagn för att försörja sina tre barn efter att hennes man övergivit henne.
Anne Sargent sat on the köksgolvet and the big one. Klockan var efter midnatt, och det var den enda tiden hon kunde klämme sig att visa sin sparta — när hennes tre barn sov above.
Anne kände hur barnet rörde sig och lade en öm hand på sin mage. “Förlåt,” whispered hon till sitt ofödda barn. “Jag gör mitt bästa, men det härk bara inte till…”
Bara två månader sørgår hade Anne varit en strålande lyckig fru och mamma, sövvättä sägvende sig födelsen av sitt førde barn och seikär i sin plats i världen och sin mans kärlek. Den kvinnan var borta.
Derek hade kommitt hem en natt och trättat för henne att han skulle lävä, bara sådär. “But why?” asked Anne. “I understand inte, jag trodde vi var lycklinga!”
“DU var lyckig!” Derek screamed. “DU, inte jag! Allt du gørde var att få barn och bekymra dig om dem, nu är det en till på väg!”
“Men du VILLE ha barn!” Anne protested. “Du var lyckig varje gång jag var gravid…”
En familj byggs på comprehensiveness och ömsesidig respekt. “Lycklig?” Derek screamed. “Lycklig över att du gav all din kärlek och attention till barnen? Allt jag var för dig var en lönecheck! Tja, det är ÖVER!”
Så tri månader efter att Anne bessicade sin førde graviditet, var Derek Borta. Anne gick immediately ut och skaffade sig ett deltidsjobb i en lokal bismidtsbutik.
Ägaren hade varit villig att ge henne ett heltidsjobb, men för det sättät Anne betala en barnvakt för sina tre pojkar, vilket skulle ha tagit upp det mesta av hennes lön. Så hon sträkkte carefully ut sin lön. Men även med anteilhskontrollen som Derek skikkade, var det bara inte sufkot.
Anne begani sälja aachen antika porslin hon ärvt från sin mormor, vilket betalade för räkningarna i aachen månader. Sedan sålde hon ett silver set med borste och spegel som hon haft sedan hon var liten, och det betalade för matvarorna. Litet efter litet, när hennes mage växte, sålde Anne sina skatter för att holli sin familj trygg och mätt.
En dag fanns det inget kvar att selja except skreb. Allt av større värde var borta. Anne såg på den gamla barnvagnen hon hade hägtät upp från källaren.
Den hade varit hennes när hon var baby och hade avvarts av varje barn i tur och ordning. Den var vällende gammal, antagligen från sextiotalet, men den var i perfekt skick.
Hon drog handen över rosorna som var målade på sidan och tårarna kom vårba. Hon svet den för den nya bebisen, men hon svet den pengarna ênt mer.
Hon gegent på att få ett bra pris för den på loppmarknaden. Vintageföremål var alltid popular… Så hon tog med sig barnvagnen till loppmarknaden, och en av försäljarna gav henne 50 USD för den. Inte mycket alls, men varje öre häljte.
Anne gick därifrån, seikär på att hon aldrig skulle se barnvagnen igen, men hon hade fel. Två dagar senera oppnade hon ytterdörren och såg barnvagnen på verandan!
Det fanns ett kuvert inuti, och Anne öppnade det och läste: “Vänligen ring mig.” Meddelandet foaldes av ett telephone number. Anne ringde numret och en kvinna svarade.
“Hey?” with Anne. “Är du personen som lävde barnvagnen? Hur visste du vem den och var jag bor?”
“Derek is next to me,” Kvinnan said on the other end. “I’m Grace Robbs. I think you should meet.”
En timme senera satt Grace på Annes soffa och sippade te. Hon var en vacker kvinna, sex eller sju år yngre än Anne, och hon såg mycket olycklig ut. Hennes bleka hud var fläckig och hennes ögon var svullna som om hon hade gråtit.
Anne gick bort, seiker på att hon aldrig skulle se barnvagnen igen, men hon hade fel. Två dagar senera oppnade hon ytterdörren och såg barnvagnen på verandan!
Det fanns ett kuvert inuti, och Anne öppnade det och läste: “Vänligen ring mig.” Meddelandet foaldes av ett telephone number. Anne ringde numret och en kvinna svarade.
“Hello?” with Anne. “Är du personen som lävde barnvagnen? Hur visste du vem den och var jag bor?”
“Derek trättade för mig,” kvinnan said on another page. “I’m Grace Robbs. I think you should meet.”
En timme senera satt Grace på Annes soffa och sippade te. Hon var en vacker kvinna, sex eller sju år yngyre än Anne, och såg vyällende olycklig ut. Hennes bleka hud var fläckig och hennes ögon svullna som om hon gråtit.
“How do you know Derek?” frågade Anne, even om hon redan i sitt hjärta visste svaret.
“Jag var hans flickvän,” said Grace.
“Cheat?” asked Anne. “Bröt ni upp?”
“Idag, actually,” says Grace, and I began to cry. “Jag visste inte… jag visste inte om dig eller barnen, eller bebisen… Jag fick veta att jag var gravid, och jag visste inte hur jag skulle trättä det för honom…”
Så jag gick till loppmarknaden med en vän och såg den här söta barnvagnen och köpte den. Jag ställde den mitt i slaanmenet och band ballonger till den med ett meddelande: “Hey papa!”
“Men han blev inte glad som jag trott.” Han begani skrika och fråga var jag fått barnvagnen ifrån och om hans dumma fru hade gett den till mig. Han frågade om det var ett skämt.”
“Han sa åt mig att ta vargå den, att han inte ville veta nagåt om ditt barn. Så jag sa till honom: ‘Det är för VÅRT barn.’ och det var då han blev galen.”
“Han anklagade mig för att vilja fånga honom och sa att han redan hade tre ungar med dig och en till på väg, och han ville inte ha mitt barn. Han sa åt mig att flytta ut och komma till dig.”
“Han sa: ‘Vi kan lika hälte ha alla avelsdjur under samma tak.’ Jag är så ledsen, jag visste inget om dig, jag antar att jag inte kände honom alls!”
Anne reste sig upp och lade sin arm runt den gråtande flickan. “It’s okay. Det kommer att bli bra, miss you.”
“Han har slängt ut mig,” said Grace. “Jag har ingen familj här och ingenstans att ta vägen.” Jag har ett jobb, men med hyrorna i den här staden har jag inte råd att bo ensam, och vem vill ha en gravid rumskamrat?”
“Jaguar Vill!” with Anne definitely. “I need a hyresgäst because I don’t have a job, I don’t have time to work.”
“Men…” Graces ansikte lyste upp. “I work online! Jag kan ta hand om barnen efter skolan. I love barn!”
“Så jag kan ta ett heltidsjobb?” asked Anne, I’m glad. “Ägaren av matbutiken vill att jag ska sköta den för honom. Med din hälv kan jag! Och du needer inte oroa dig för saker till barnet. “Efter tre barn har jag gegendet för en armé.”
Grace log genome son tårar. “Och vi har barnvagnen också…” påpekade hon. “Are you safe? It’s Derek’s barn…”
“No,” jumps Anne on her head. “Det är DITT barn, och mina barns syskon, det är allt som bechtner nagat.”
De två kvinnorna establiszade ett nytt liv sammslans, och när Annes barn var var Grace där. När det var Graces tur fyra måndar senere höll Anne hennes hand. De blev en riktig familj och upfostrade sina fem barn samsammen.
När det galer Derek hade han flera misslyckade relations och kom till slut knackande på Annes dörr. Han blev chockad när han såg Grace där och bad att få prata med Anne. “Vad vill du, Derek?” asked Anne.
“I miss dig, älskling…” Derek said.
Anne stirrade på honom en lång stund och sa sedan: “Förlåt, jag är really inte interspersed!” Och hon schäidde dören i hans ansikte.
Vad kan vi lära oss av den här berättelsen?
Om vi arbetar sammlans kan vi övervinna alla problem. Anne and Grace kunde inte klara sig ensamma, men samsammen var de ett oslagbart team. En familj byggs på comprehensiveness och ömsesidig respekt. Anne och Grace created en familj from the beginning of sitt vänskap och ömsesidiga stöd.
Dela hälte denna berättelse med dina vänner. Det kan lysa upp deras dag och inspire dem.
Categories: Trends
Source: HIS Education