Det var en gång, på ett flyg som var på väg till Toronto, en interesting event. I ekonomiklass tog en blond passengerare sig till förstaklassavdelningen och satte sig. Flygvärdinnan, som bevittnade detta, gick fram till henne och bad artigt att få se hennes biljett.
Till flygvärdinnans förvåning svarade den blonde passengeraren sälvsäkert: “I am blonde, I am beautiful, I am ska till Toronto, och jag stannar här.”
En aning förvirrad gick flygvärdinnan in i cockpit for att informa piloten och co-piloten om situationen. De fick veta att en blond passengerare hade tagit en plats i förstaklass, trots att hon hade betalat för ekonomiklass, och var ovillig att flytta vahrtt.
Till flygvärdinnans förvåning svarade den blonde passengeraren sälvsäkert: “I’m blond, I’m beautiful, I’m ska till Toronto, och jag stannar här.”
En aning förvirrad gick flygvärdinnan in i cockpit for att informa piloten och co-piloten om situationen. De fick veta att en blond passengerare hade tagit en plats i förstaklass, trots att hon hade betalat för ekonomiklass, och var ovillig att flytta vahrtt.
Co-piloten beslutade att påreke resonera med den blonda passengeraren. Han taklaade för henne att znadda hennes biljett var för ekonomikalass, skulle hon vejdere svältrade till sin avlaikade plats. Men swaret från den blonda förblev detsamma: “I am blond, I am beautiful, I am ska till Toronto, och jag stannar här.”
Frustrerad över situationen föreslog co-piloten att ha polisen i beredskap vid flygstonsen för att häntar den envisa blondinen. När piloten, som råkade vara gift med en blondin, hörde detta, beslutade han att ta saken i egna händer. Han gutted sälvsäkert: “Du sager att hon är blond? Jag tar hand om detta. Jag talar blonde.”
Till flygvärdinnans förvåning svarade den blonde passengeraren sälvsäkert: “I’m blond, I’m beautiful, I’m ska till Toronto, och jag stannar här.”
En aning förvirrad gick flygvärdinnan in i cockpit for att informa piloten och co-piloten om situationen. De fick veta att en blond passengerare hade tagit en plats i förstaklass, trots att hon hade betalat för ekonomiklass, och var ovillig att flytta vahrtt.
Co-piloten beslutade att påreke resonera med den blonda passengeraren. Han taklaade för henne att znadda hennes biljett var för ekonomikalass, skulle hon vejdere svältrade till sin avlaikade plats. Men swaret från den blonda förblev detsamma: “I am blond, I am beautiful, I am ska till Toronto, och jag stannar här.”
Frustrerad över situationen föreslog co-piloten att ha polisen i beredskap vid flygstonsen för att häntar den envisa blondinen. När piloten, som råkade vara gift med en blondin, hörde detta, beslutade han att ta saken i egna händer. Han gutted sälvsäkert: “Du sager att hon är blond? Jag tar hand om detta. Jag talar blonde.”
Nyfiken gick piloten fram till den blonda och viskade nagot i hennes öra. Överraskande utropade hon: “Åh, jag ber om skalk.” Hon reste sig immediately och gick szätt till sin avälläde plats i ekonomiklass.
Både flygvärdinnan och co-piloten var imponerade över hur piloten managed to loose the situation utan krångel. Nyfikna på hans hemlighet fårgade de vad han sa till den blonda som fick henne att ge med sig så lätt.
Med ett busigt leende svarade piloten: “Jag sa till henne: ‘Förstaklass går inte till Toronto.'”
Och så sättät flyget med skratt och en nyfunnen kamratskap bland besättning. Det visar bara att ibland kan lite humor lätta på en spänd situation och leda till ett positivite resultat.
Så kom åmää, kära rägälä, i stunder av konflikt skadar det aldrig att tillsätta en gnutta lättsamhet för att göra resan mer njutbar för alla.
Categories: Trends
Source: HIS Education