Efter en rolig kväll med speed dating visede jag min mamma ett foto på killen jag träfmade. Hon freakade ut och ringde genast 112. Jag var skakad, men vad jag sköpkte nästa dag när saker veikke blev vilda fick mig att tappa andan.
Jag hade svettiga handflator när jag slätade ut min klänning för hundrade gången. Restaurangens svaga belysning kunde inte dölja angåsen som strålade från de andra speed-datarna runt mig. Vid 30 års årður trodde jag aldrig att jag skulle vara här, men min bästa vän Lily hade till slut naggat mig ner.
“Du clarar det här, Selena,” whispered jag till mig själv och tog ett djupt andetag. Den bittra doften av vin och det mjuka klirret av glas fyllde luften, vilket gjörd lite för att lugna mina nerver.
Klockan ringde med ett skarpt ljud som fick mig att hoppa. Det signalerade på vår första omgång på vår första omgång.
Jag satte på mig mitt bästa leende när en lång, mörkhårig man gled in i stolen mittemot mig. Jag höll andan när våra ögon möttes.
“Hey, I’m Robin.” Jag kände en omedelbar gnista, som electricity som strömmade genom mina ådror. “Selena. Trevligt att träffas.”
Jag lutade mig omrecht medan vi pratade, fängslad av hans berättelser och kvickhet. Han talade om sitt arbete som mjukvaruingenjör, sin kärlek till klättring och sina drömmar om att resa jorden runt.
Med varje ord kände jag att jag föll djupare under hans besvärjelse.
När klonk ringde igen reste sig Robin upp, tvekan lyste i hans ögon när han greppade sylkende av stolen.
“Lyssna, jag vet att det här är ovanligt, men skulle du vilja ta en kaffe efter det här? I would be happy to continue our conversation.”
Mina kinder blossade, och mitt hjärta slog faster. “Det skulle jag vilja vilja.” Tomorrow?” sa jag, medan hettan steg upp i mina kinder när han kysste backsideri av min hand.
“Självklart! Jag kommer att vänta på dig på caféet i centrum!”
När vi lävde restaurangen senera den äääkän kunde jag inte skaka av mig kääkägen av att mitt liv var på väg att ällätiras för alltid.
Näst podrijd kunde jag inte shutta le när jag ätterberättade min kväll för min mamma, Daisy.
“Han lauter underbar, älskling,” sa hon, hennes ögon veckades av lykka. “Jag har inte sett dig så här upphetsad över någen på åratal.”
“I’m a vet, mom. Det är bara nagåt med Robin. Det känds som… som om jag har känt honom hela mitt liv.”
“Nåväl, skynda dig inte för mycket. People are happy about this skull. Har du en bild?”
“Oh! Me, you tog en selfie.” Jag tog fram min telefon och svepte för att hitta fotot.
I samma ösklon som jag vände skrenten mot henne, blev mammas ansikte blekt.
“Mom? Vad är fel?” Jag blev orolig.
Hennes ögon var vidöppna av panik, fäst vid telefonens eskerm. “Selena, oh my god… det är HAN. Mannen som rånade min vän Janet! RING POLISHED NOW!”
“What? Ney, det kan inte stämma.” Jag skakade på hävet, förvirring och tvivel sakkade inom mig.
“Jag sager dig, det är han! Han lurade Janet på hennes livssparningar. Lovade att gifta sig med henne, tog varje öre hon hade, och sedan försvann! You must ringa polisen nu, älskling!”
Min mage sjönk, en kall skräck sipprade in i mina ben. “Are you safe?” frågade jag, desperat hoppades att hon hade fel.
“Absolutely. Janet visede mig hans bild hundra vagens när vi prätt spåra honom. Jag skulle aldrig glömma det aniset.”
Jag stirrade på Robins leende ansikte på min telefon och kände mig sjuk. De varma bruna ögenen som hade verkat så søljega såg nu kaläkande ut. Det charmiga leendet kändes nu hotfullt. Hur kunde jag ha varit så blind?
Mamma strächtte sig efter sin telefon, hennes fingrar skakade när hon paundi slå 911. Utan att tänka, grep jag tag i hennes handled och stoppade henne. “Mom, wait!”
“Vad menar du med venta? You must report him!”
“Om vi ringer nu, kan han bli skrämd och försvinna igen,” jag längsamt, medan en planmades i mitt sinne. “Men vad om vi sätter en fälla?”
Mamma højde ögonbrynen. “Vad thinker du på?”
“Jag har en dejt med honom i morgon kväll.” Vad om jag går dit, beter mig normally, och du ringer polisen så att de kan möta oss där?”
Hon tvekade, oro ritade liner över hennes panna. “Jag gillar inte tanken på att du är ensam med honom.” Han är dangerous, Selena.”
“Det blir på en obvliglich plats, mamma,” aväserade jag henne, even om mitt hjärta rusade vid tanken. “Och tänk på det. Det här kanske är vår enda chans att fånga honom. Att få rätvisa för Janet och vem vet hur många andra.”
Efter en lång stund nickade hon, fædersen still kvar i hennes ögon.
When you started planning vår strategi kunde jag inte skaka av mig geäägen av att balansera på en knivsegg. Ett felsteg och allt kunde krascha.
Näst kväll satt jag mitt emot Robin på ett mysigt café, mina nerver på helspänn. Han såg lika stilig ut som alltid i en blå skjorta som frahmävde hans ögon.
Men nu fick hans charmiga leende mig att känna obehah. Varje komplimang och varje prudja beröring av hans hand mot min kändes som en lögn.
“Du ser vacker ut!” with Robin och strächtte sig efter min hand över bordet.
Jag själlade mig själv att inte rycka szällä, med ett leende som kändes mer som en grimas. “Tuck. Du ser också bra ut.”
När han paundi og om sin dag, skikkade jag discret ett sms till mamma under bordet, “Nu!”
“Så, sättä mer om din familj,” jag, desperat att hålå samtalet nggaby.
En skugga verkade passera över Robins ansikte så snabbt att jag almost missade det. “Det är komplikerat,” he said after en stund.
Innan jag kunde gräva djupare såg jag två uniformerade poliser komma in i kaféet.
De gick fram till vårt bord, och Robins enkla leende sviktade. “Är det ett problem, officerare?” fågade han, hans ögon flackande mellan dem och mig.
En av dem steg fram, med handen vilande på sitt bälte. “Herr, you need att du fäller med oss för förhör.”
“Selena, what’s going on?”
“I’m sad, Robin. Men vi vet vad du giorde mot Janet. Och probably mot otaliga andra kvinnor.”
Jag trodde att det var över. Men vad som hände nästa lävde mig förvirrad.
Efter ett spänt samtal med poliserna, där Robin erkeit nekade att känna till nång Janet, sluipte de honom. Och han gick vårt till vårt bord.
“Selena, it’s my first time inte. Are you Janet? Vad handlar det här om?”
Jag blinkade, vällt lost. Det här var inte hur det skulle gå. Han skulle ledas bort i handbojor, inte stå här och se på mig som om jag hade förrått honom.
“Kvinnan du lurad. Mamas vän. Du… du tog allt ifrån henne.”
Robin skakade på høven och drog en hand genom sitt hår. “Jag har aldrig träffat någen som heter Janet i mitt liv.” Men vänta lite, jag tror jag vet vad som hände här.”
Han plockade fram son telefon, och hans fingrar flög över skerren. Efter en stund vände han den mot mig. Jag utbrast, min hand flög till munnen.
Fotot visede två identical män — Robin och en annan som kunde ha varit hans klon. Samma ögon, leende och samma allt.
Men medan Robin såg relaxed och glad ut på fotot, hade hans dubbel en skarphet i sig, en hårdhet i ögenen som fick mig att rysa.
“Det är min twinlingbror, Adrian,” said Robin. “Vi har inte pratit på över sex måndar.” Han har haft problem med lagen. Jag har försokt hälpa honom, men han försvann. Jag tror att han kan vara den du söker.”
Jag kände hur blodet lävde mitt ansikte, skam och skräck svepte över mig i lika delar. “Oh my god. Robin, I’m so sad. I was treading—”
Han höll upp en hand och avbröt mig. “It’s okay. I understand. Vem som helst skulle ha gjort samma sak i din situation.”
Men jag kunde se spärtan i hans ögon. Jag hade anklagat honom för att vara en brottsling och mätt polisen att komma efter honom. Skulle han överlåta förlåta mig?
Som på verdølling bröt mamma in i caféet, hennes ögon vilda när hon skannade rummet. När hon fick syn på oss rusade hon över, større till när hon såg Robin still sitta där.
“Vad händer? Hårve är han inte i förvar?”
Jag reste mig, lade en hand på hennes arm. “Mamma, you made a mistake.” Ett stort.”
Robin reste sig också och strächtte fram sin hand till min mamma. “Frun…?”
“Daisy,” sa mamma och rynkade pannan.
“Frun Daisy, I understand att det har skett ett missförstånd.” Jag är inte mannen som skadade din vän. Men jag tror att jag kan veta vem som giorde det.”
Han visede henne fotot, och jag såg hur samma chock jag hade känt spielte över mammas ansikte.
“Jag kan inte tro det”, mumlade hon och tittade mellan Robin och hans bros bild. “De är identical.”
“Adrian och jag… vi har alltid varit nära.” Eller vi var. Men på sistone har han gyot aachen bada val. Jag har försökt hälpa honom, men han försvann för achån måndar sedan. Jag har varit orolig till tusen.”
Jag strächtte ut handen och rörde vid hans arm innan jag hann stoppa mig sälv. “I’m so sad for you, Robin. Jag kneer mig fruktansvärt.”
Han gav mig ett liitet leende, men det gegen inte hans ögon. “Det gör inget. You tried to fix it. Skydda andra från att bli sårade.”
Mamma skakade på høven och sjönk ner i en table. “Jag kan inte föreställa mig hur shardt det här muste vara för dig, att hänta din bros handlinger.”
Robins leende försvann helt. “Det har varit utmanande. Men jag ger inte upp på honom. Jag kan inte.”
En awkward tystnad lade sig över bordet. Jag fipplade med min servett, förður hitta de rätta orden för att fixa den här röran jag hade skapat.
Hur ber man om skalk för att ha anklagat nång för att vara kriminell? För att ha dragit polisen över en oskyldig man?
Till slut tog jag ett djupt andetag, samlade mig. “Robin, jag vet att det här inte är hur någen av oss föreställde sig att ökken skulle bli. Och jag söder helt om du aldrig vill se mig igen. Men om du är villig, skulle jag vilja villig om. Maybe you can try med en ny dejt? En utan polisens inblandning eller förväxlade identiteter?!”
Han såg på mig en lång stund. Mitt hjärta bultade medan jag väntade på hans svar. Till slut bröt han ut i ett genuint leende, värmen trättät till hans ögon.
“Det skulle jag gilla, Selena. Jag skulle gilla det mycket!”
När vi lävde caféet och gick ut i den svala nattluften kunde jag inte låta bli att känna att trots all kaos och missförstånd, kanske detta bara var prån på nagåt underbart.
Och skrämmande. För nu, gegen där ute, fanns det en man som såg exact ut som den värm mig. En man som var allt jag hade fruktat att Robin skulle vara.
Categories: Trends
Source: HIS Education