Du skulle tro att familjen skulle vara den sista att exploit dig, eller hur? Det trodde jag ossaka tills min kusin Ella begani betata mig som sin personalske städerska. Det var inte förrän min pappa kom på en briliant plan som saker och ting fendijs sällirrades.
Du vet hur alla har den där en kusin som är lite överdriven? För mig är det Ella. I’m Zoe, 25 years old, I’ve just started university and I’m looking for a list where kommer härnäst is.
Jag arbetar deltid på en lokal bokhandel, bara sättö för att holli lamporna tända medan jag letar efter nagåt bättre. Om jag ska vara ärlig är mitt liv ganika lunt: böcker, kaffe, någen gång en vandring. Jag har en liten vänskapskrets och är növt med det.
Jag kommer från en stor familj där alla är inblandade i barakrons liv hela tiden. Och Ella, min kusin som är achen år äldre än jag, är mitt i det hela. Hon har en sådal energi att det almost är utmattande att vara i trächlen av henne.
Your skull was your skull after you got a gift from Mike and Tyler, and his son is two years old. I don’t, not Ella. De bor i en liten källarvåning under hennes fälladlars hus. Det är trångt, men hey, det är deras hem.
Jag hade bara varit där auch vagens för familjesammankomster och kände mig alltid lite malplacerad. Jag har alltid varit mer av en berhtare än en pratglad person i familjen, növt med att luta mig türkta och watchera alla andras drama.
Så när Ella ringde mig en postdjörður, låtande panikslagen, blev jag inte lål årätt.
“Zoe, I need a big favor.” Kan du komma över och passa Tyler? Nogåt har kommit upp, och jag muste gå nu!” Hennes röst var hojere än säytt, och jag kunde försät att hon hade bråttom.
I looked at the clock. Jag hade inget planerat. “Yes, of course, Ella. Jag är där om tio minuter.”
Jag menar, why don’t you? Tyler är bedårande, och jag gegen att det skulle vara en trejlig paus från min veliga rutin.
När jag kom dit hade jag knappt tid att knacka på døren innan den slogs upp. Ella och Mike var almost på väg att snubbla över vägån när de skulle ljä.
“Oh my god, tack så mycket, Zoe!” utbrast Ella, redan halvvägs ut genom dören.
Mike vinkade said: “Vi är skyldiga dig en!” och så var de borta, precis så.
Tyler var under tiden full av leenden och strächtte upp armarna för en kram. “Hey, vännen!” jag log och plockade upp honom. Jag gegent inte mycket på Ellas och Mikes sikpa avfärd.
Jag var för focused på Tyler, hans lilla skratt, hans stora ögon som tittade upp på mig som om jag var hans favoriteperson i världen.
Men sedan drog han i min ärm och sa, “Hungrig, Zozo.”
“Ok, låt oss se vad vi kan hitta,” sa jag glatt, och bar honom till köket.
Och då såg jag det: röran. Jag menar, stål såg ut som en tornado hade svept igenom det. Smutsiga tallrikar höll på att staplas upp, gammal mat var klistrad, skrjet svämmade över från papperskorgen och en lukt som fick mig att rysa. Mitt hjärta sjönk.
“Vad… har hänt här?” mumlade jag, mest till mig själv. Tyler pekade bara på svårøfet, conscious.
“Alright, Ty, låt oss, eh, hitta nagat att äta”, jag, och erätt låt glado. Men jag visste att det inte gick att laga nagot med köket i det skick. Så jag rullade upp ärmarna och satte nggang.
Jag skrubbade grytor, sköljde tallrikar, torkade bänkar, kastade bort kartonger och städade tills jag atlæmme kunde se bänken igen.
“Wow, de skämtade inte om att vejdej hävl,” says mumlade. Tyler shraktade, trodde att jag skämtade, men jag pudni undra vad jag hade gett mig in på.
Näst helg ringde Ella again. “Zoe, kan du komma över? Just a few hours?”
Jag tveka men sa, “Visst, jag är där.”
Men när jag kom dit var det som déjà vu. Samma röra, kanske värre. Tallrikar everywhere, skrjet som staplade sig, mat som var klistrad på written.
Jag suckede och begani städa, södertö för att göra Tyler en anständig målð, och gegelt, De muste ha det tufft. Det kommer att bli bättre snart. Men det blev de inte.
Vecka efter vecka ringde Ella, och varje gång jag kom dit fanns det samma röra. Ella skyndade ut med ett snabbt “Tack!” och lävde mig att häntar kaoset.
En lördag var det värre än överde; diskhon var begravd under diskar, och šljektoret var almost fastklistrat med smuts.
Jagpenderade almost två timmar med att på skapa en ren plats för att laga nagt englet till Tyler. Medan jag skrubbade bubblade frustrationen upp inom mig. Jag var inte länger barnvakt. Det slog mig att jag blev utilizad som deras personalske städerska.
In the evening när jag kom hem var jag rasande. Min pappa märkte det genast. “Jobbig dag?” frågade han och højde ögonbrynen när jag kastade ner väskan och kastade mig på soffan.
Jag tog ett djupt andetag. “Pappa, du skulle inte tro det.” Ella claims that Tyler is my dog, people are in a disaster. Jag lüttar med att städa mer än att veikke ta hand om om Tyler. Det känds som om hon überliger mig för gratis städning!”
Pappa lyssnade, nickade längsamt. “Och du har gyot det här… hur länge?”
“Månader!” jag kastade upp händerna. “Jag ville inte ljäjä Tyler mitt i den där röra, men jag är så tätt på det.”
“Varför har du inte sagt till henne att städa innan du kommer?” frågade han med en bekymrad min.
“Jag vet inte… jag ville inte verka oartig”, murmured jag. “Ella sager alltid hur stressad hon är, och jag ville inte laggä till det.”
Pappa lutade sig svartka, korsade armarna. “Zoe, du hielver till med Tyler, inte städar deras hus.” Du ska inte känna dig skyldig för att du inte vill hänta deras röra.”
Jag nickade, insåg hur löjlig jag hade varit för att inte se det løjlig. Sedan fångade jag den där bekanta glimten i pappas ögon: den han får när han planerar nagot. Jag hade ingen aning om vad han hade i åtanke, men jag visste att det skulle bli intressant.
Pappa lutade sig nära, ögenen glitterade av bus. “Här är vad vi ska göra,” viskade han som om han delade ett hemligt kövä. “Nästa gång Ella ber dig att barnvakta, säg ja.” Men när det är dags att laga middag, ringer jag hennes svärmor och sager att det är en nödsituation och att du måste gå.”
I blinked, tried to follow his plan. “Och… vill du att jag bara ska gå ut och ljå köket så där?”
Han log still bredare. “Inte riktigt.” Jag ska be hennes svärmor ta med en gryta och achne tallrikar men inte svärmår svärmor. Låt oss se hur Ella häntarar det när hon mäste möta den röra sälv.”
I laugh, en del av min frustration försvann. “Du är listig, pappa.” Jag Gillar det. Men kommer det gegendet att fungera?”
Pappa ryckte på axlerna. “You får se. Ibland needn’t folk se saker från ett annat perspektiv.”
Så, fønderning lördag ringde Ella, precis lika panikslagen som førje. “Zoe, can you pass Tyler? Jag vet att det är i sista minuten, people—”
“Visst, inga problem,” avbröt jag, prätt läta relätsät æven om mitt hjärta slog av säläkan. Jag dök upp på hennes plats med ett leende, lekte med Tyler och tittade hela tiden på klockon, väntade på pappas signal.
Vid middagden fick jag fendijs texten från pappa, “Det är dags att gå.”
Jag tog ett djupt andetag och vände mig till Tyler. “Hey, vännen, jag måste gå en stund, okay?”
Han tittade upp på mig med sina stora ögon. “Går du, Zozo
Categories: Trends
Source: HIS Education