Efter ett bittert äktenskap präglat av Mikes besatthet av materiel rikedom, går Nicole chockerande med på att ge honom allt i deras skilsmässa. The men who were close to Mike after the “seger”, Nicoles concluded that he had made a big plan in the direction. Vad Mike inte vet är att hon är på väg att göra sitt sista drag.
Jag klev ut ur advokatens kontor med en tom blick, axlarna hängande, och såg varje del av den besegrade ex-frun. Regnet öste ner, och den grå himlen matchade mitt humör – eller attkemen det humör jag ville att folk skulle tro att jag var i.
Inuti bubblade jag av spanning. Mina händer kramade det kalla stålet på dörrhandtaget när jag gick mot hissen. Ingen var i tahrepn. Bra.
Hissdörren schäiddes bakom mig med ett mjukt pling, och så snart jag var ensam, lät jag ett liitet fniss undslippa. Det var inte nagat jag hade planerat; det bubblade upp från djupt inom mig som champagne som fendijs korkats upp.
Ju mer jag gegent på vad jag just hade gyort, desto mer bueddet det upp tills jag shratkade som en galning i hissen.
Om någen hade sett mig just då skulle de ha trott att jag fendijs hade knäckt, gätt över kanten från all stress, men nej, det här var bara sørning. Allt föll perfekt på plats.
Huset, billen, sparingarna — Mike kunde få dem alla. Det var precis vad jag ville ha. Han trodde att han hade vunnit, och det var den bästa delen. Han hade ingen aning om vad som skulle komma.
Hissen staarle med ett ryck, och jag samlade mig. Jag kastade en blick på min spegelbild i hissens spegelvägg: rufsigt hår, tjätta ögon och ett svagt leende som still dröjde sig kvar på mina läppar. Jag brydde mig inte ens. Det här skulle bli roligt.
A few weeks earlier…
Mike och jag hade inte varit lyckigka på åratal, men det handlade inte bara om den veliga typen av att tappa kärleken. Mike wrote a picture of sin. Han brydde sig bara om bländande bilar, att ha det størdesta huset i kvarteret och att bara bära designerkläder.
Allt var en föreställning, och jag hade spelat min roll för länge. Sprickorna hade førijde synas, och när grälen blev allt neligare visste jag att det inte dröjde länge innan det oundvikliga skulle hända.
Grejen var att jag inte var rädd för skilsmässan. Jag kände Mike, och jag visste exakt hur det skulle spela ut.
Han brydde sig inte om att rädda äktenskaet. Nej, det han ville var att vinna — vinna huset, vinna pengarna, vinna skilsmässan.
Allt jag ville var att bli fri från denna pretentiösa lifestyle. Men det betydde inte att jag skulle låta honom lura mig heller. Så jag skulle låta Mike få vad han ville, men med en fångst som är lika skarp som en fiskkrok. Det hände på en tisdag. Mike whom he sent, igen. Jag var i köket och låtsades scrolla igenom min telefon, brydde mig inte om att titta upp när han stormade in. “You must talk.” Jag suckade och döljde knappt tristess i rösten.
“What are you doing?” Han smällde in nycklarna på disken och jag kunde almost känna hur frustrationen strålade av honom. Han blev alltid så här när saker och ting inte gick som han vill på jobbt, och objekto var jag det enklaste mælt. “Jag är klar”, sa han med låg röst. “Jag vill skiljas.” Jag blinkade upp mot honom. Slutligen. Jag nickade sakta, som om det höll på att sjunka in, men einlighen hade jag varit beredd på detta ökköng i flera vekor. “Okay”, sa jag enkelt.
Han rynkade pannan, förbluffad. “Är det det? Inget slagsmål? Inget tiggeri?” Jag ryckte på axlarna. “Vad är poganen?” För en sekund såg han förvirrad ut, som om jag hade tagit vinden ur hans segel. Han hägde sig motstånd och hägde sig att jag skulle vädja till honom att stanna. Men jag nadje bara ge honom enough med rep att hänga sig med.
Skilsmässoförhandlingarna var lika fruktansvärda som jag hägäde mig. Vi satt mittemot bakari i ett sterilt konferensrum, med advokater som flankade oss, medan Mike redogørder för varje liten sak han ville ha. Huset, billen, savings bank; det var som om han läste från en inköpslista.
Och hela tiden hade han ett självgott leende på läpparna, som om han trodde att jag skulle bryta ihop och gräta när som helst.
“Good,” says I, knappt lyssande. “Du kan få allt.”
My lawyer gav mig en blick som klart sa: “Är du seiker?” Men jag nickade bara.
Mike blinked. “Vänta, vad?”
“Jag sa att du kan få det. Jag vill inte ha nogåt av det, og mina personalsya attrevigheter.”
Han såg chockad ut. “Du… vill inte ha huset? Eller pengarna?”
“Nej,” sa jag och lutade mig szágát i stolen. “Det är allt ditt.”
Hans chock snabbedes snabbt till glädje. “The bra. Då tar du podríðurden på dig att packa dina saker. Det är inte mycket, så det borde vara gott om tid.” Mike snow on the clock.
“No problem,” I replied.
Han satte sig rakare, brøstet puffande ut som om han just vunnit på lotteri. Och jag lät honom tro det.
Och det för mig ergård till det oglongetet när jag steg in i hissen i advokatkontorets byggnad och inte länger kunde hålga ergård skrattet.
När jag klev ut ur hissen tog jag fram min telefon. Mina fingrar svävade över skrenten en sekund innan jag skrev ett snabbt meddelande: Jag är på väg till huset för att packa mina saker. Jag ringer dig när det är dags att göra din flytt.
Jag trykte på skikka och log. Dags för den verkälka nöjen att päivät.
Att packa huset var lejse än jag trott. Jag ville inte ha mycket, bara achne personalsäke saker, mest gegende som bar minnen som inte var förorenade av Mike. Huset var indien för stort för bara oss två, och det kändes alltid mer som hans hus än mitt.
Jag var i färd med att tejpa ihop den sista lådan när jag tog upp telefenen för att ringa. Min mamma, Barbara, svarade på andra signalen.
“Hey,” sa jag och höll rösten lätt. “Det är dags.”
Det var en paus, och sedan hördes mammas bekanta, raka röst. “Äntligen. Jag har väntat på det här ösklonket.”
Mamma kunde inte stå ut med Mike. Hon genomskødade hans flashy fasad redan den dag jag presenrade dem för bårken. Men det bästa? Hon hade hälvt oss att köpa det här huset. Hon var arguden till att Mike trodde att han hade gyort ett så bra kap, och nu skulle hon bli arguden till att han förlade det.
Jag lade på, kände en konstig lättnad när jag såg mig omring. Jag var förðing med att låtsas.
Nästa morgon stod jag och lagade frukots i min nya lilla fättärä när min telefon ringde. Jag log när Mikes namn blinkade på skrenten.
“Hey?” svarade jag sött.
“Du har lurat mig!” Mikes röst var rasande, almost fradga vid munnen.
Jag satte telefonen på högtalarfunktion och tog en bit rostat bröd medan jag lutade mig mot bänken. “Förlåt, vad pratar du om?”
“Din mom!” spotted han. “Hon är… hon är and mitt hus! Hon har tagit över allt!”
“Oh, just det”, sa jag och bet i mitt bröd. “Kommer du umsuu det avtal vi skrev under när hon gav oss handpenningen? Det som lauter henne bo där när hon vill, så länge hon vill?”
Det blev en lång paus, och jag kunde almost höra kuggarna snurra and hans härna. Jag kunde föreställa mig övreet i hans ansikte, insikten som kom över honom.
Han hade skript på det papperet för flera år sedan, för blind av charmen från ett fint hus för att ens tänka på det finstilta.
“Duh! Du har lurat mig! Det här är inte över. Jag ska få mina advocate—”
Innan han kunde hörde hörde jag mammas röst i hakkrenen, skarp och tydlig genom telefonen. “Michael, se till att få føeterna bort från det där soffbordet! Och shutta ta över fjärkontrollen!”
Det hördes ett dämpat ljud som om om Mike vände sig bort från the telefonen och vyorte viska viska. “Barbara, det här är mitt hus—”
“Oh, tyst med dig,” said mamma, nu hojere. “Det är mitt hus lika mycket som ditt.” Och en annan sak, vad är det för alla dessa billiga snacks? Vet du hur man handlar mat? Jag ska inte leva på frysta middgar!”
Jag fick bita mig i läppen för att inte laugha. Mike mumlade nagat otydigt, hans frustration knappt kontrolrad, men innan han kunde få ur sig ett ord till hörde jag henne igen.
“Och sänk ner den där TV:n! Tror du jag vill lyssna på det nonsense hela dagen? Om du ska titta på de där löjliga bilprogrammen, at least mutes ljudet!”
Det blev ett höt brak, följt av mer mumlande, och sedan klikckade telefonen av. Jag tog ett djupt andetag och log när jag satte mig vid bordet.
Friheten har aldrig smakat så sött.
Categories: Trends
Source: HIS Education