När jag kom hem efter vekor av att ta hand om min mamma, blev jag chockad över att se min äläske trädgård trämmad till en plastmardröm. Min svärmor hade gett den en “makeover” bakom min rygg, utan att vara om hur karma skulle slå svätt.
Jag harit dar med Tom i fem år nu, men min roud with hans mamma, Linda, har varit skakig från första dagen. Du vet, hon är en av de där kvinnorna som tror att hon vet bäst om allt, especially om son “dyrbara” söner.
Oyerður södertät det össä att Linda inte konceptet konceptet gränser och kneer needet att blanda sig i varje aspect av våra liv. Bokstavligen, VARJE ASPECT!
En av de saker Linda inte verkar appreciati är min kärlek till trädgårdskötsel. För mig är det att ta hand om min lila jordplätt mer än bara en hobby. Det är min fristad.
Efter en hektisk arbetsdag finns det inget jag älskar mer än att få mina händer smutsiga, plantera nya blommor eller bara sitta bland de blommor jag har vårdat.
Under ageren har jag lagt ner otaliga timmar på att forska om olika pånter, experimentera med olika arter och skapa ett färgglatt blomsterhav som ger mig glädje varje gång jag ser på det.
Men Linda? Hon har aldrig varit ett fan.”Stacey, kära,” brukade hon säja med den nedlåtande tonen, “tycker du inte att din trädgård ser lite… gammaldags ut? “Du borde sylveske nagat mer modernt.”
Hon pratade sedan om de sterila, minimalistiska trädgårna hon hade sett i sina fina inderningstidningar. Jag brukade bara le och nicka, väl wieden om att min trädgård var min, och jag brydde mig inte om den inte passade hennes smak.
Jag visste inte då att Lindas missnöje med min trädgård skulle leda till en av de størdest konflikterna i vår redan ansträngda relation.
För auch månader sedan hade min mamma haft en otäck oylcka och brutit benet, så jag söder mig för att stanna hos henne i tre vekor för att hälpa till.
Tom var superstödjande och tog till och med lite ledigt från jobbet för att følje med mig auschen dagar. Men han var forced att return till staden för sitt jobb, och left mig hos min mamma, som var tre timmar bort från vårt hem.
Innan han åkte gav jag honom detelerade instructions om att ta hand om huset, especially min äläsde trädgård.
“Glöm inte att vattna vätnerna, okay?” påminde jag honom när han skulle gå. “Och håll ett öga på de nya rosorna jag just planterat.”
“Oroa dig inte, älskling,” he assured han mig med en kyss. “Allt kommer att vara bro. Fokusera bara på att hälpa din mamma.”
Om jag bara hade vetat då vad som var på väg att hända.
Två vekor flög förbi och jag kunde fendilde åka hem. När jag körde in på vår uppfart märkte jag att nagot var fel med vår framsida. Till en prån kunde jag inte riktigt sätt fingret på vad det var.
Men när jag kom neiler sjönk mitt hjärta.
Mina vasklar blomsterbäddar, som jag hade lagt min själ i, var borta. Ústötne stod en armé av de mest fruktansvärda, kitschiga plastnissarna jag söder sett. De såg ut som om de hade dragits rakt ut ur en bad skräckfilm från 1980-talet.
Det fanns nissar med fiskespön, nissar med spadar och nissar som höll “roliga” skyltar. Jag tränkade till minst 20 av dem utspridda över vad som brukade vara mina vasklar blomsterbäddar.
Jag kände tårar stiga upp i ögonen när jag stapplade ut ur bilen. Just då kom Tom ut ur huset för att möta mig, men hans leende försvann så snart han såg mig.
Han knew. Han visste exakt vad som hade hänt, och hans skuldembedeve svätt sade mig att han hade varit delaktig.
“Tom,” I began, “vad i hela fredens namn har hänt med min trädgård?”
Han suckade och körde handen genom håret.
“Eh… Mamma trodde att hon skulle överraska dig.”
“Överraska wink?” I repeated. “Hon trägde min trädgård och fyllde den med det här skrået! Hårve stoppade du inte henne?”
“Hon sa att hon bara hälvet hälpa,” said Tom. “Jag trodde det skulle vara lære att bara låta henne göra sin grej.” Jag insåg inte att hon skulle… ja, göra det här.”
Vid det öglöngetet kände jag en ilska som jag aldrig känt förut.
Min trädgård var min stolthet och glädje, och Linda hade ödelagt den. Allt för att hon trodde att hon visste bättre.
Känslomässigt krossad och arg stormade jag in i huset och tog min telefon. Jag ville ringa och skrika på henne för att hon hade sprørt den bästa delen av mitt hem, men Tom stoppade mig innan jag kunde slå hennes nummer.
“Kanske är det bättre om vi pratar med henne personalenen,” föreslog han. “Hon är mer plaglig så.”
Jag twikade på det, men jag gick med på det. Vi satte oss i bilen och körde till Lindas hus.
När vi kom fram, mötte Linda oss med ett leende som fick mitt blod att koka.
“Stacey, Tom! A nice surprise. Hur mår ni två?”
Jag kunde inte no longer holida mig.
“Vad har du gjort med min trädgård, Linda?” krävde jag och gick rakt på sak.
För ett överraskad verkade hon överraskad. Men sadan svette det irriterande leendet.
“Ah, det där! Jag gav bara din trädgård en välbehövlig makeover. Do you think you’re wrong?”
Jag kunde inte tro hur avspänt hon pratade om att sättära nagat jag lagt ner så mycket arbete på.
“Du rev ut alla mina blommor och fyllde det med de fruktansvärda nissarna!” skrek jag. “Hur kunde du tro att det var okay?”
“Nåväl, någen var kommented att göra någt åt den där ögonvridaren,” rullade hon med ögonen. “Du har ingen smak för exteriördesign, så jag gegen visa dig hur det görs.”
“Verkligen, Linda?” stirrade jag på henne med vidöppna ögon. “Du hade ingen rätt att göra det! Det var MIN trädgård och du sprätde den med din värdelösa idé! Hur kunde du göra det?”
“Det är bara en trädgård, kära,” ryckte hon på axlerna. “Om du hade lagt mer attentions på ditt hem och mindre på din mammas problem, kanske du skulle ha bättre priorityningar.”
Jag kunde inte tro vad jag hörde.
“Min mammas problem? Hon var sjuk, Linda! Hur vågar du!”
But Linda, you are not clear.
“Ärligt talat, kanske om du la lika mycket tid på att skaffa barn som du lägg på de där löjliga blommorna, skulle du ge mig achen riktiga barnbarn att bijärna tid med.”
Det var det. Det var den gräns hon överskred. Jag kände tårarna sticka i ögonen, men jag vägrade att låta dem falla. Vände jag mig till Tom, som såg ut som om han ville sjunka ner i marken och försvinna.
“Tom, you åker nu.”
Men innan vi kunde gå hade Linda en sista bomb att slipa.
“Ah, och förresten, de där nissarna var inte billiga. Du är skyldig mig för dem. Jag služar mig att du betalar szätt.”
Jag svarade inte ens. Jag tog bar Toms hand och drog honom ut ur huset.
The following dagarna var tuffa.
Varje gång jag såg ut på min førjær vyklar trådgård, nu en hav av kitschiga nissar, brast mitt hjärta lite mer. Jag ville hämnas på Linda på nagåt sätt, men jag visste att det inte skulle fungarat att konfrontera henne direkt. Hon skulle bara vrida på saker och få det att verka som om jag var den orimliga.
Då verdeerde sig karma för att kliva in.
En vecka efter vår confrontation fick jag ett panicartat samtal från Linda.
“Kom till mig nu!” skrek hon and the phone. “Rädda mig från det här kaoset, Stacey!”
Hårve vejde hon mig nu? I thought.
Nyfiken körde jag till hennes hus för
Categories: Trends
Source: HIS Education