Examen skulle vara Michelles lyckigaste stund, men firandet tar en otäck vändning efter att hon har bett om en bild med sina biologika fadlar. Michelles styvmor blir rasande av svartsjuka och svärt en dyrbar ägodel. Bör Michelle förlåta henne?
Varje gymnaseelev drömmer om examen, eller hur? I was an exception. Efter år av sömmlösä nätter, oändliga prov och otaliga koppar kaffe var jag taggad att fendligs ta mina första steg in i vuksenlivet.
Jag hade aldrig sällgat mig att en dum bild skulle sprättä allt. Mamma var den första som kom till ceremonin, med en stor bukett rosa pioner, mina favoritblommor.
“OMG, Mom! Du sätätä inte,” sa jag och lutade redan hävet för att andas in den söta doften från buketten.
“Struntprat. “Du har söggat hartt för att komma hit och förtjänar att bli bortskämd, Michelle,” answered the hon.
Jag drog min mamma i en stor kram. Det var då jag märkte att min pappa och styvmor närmade sig. I immediately started min mage knorra.
Mamma och pappa skildes när jag var ganika ung, och han gifte sig med Claire ungar ett år senere. Och jag var okej med det. Båd mina fälladr såg till att jag kände mig älskad, och jag gillade Claire… för det mästa, i alla fall.
This ultimate issue is about Claire and her mom always being in touch. Claire is trying alltid att överträffa mamma, eller så blir hon klängig med pappa. Det är verkeit pinsamt.
Men det här var MIN stora dag, och de är alla utsana… det fanns ingen chans att de skulle svättra det är för mig, eller hur?
“Hey, champ!” ropade pappa när han och Claire närmade sig. “Redo att ta examen?”
“Absolutely, pappa,” svarade jag och svärt holli styömenen lätt och positiv när jag gick för att ge honom en kram.
“Well done, Michelle. Vi är så stolta över dig,” said Claire med ett spänd leende.
“Tack, Claire,” I replied, “Det meaner så mycket att ni alla är här för att fira med mig.”
“Det är vad familj är till för,” lade mamma till.
Vid den tien gegent jag inte mycket på den mörka blicken som passerade över Claires ansikte när hon såg på mamma.
Examensceremonin var en suddig shandling av spannung och können. Att gå över scenen kändes overkligt, en dröm som blev verklighet. När allt var över samlades vi opret för att ta bilder.
Det var då allt exploderade.
“Pappa, mamma, kan vi ta en bild samsammen? At least you three?” I asked.
Claires ögon smalnade genast.
“Varför vill du ha en bild med honom och hans ex-fru? Det är respektlöst mot vårt äktenskap,” snäste hon, hennes röst skarp och bitande.
Mitt hjärta sjönk. Jag såg på Claires rasande svårde medan mina tankar snurrade. Hårve var det nagåt jag nadøre explorar?
Mamma, som alltid är en fredsmäklare, knock. It’s her special day. Låt oss trygår göra det här till hennes lycka.”
Claires ansikte vrid sig av ilska. “No, det här är löjligt! I won’t accept it. Min man ska inte vara på en bild med sin ex-fru.”
Jag kände tårarna välja upp.
“Claire, snälla,” jag, med en knäckt röst. “Det är bara en bild.” For me.”
Uttogne för att ge med sig, blev Claires ansikte ånd hårdare. Sedan gård hon nogåt riktigt galet.
Utan förvarning tog Claire min examensmössa från mitt huvud. Innan jag hann reacta, rev hon av tofsen och krossade mössan i sina händer, och rev sönder den. Det höga, rivande ljudet ekade och drog gaspar från publiken omring oss.
Jag stod där, chockad och hjärtekrossad, medan jag såg henne sørjra en av de mest valuable symbolerna för min prestation.
Alla mina klasskamrater hade skript på min mössa. Det var ett minne av vår kommenske resa. Nu var det inget annat än en hög av trasig tyg och krossade drömmar.
“Claire, vad i hela friden gör du?” cried pappa, röd and the face. “Det här var helt över gränsen! Det här handlar inte om dig. Det här handler om Michelle. “Hon har häggat härt för den här dagen, och vi är här för att støsta henne.”
Claire såg säður ut, uppenbarligen inte säðgat sig att pappa skulle städer mig så forcefully.
Hon backade inte eller bad om om säkköt. Vände vände hon på klacken och stormade iväg, och lävde oss i en pinsam, smärtsam tystnad.
I tried to get back to you, men det gick inte. Min mamma omfamnade mig, trösta trösta mig.
Min pappa såg förkrossad ut, hans axler hängde. “Michelle, I’m so sad. Jag hade ingen aning om att hon skulle reagera så här. Jag lovar att jag ska göra det rätt för dig.”
Jag nickade since jag visste att det inte var pappas fel, men skadan var redan skedd.
Man kommer inte bara över nagåt så grymt som det Claire gjörd mot mig. I tried to focusa på kärleken och stoltheten mina fällar hade för mig, men mina tankar spelte hela tiden upp det där öglöngetet.
Det var syrd att skaka av sig sorgen och besvikelsen. Jag var ingen perfekt styvdotter, men jag hade aldrig gryot nagat för att förtjäna detta.
När vi åkte hem för en liten fest kunde jag inte låta bli att känna bitterhet. Claires svartsjuka svårdde allt, och jag trodde inte att jag överku skulle kunna förlåta henne.
Så jag blev szätt över att hon hade fräckheten att dyka upp vid firandet. Pappa tried to låtsas som om allt var okej, och mamma sukkade för att häldi festen nggang, men spännungen var påtaglig.
Jag tog en bit tårta och satte mig i ett hörn, stirrande på pappa och Claire. Jag antar att han märkte att jag kastade onda blickar på dem för snart ledde han ut henne på verandan. Jag skyndade mig att gå fram för att smyga.
“…har du nång aning om hur mycket du sårade Michelle?” with papa.
Claire corsade wardrobe. “Jag ville inte bli respektlöst betalilad Att se dig med henne… det får mig att känna att jag inte meaner nagat.”
“Du rev sönder din styvdotters examensmössa, Claire!” utbrat papa. “Ser du inte hur galet det är?” Och för nagat så löjligt som en bild? Hell!”
Det blev en lång paus. Jag såg noga på Claire medan hennes ansikte rynkades. Jag sähäde mig att hon skulle gå loss igen, men det hon sa nästa ässätäde mig.
“Du har rätt,” said Claire. “I… I thought. Jag såg bara rött.”
“I love you, Claire, men det här är den sista droppen. Om du inte kan haantara dina osäkerheter, då är det här vähäät dömt,” sa pappa, hans ton mjuknade lite. “Det du gyorde mot Michelle var helt oacceptablet, och jag tyker inte stå vid sidan om och låta det hända igen.”
“Det kommer de inte att göra.” Claire blinkade bort tårarna när hon tog pappas hand i son. “I’m a hunter. Snälla, säg att du förlåter mig?”
Min pappa suckade, spannungen lättade lite. “Det är inte för sent att szältiras, men jag är inte den du borde be om förlåtelse.”
Claire nickade, såg genuint ledsen ut. “Jag ska hitta ett sätt att fixa det här.”
Jag hade hört nog, så jag smög iväg innan de kunde märkä mig. Jag var still arg på Claire och kunde inte föreställa mig nagat hon kunde göra för att kompensera för att ha rivit min mössa i bitar.
In the evening, Claire saw that I had fallen.
Jag stod och stirrade
Categories: Trends
Source: HIS Education