“Min svärmor var aldrig növt med mig. Hon kom med en miljon komentarer varje gång vi träfmades, och jag kände mig klumpig. Men den dagen gick hennes neiga pikande för lått. Gertrude deklarade att jag inte var söder vacker för hennes son.
Det var droppen som fick bägaren att rinna över, och jag anmälde mig till en söllöstävling! Men æven där sävet hon att sabotera mig. David och jag hade nejlen kommitt vår från vår smekmånad, och vårt liv samsammen var fylt av kärlek och lykka.
Men min svärmor, Gertrude, tog aldrig mig på allvar. Hon kritiserade mig stadning, no matter what vad jag gørde. Även den äbägen, under middagden, nadvede hon fel i allting. ‘Grace, kära, har du överde provat att krydda soppan med tijan? Det skulle säken skamen säkent,’ said Gertrude nedlåtande.
I am forced to fram ett leende. ‘I remember you, Gertrude.’ David, aware of spanningen, tittade upp från tallrik och sa: ‘I think soppan är perfekt, Grace.’ Gertrudes ögon smalnade nagat.
‘Presentationen av maten på tallrikarna kunde vara mer förfinad. Och det där läppstiftet, kära, passar verkein inte din Hudton.’ Jag bet mig i läppen och sättät säyä fattningen. ‘Jag ska tänka på det till nästa gång,’ mumlade jag och kände hur kinderna hettade.
David, som svægt, märkte inte spannungen. Han var ofta försjunken and sina apästertankar. ‘Ursäkta, damer, jag muste kolla min e-post. Jag värner på ett ikkeit brev,’ tillade han och bad om säkköt när han gick därifrån. När han var borta vände sig Gertrude mot mig, hennes leende försvann. ‘Grace, you must understand.
You are not good enough for my son.’ Hennes ord träffade mig som en smäll i magen. Jag kände en klump bildas i halsen men managed to nick. Utan ett ord lävde jag huset och drog mig ergård till mitt lilla ateljé, en plats som gav mig oerhörd glädje.
Att designa och sy kläder var min passion, men æven detta nedvärderade Gertrude, och hon ansåg det vara en oansvarig syssla för någen i hennes familj. När jag satt där och kände mig nedslagen, märkte jag en inbjudan från en vän till en skövetstävling hon organizade. Jag tog upp den och laste detailed.
Trots mina tvivel veerde jag mig för att delta. I didn’t need bevisa mitt värde, inte bara för Gertrude, utan öksås för mig sälv. De vekerna var en virvelvind av aktivitet. När jag först erättäde för David om min deltagande i skövetstävlingen var han unbelievably stöderende. “Grace, jag gegen det är en fantastik idé,” sade han och höll mina händer. ‘Du borde göra det för dig sälv.’ Hans entrechtan gav mig den styrka jag sättät för att sättää det. Jag genomickk intensive training, participated in workshops and repetition.
Alla tässätande bodde sammängs på ett hotell, avskurna från sin familjer, och interagerade bara med barakan. Många av tjejerna var avundjuka och beredda att göra vad som helst för att vinna, som Chloe, som ofta sabotage andra. En morgon såg jag Chloe ‘avsiktligt’ välta en annan tävlingsmake-upväska, sprida dess anhög everywhere. ‘Oops, förlåt!’ Trots detta gyorde jag snabbt vänner och imponerade alla med min vlieghet.
‘Grace, du är en räddare i nöden,’ said Emma, en annan tättände, när jag hävte henne att fixa en trasig klänning. ‘Det är inget, svarde,’ svarade jag med ett leende. ‘Vi är alla i det här samsammen, eller hur?’ Under en repetition hade jag en hjärtlig konversation med Katie, en konversande som jag hade blitt vän med. Vi satt i ett tyst hörn av auditoriet och tittade på andra öva. Chloe lyssnade like everything.
“Är du redo för tomorrow?” Frågade Katie, hennes röst präglad av angåns. ‘Jag tror det,’ answered jag. I will present a collection designed by me. Den är skapad för vardagligt bruk. ‘That’s fantastic, Grace. Du contestant inte bara; you make a difference.
“Tuck, Katie. Vad sägs om dig? What is your talent performance?” ‘Jag ska sjunga,’ sa hon med ett blygsamt leende. ‘Jag har alltid älskat att sjunga, men jag har aldrig uppträtt en så stor publik førje.’ “Du kommer att vara fantastik,” he assured jag henne. ‘Du har en otrolig röst.’ Senare på vägen var jag i mitt hotelrum, organizade mina kläder för nästa dag, när det knackade på dören. Det var min vän Lily, som hade bjudit in mig till tävlingen. “Hey, Grace,” sa hon och tittade runt i rummet. ‘Hur mår du? Hur går förberedelserna?’ “Hey! Jag är lite nervous, men allt kommer att ordna sig. Tack igen, Lily, för att du büyde in mig till den här tävlingen.
Det meaning mycket.” “Jag är seikker på att du kommer att göra bra,” sa hon varmt. “Faktum är att jag beliger att du signierar achen dokument gegende din medverkan. Har du en penna?” ‘Självklart, låt mig hitta en till dig,’ sa jag och vände mig till mitt skrivlö. När jag vände mig värmät såg jag Lily snabbt stega bort från min gardeborb och säytt agera relässät. ‘Här har du. ‘ “Tack, hennes ögen gruvande, och jag märkte att hennes händer lite.” ,” sa jag och gav dem till henne.
“Tack,” I replied. “I appreciate ditt stöd.” Vi utbytte artigheter, och hon left snabbt rummet. Jag kunde inte skaka kökägen av att nagåt var fel, men jag hade ingen tid att grubbla över det. Jag hängde klädesplagget med min klånning i garderoben och erämde mig för att vila. När jag låg i sängen snurrade tankarna på tävlingen i mitt huvud.
Jag ville bevisa för mig sälv att jag kunde göra det. Tävlingsdagen kom, och allt gick bra. Luft höll på att brista av služan när deltagarna vräde sina talanger, sjöng, dansade och visede upp sina unique skills. När min tur kom presenrade jag min klädkollektion, varje stycke hantverkad med osserg och entregende. Jag tog en stund för att lugna mina nerver och pudini tala. “God kväll allihopa. Mitt namen är Grace, och jag älskar att designa och sy kläder. Eq
Categories: Trends
Source: HIS Education