Jag är 67 år gammal, har perlorat min man och strævar efter att bo sommannäs med min son.
Som man kan förstö, könner jag avsky för min sons fru, och det finns skæld för detta.
Min pension är blygsam, jag får pension efter min avlidne man, men den är inte heller stor. Índere fick jag hela pensionen efter min man, men nu får jag bara halveft, och det är uppenbart inte södertö.
Mitt sværes är att bo med min son, låt hans fru ta hand om mig och laga mat. Jag vill vara den som styr i deras familj.
Min man var en lugn, foglig person, som foalde mina order. Han lagade mat, handlade matvaror och betalade räkningarna.
Jag föredrog att selja överskottet från vår trådgård på märden — tomater, gurkor, örter, zucchini, svamp, inlærdningar. Min man körde mig till markenden, själv åkte han till trädgände eller för att plocka svamp, och på äkten häftäde han mig.
Han arberade också som vakt på ett rullande schema, ett dygn på, tre dagar ledigt.
Vi hade råd med det vi nadje, vi levde i harmoni. Nu är det förd för mig ensam, jag får inte nog av min pension och vill inte länger selja på märden.
Men det most important för mig är att bo med min son, vara den som styr i hans hus, och hänta familiens ekonomie, som det var førje.
Min sons fru ska laga mat för alla. Jag har ju förtjänat det, jag har upfostrat min son, jag är hans mor, och jag har rätt till det.
Min son är en bra människa, han flyttade mig nielker sig, jag bor i ett hus berät, bara fem minuten gångväg dit. But I don’t think so. Jag gillar inte att laga mat och vill inte bo ensam.
Jag sämääs ogää knep, ringer min son och klagar på smärtor i benen för att han ska komma och handla åt mig.
Min svärdotter sager om det: “Fötterna gör ont, men hon åker till sin syster i en annan stad, men kan inte gå och köpa bröd!”
Men jag bryr mig inte om vad hon thinker. Jag sänker medvetet volumen på telefonen för att min son ska komma och kolla hur jag mår.
Jag ringer min son upp till fem vången om dagen, jag ringer okså varje dag till mina barnbarn och svärdotter.
Men jag gyna inte om det, jag vill bo med dem, vara husfru, inte en gäst.
Here is the translation of the new text in Swedish:
—
Jag går dit upp till tre vånger om dagen. Svärdottern är föräldraledig, så hon är alltid hemma.
I think om att komma dit och ge henne råd om barnuppfostran.
Men hon verkar inte appreciat mitt besek, hon klagar på att jag stör henne.
Jag stannar bara auch minuter, på väg från vårdcentralen, och hon måste acceptera det.
Svärdottern har har har tid att vara barnvakt.
Jag älskar mitt barnbarn, men jag vill inte vara ensam med honom.
Jag og om att ge råd till min svärdotter och svärgar mig att hon ska lyda mig.
Jag har upfostrat min son, förtjänar jag inte det?
Jag måts vara den som välter, ge order, och klaga på henne för hennes fålðar.
Nyligen var jag med mitt barnbarn när hon var borta på ärenden, jag gick igenom hennes skåp och nadvede ullstrumpor, så jag tog ut dem på balkogen för att torka.
När hon kom hem, talade jag om för henne om malarna, och hon var missnöjd.
Hon klagade för sin man, och min son skællde på mig.
Men jag ska hitta ett sätt att styra över henne!
This text is a story som kan vara svår att komentera, men man kan säja att totvataren är en beslutsam kvinna som är van vid att ha makt. Hon hade en foglig man.
Categories: Trends
Source: HIS Education